DRIFT drif⁴t, r. l. f. l. m. (m. SAHLSTEDT (1757), WESTE, KINDBLAD (1870); f. LIND (1749), RYDQVIST SSL 3 (1883), LUNDELL; m. o. f. DALIN (1850)); best. -en; pl. -er. (drijff RP 8: 90 (1640), VRP 1897, s. 302. dref(f)t UtlDan. 488 (1592), RARP 7: 149 (1660), BINMAN 1: 438 1788; i bet. 14 c β) (se äfv. under BEDRIFT). dröfftt: RÄÄF Ydre 1: 306 (i handl. fr. 1552: klöffua dröfftt) vbalsbst. till DRIFVA v.²,

[DRIFT 1]

1) motsv. DRIFVA v.², ¹, 3, 17.

[DRIFT 1.a]

a) (numera knappast br.) abstr., om drifvande af boskap på bete l. på ngn våg osv. I. om en boskapsflocks vandring under uppsikt af vaktare l. om dess kringströfvande på betet, betande, bete, betesgång; äfv. bildl.; jfr DREF 1. När hiorden är i siu roligaste (dvs. lugnaste) drifft. DALIN Arg. 2: nr 42, s. 6 1734; uppl. 1754: gång). Vid denna drift kan Renen .. snarare sägas vara Lappens vägvi8are, än han, Renens. ZETTERSTEDT SvLappm. 2: 37 1822; om renhjordarnas vandring öfver fjällen till norska hafskusten). (Får) böra ej .. drifvas på aflägsna .. betesmarker, ty .. (då) utmattas de af den långa driften. TIDÉN Bosk. 22 (1841). Då kosackerna köra befolkningen .. ut i drift åt öster. HEDIN Kr Rryssl. 580 (1915). jfr FÄ-DRIFT. b) konkret: flock af boskap (särsk. oxar) som drifves ngnstädes; förr äfv. allmännare: boskapsflock, hjord, särsk. på bete kringströfvande sådan; stundom om människor l. vilda djur. SYLVIUS Mornay 28 (1674). Stora drifter af ungersvänner. DALIN Arg. 2: 61 (1734, 1754) En drift af villa åsnor. LAGERBRING HistLit. 92 (1748). Uppköpare . ., hvilka .. samlade de inköpta djuren i "drifter", såsom ännu är vanligt. MODIN GTåsjö 223 (1916). – jfr FÄ-, KREATURS-, OX-, SLAF-, ÅSNE-DRIFT m. fl. c) (starkt bygdemålsfärgadt i vissa trakter) konkret, om väg l. stig (på hvilken boskap drifves l. går till o. från betet l. vattningsstället); jfr DREF 1 b. Drift – väg, gata. EHRENCRONA (c. 1730). Om vintertiden, enär mycken sniö fallen är, då kan man ei gierna, utan med besvär och fara, drifter och gator genom komma. VDAkt. 1748, nr 144. jfr FÄ-DRIFT. d) konkret: betesmark; i ssgrna FÄ-, KLÖF-, VALL-DRIFT.

[DRIFT 2]

2)

[jfr t. trieb i bet.: drefjakt]

(numera föga br.) jäg. motsv. DRIFVA v.², 1 e, == DREF 1 d. Då, efter en kort drift, (lo-)ungarna träade och nedskötos. NILSSON Fauna 1: 128 (1847). Tydligt urskilja. ., när skallet angifver spår, drift eller ståndskall. TOPELIUS Vint. II. 2: 274 (1882). 3) motsv. DRIFVA v.², ¹⁵. jfr FLOD-, IS-, SJÖ-, VATTEN-DRIFT.

[DRIFT 3.a]

a) abstr., till DRIFVA v.², ¹⁵ a: drifvande; särsk. (i sht sjöt.) i uttr. aara l. komma l. råka l. gå i (äfv. på) drift, sätta (ngt) i drift. Fiske på drift, driffiske. Lägga sig i drift, vid driffiske låta båten drifva med strömmen. Botten är fin lera, och då Sud och vestan blåsa, råka merendels de mästa Skeppen i drift. A. HEDENSTEDT (1762) i SvSaml. 6: 339. Då .. (sanden) en gång kommit i drift och öfversvämmat stora fält, är den icke lätt att stänga. STRÖM Skogsh. 278 (1830). Då vinden . . slog om .., sattes isen .. i drift mot norr. QUENNERSTEDT Resa 201 (1867). Den ena afdelningens halfårslånga drift på ett isstycke ända ned till Labrador. R. KJELLÉN i NordT 1894, s. 110 (om skeppsbrutna). Däckslasten kom i drift. VL 1908, nr 130, s. 8. b) (†) abstr., motsv. DRIFVA, v.² ¹⁶ c; i fråga om vind: framfart. Elfwen .. är på ostra sidan med höga skogsbackar betäckt, så at wädret thär ej haft sin fria drift. BLOCK MotalaStr. 63 (1708). KALM Resa 1: 453 (1753). c) abstr. motsv. DRIFVA, v.² ¹⁵ e, om yrväder; i ssgrna JORD-, SAND-, SNÖ-, STOFT-DRIFT.

[DRIFT 3.d]

d)

[jfr nt. drift, hastighet]

(†) abstr., allmännare, motsv. DRIFVA, v.² ¹⁵ f: rörelse; fart, hastighet; rörlighet; äfv. oeg. l. bildl.: rörelse, lif, verksamhet; brådska (jfr 5 c). Strömmarnes forssaande drift och stora slutthet (i "Norlanden"). BLOCK Motalastr. 83 (1708). Så at blodets och hjertate drift i et ögnableck afstanna. ACREL Sår 47 (1745). Efter thermed går lamt och Hr Arechiatarn icke förmår gifva henne (dvs. Vetenskapssociteten i Uppsala) mehra drift och lif. HÖPKEN 2: 15 (1769). (Jorden skulle) följa sina beståndsdelars drift och lika som de hvälfva omkring sin axel. EHRENHEIM Phys. 1: 113 (1822). e) konkret om ngt som drifver (är i stadig rörelse åt ett visst håll) l. har drifvit. α) (i fackspr.) om vatten: ström; äfv. om det som transporteras på l. drifver med en ström. Nordanvinden och sydlig drift hade .. fört polarfararne hemåt. R. KJELLÉN i NordT 1894, s. 103. Den ymniga driften (dvs. vattnet från kvarnrännan) vräkte ned Förspilld. HÖGBERG Vred. 1: 27 (1906). jfr IS-, TIMMER-DRIFT. β) om snö som yrt samman; i ssgn SNÖ-DRIFT.

[DRIFT 3.e.γ]

γ) astr. elliptiskt för STJÄRN-DRIFT. NordT 1911, s. 325. De till driften hörande stjärnorna röra sig strängt parallellt med hvarandra i rymden. 2 NF 26: 1440 (1917). δ) bot. Om den massa frön, frukter l. andra utvecklingsdugliga Växtdelar som efter att hafva blifvit lösryckt från sitt växtställe drifver omkring med floder, hafsströmmar osv. o. till slut uppkastas på land. BotN 1897, s. 100. – jfr FRÖ-, HAFS-, HÖST-, LÖF-, MARK-, SOMMAR-, SÖTVATTENS-, VINTER-DRIFT m. fl. 4) (mindre br.) motsv. DRIFVA v.². ¹7: kringströfvande. Han är ute på drift. (Lapparnas) vandringar och drifter i fjällen. UpsMBesl. 1793, s. C 92 a (måhända rätteligen att fatta i bet. 1 a). 5) motsv. DRIFVA v.², ¹⁸.

[DRIFT 5.a]

a)

[jfr DRIFVA v.², ¹⁸ d]

(†) forcerande, ansträngande. Många .. mena, at andaktens ifrighet består i en stark drift af alla sinnets krafter, i synnerhet af inbillning och och föreställnings-kraften. RÖNIGK Fresenius 161 1753; t. in einer Anstrengung der Gemüths-Kräfte). NOHRBORG 197 (c. 1765). b) (†) påträngande, tryckning, press, tryck; äfv. oeg. o. bildl. Pålar och brokistor etc. hwilka ibland af then påfölliande isens tyngd och drift äre wordne til botnen sänkte. BLOCK Motalastr. 34 (1708). Örten har .. en synnerlig stark drift på urinen. VeckoskrLäk. 4: 164 (1789); jfr DRIFVA v.² ¹⁸ c. Då (förlossnings-)värkarnes drift på fostrat finnes vara alltför ringa. CEDERSCHIÖLD QvSägtl. 2: 312 (1837); jfr DRIFVA v.¹ ¹⁸ a. jfr PÅ-, ÅTER-DRIFT. c) om rörelsetakt (jfr f): god fart, raskhet; äfv. oeg. l. bildl. (jfr 3 d). BRENNER Pijn. 17 (1727). En sådan beständig precision skulle sätta annan drift i alla syslor. G. I. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 18 (1776). (Fieandt) Ville blott ge drift åt striden, / Dertill var hans kantschuk vriden. RUNEBERG 2: 312 (1848). Arbetet .. har fortgått med den drift, att – 200 fots sträcka af hamnarmen befanns färdigmurad. TByggn. 1859, s. 170. Det kom plötsligt en helt annan drift i arbetet. CAVALLIN (1875). d) (†) framgång. (Gudarna) gifta .. (konungens) råd drift. MÖRK id. 1: 23 (1742). LAGERBRING 1Hist. 2: 840 (1773). e) om den förmåga som en (i rörelse varande) kropp har att tränga fram i l. tränga undan l. utöfva tryck på det som är i dess väg: energi, lefvande kraft; "kläm", "fart". At krutat ej just i den punkt (dvs. ögonblick) som skottet sker, meddelar Bulan al sin drifft. TRIEWALD Förel 1: 205 (1728, 1735) Driften på en lättare (spikhammare kan) förökas med något längre skaft. RINMAN Jernförädl. 162 (1772). Det själens styrka är, som drift åt armen gifver. LIDNER 1: 80 (1784). Fänghålet bör vara ganska fint, för att åstadkomma både hastigare antändning och kraftigare drift. SWEDERUS Jagt 19 (1832). – bildl. (†) Auctorens stil är god(,) hans infall visa drift. TRIRWALD Lärespån 82 (c. 1712). f) i öfverförd anv. i fråga om det sätt hvarpå ngt utföres (jfr c): kraft, eftertryck, energi, "kläm". Till H. Ämbetes uthförande med större drifft. VDakt. 1720, nr 450. (Jesus) prädikade med sådan nit och allvare och drift, at folket .. sade .. i sin dårskap: Han kommer ifrån sig. NOHRBORG 38 (c. 1785). Att med tillbörlig flit och drift sköta sin Xatechetsyssla. LÆSTADIUS 1Journ. 167 (1831). Höganäs .. (var) för icke länge sedan Sveriges enda stenkolsverk, .. bearbetadt redan på 1650:talet, men med drift först mot slutet af 1700:talet. THOMÉR IllSv. 184 (1888). g) (numera knappast br.) öfvergående bet.: ifver intresse, nit. Andas drifft och krafft, af köttet blir förswagat BRANNER Dikt. 1: 122 (1696, 1713). Alla med lågande drift nu täfla i värf och i mödor. ADLERBETH Æn. 29 1804; lat. ardor). (Lärarnas) kunskaper och skicklighet, deras nitälsean och drift, -. allt detta är skolans lif och väsen. GENBERG VSkr. 1: 71 (1867). – jfr ODLINGSDRIFT. h) (numera mindre br.) egenskap(en) hos en person (särsk. hos en person i ledande ställning) att vid utförandet af ngt visa raskhet, beslutssamhet o. planmässig ihärdighet; förmåga att låta arbetet "gå undan" (att få arbetet att "gå undan"); driftighet, handlingskraft, energi. Sköta sina sysslor med drift och omtanke. (Consistorialres) låta sin drift och styrka deruti bestå till att hindra Consistorium. Kalmar domk. prot. 1759, 66. (Finnarnas) alfvarsamhet är icke sällan förenad med tröghet och mindre drift. VetAH 1803, s. 103. Han har ingen drift med sig. HÉNRICH (1814). Slägten Larsson hade i mansåldrar med stor drift, sparsamhet och företagsamhet arbetat sig upp till en betydlig förmögenhet. TOPELIUS Fält. 6: 72 (1885, 1867) De la Gardie saknade den rätta driften. A. QUENNERSTEDT i VL 1906, nr 56, s. 3. 6) motsv. DRIFVA v.², ²⁵; i ssgn ORT-DRIFT.

[DRIFT 7]

7) (†) motsv. DRIFVA, v.² ²⁶; i fråga om växter; jfr VATTEN-DRIFT. a) motsv. DRIFVA v.², ²⁶ a: utveckling, växande, växt; växtkraft. AHLICH 6 (1722). Blom- och blad-kroppar hindrades i sin drift (af den kalla våren). E. G. LIDBECK (1759) i SVMerc. V. 3: 53. GADD Landtsk. 2: 91 (1775). b) motsv. DRIFVA v.¹, ²⁶ b: drifvande. Då kan därutaf (dvs. af vattnet o. jordens "fetma"), genom vädrets och varmans drift formeras en växande ört. STRIDSBERG Åkerbr. 5 (1727). Värman hos oss är aldeles tilräckelig til växternes drift. SVMerc. IV. 1: 220 (1758). 8) (†) motsv. DRIFVA v.², ²8: tvång, nödgande. HOORN Jordg. 1: 95 (1697). Då Torrman af Naturens drifft satte sig neder vid Timmer högen. VRP 5/5 1731. En drift til upkastning. SAHLSTEDT (1773). – anledning, orsak; bevekelsegrund. Thet är ock mögeligit, at en vis man .. af longt ädlare drift bevekes til at giöra thet samma: nemligen på thet han må ... RYDELIUS Förn. 214 (1722,1737). De förändringar detta landet undergått, dels af invärtes, dels af utvärtes drifter. HÖPKEN 1: 249 (1771). 9) (†) motsv. DRIFVA v.², ³² c: pådrifvande, eggelse; konkretare: ngt som eggar, "sporre". Förutan dig (dvs. kärleken) man .. / .. kommer aldrig foot om foot: / Du äst en drifft uti wårt Blood, / Du yrker, styrcker alt wårt mood. COLUMBUS BiblV E 1 a (1674). Denna frucktan är.. en drift, en spåra och upmuntran på dygdenes väg. MÖRK Ad. 1: 378 (1743). (Scheffers) zèle behöfver vähl ingen drift. HÖPKEN 2: 641 (1760). 10) motsv. DRIFVA v.², 32 d. a) LAGERBRING SamlHandl. 2: 262)] (†) om yttre maning l. tillskyndelse (med ord l. dyl.). Så bleff doch pl lychlone beslutett, mest genom de Churfurstliges tilskyndan och drifft, att underhandlarne .. skulle underscbriffua. A. OXENSTIERNA 1: 132 (1828). Lät tu ordetz drifft / .. I dit hierta wärka så, / At tu måtte nåder få. LYBECKER 24 (c. 1715). Engelske Ambassadeuren .. hade en tid bort åt, man vet icke af hvad drift, sökt lägga – allehanda hinder i vägen. NORDBERG C12 2: 461 (1740). b) om inre maning l. tillskyndelse; stundom: ingifvelse, inspiration; stundom närmande sig bet.: kraft, makt, inverkan; numera i sht med prep. af. Af egen drift, själfmant, på eget bevåg, spontant, frivilligt. Följa sitt hjärtas, sitt samvetes drift. Förthenskul hafwer thens Helga Andas drifft i mig warit, som mig hafwer twungit at .. warna ifrå en död tro. SWEDBERG Cat. d 5 b (1709). Den, som Dygdens drift, vid all sin Gärning lyder. ELDII Myrt. 5 (1718,1725). Af Gudomelig eller naturlig drift. LIND (1749). Thenna Skrift framlemnas icke af min egen drift; utan efter åtskilligas åstandan. BALTER GudesS 3 (1751). (Riks. rådet Hiärne) vände sig .. liksom af egen drift till mösschefen frib. Funck med förslag att (osv.). ODHNER G3 1: 23 (1885). Driften till merarbete (är) ringare. EkonS 1: 214 (1891). jfr NÅDENES-DRIFT. c) kyrkohist. konkretare, om de utbrott af religiös öfverretning (extas), särsk. yttrande sig i anfall af predikosjuka, konvulsioner m. m., som under senare hälften af 1700-talet förekommo bland "läsarna" i Norrland. Aftonen före Genbergs visitation påkom henne en häftig drift, då hon hörde, att det skulle bli en "strid" följande dag mellan "världsmänniskorna och gudsbarnen". ALSTERMARK Rel. rör. i Norrl. 1: 45 (efter handl. fr. 1771). De s. k. starka drifterna. Därs. 135 (efter hand l. fr. 1779). Sammankomster, hvarvid s. k. drifter förekommit. Därs. 121 (efter handl. fr. 1786). KARLFELDT i 3 SAH 24: 119 (1909). jfr: Då hon i pingsthelgen .. såg några – leka och dansa, kom öfver henne en stor förskräckelse och Guds Andas drift emot sådant styggt väsende, hvilken dref henne att nattetid gå till prästen. ALSTERMARK Rel. rör. i Norrl. 1: 45 (efter handl. fr. 1771). d) (numera föga br.) om plötsligt uppträdande (o. snabbt försvinnande) behof att göra ngt, oemotståndlig impuls. Hans första drift bragte honom til Hofvet. TESSIN Bref 1: 121 (1752). I sin första obetänkta drift vräker sig massan ut till dårestugan, spränger upp dess dörrar (osv.). HÖGBERG Vred. 3: 303 (1906). jfr VILLO-DRIFT. 11) nr 10] om viss själsbeskaffenhet l. läggning l. disposition hos ngn.

[DRIFT 11.a]

a) i ngas natur liggande omedelbar sträfvan l. nödvändighet att utan medvetet öfverläggande begära l. söka ngt; i sht om sådana (för människor o. djur gemensamma) slag af sträfvanden som sammanhänga med det sinnliga (animala) lifvets funktioner; omedveten (men svårmotståndlig) vilje- l. känsloriktning l. tendens l. sträfvan; ofta om könsdrift; jfr INSTINKT: motsatt: medveten vilja l. känsla; förr ofta, numera sällan, i mera Obestämd bet.: affekt, böjelse, benägenhet, begär, åtrå, trängtan, åstundan, håg, lust, känsla. Naturlig, medfödd, förvärfvad, animal, sinnlig, sexuell drift. En dunkel drift. Råa, djuriska, låga, obändiga, starka drifter. De lägre drifterna. Behärska, kufva, lägga band på sina drifter. De Sinnen (dvs. själar), hwiickas drift syns falla uppå ett, / och hwilkas böije] ser man håller wara lika. BRENNER Dikt. 2: 108 (1704). (C. Hårleman) förenade förståndets gåfver med hjärtats upodlade renaste drifter. TESSIN Åm VetA 1753, s. 22. Hvilken drift hörer mindre förnnftet än kärleken? ÅGREN Gell. 76 (1757). Antingen detta (dvs. hökarnas fredlighet en tid på året) härrörer af en inplantad naturlig drift eller af någon slags sjukdom, är icke vist afgjordt. RETZIUS Djurr. 16 (1772). Späd väckte du förförarns drift. LENNGREN 198 (1794). Begär, som hafva sin grund uti vissa kroppsliga behof, plägar man kalla kroppsliga drifter. SÖNNERBERG Loder 402 (1799). (Kärleken) är bär ("i den moderna poesien") icke den djuriska driften, utan en svärmande idealisk känsla. TEGNÉR (WB) 2: 258 (1812). Den oförvillade driften, som träffar sanningen hastigare och säkrare än all slutledningskonst. RYDBERG Ath. 297 (1866; uppl. 1859: instinkten). Begäret att väcka uppseende .. samt böjelsen att i strid med sin omgifning göra sin vilja gällande .. voro de förnämsta drifter hvaraf hon behärskades. FinBiogrHb. 1207 1899; om drottning Kristina). (föga br.) Den naturliga driften emellan begge könen. FRANZÉN Pred. 1: 118 (1841). – jfr BEKVÄMLIGHETS-, BILDNINGS-, EFTERAPNINGS-, FAMILJE-, FORTPLANTNINGS-, FRIHETS-, GRUND-, HEM-, HÅG-, HÄMND-, IDOGHETS-, KLÄTTRAR-, KONST-, KUNSKAPS-, KÄRLEKS-, KÖNS-, LEK-, LYCKO-, LYCKSALIGHETS-, MAKT-, MORD-, NATUR-, OFFER-, SAMHÄLLS-, SANNINGS-, SINN(ES)-, SJÄLFUPPEHÅLLELSE-, SJÄLS-, SKAPAR-, SKAPELSE-, SLÄKT-, SPRÅK-, SÄLLSKAPS-, TJUFNADS-, TRÖGHETS-, TVÅNGS-, UR-, VANDRINGS-, VERKSAMHETS-, VILDDJURS-DRIFT m. fl. – särsk. α) (numera mindre br.) med prep. efter l. till. Driften til arbetet stadnar af. SAHLSTEDT Hofart. 104 (1720). Drift efter njutning. CLAËSON l: 50 (1857). Driften till det onda. AUERBACH (1908). En stämning, som skapas av en estetisk drift efter jämnmått. BELFRAGE Väg. 62 (1918). β) filos. dels i samma, mera obestämda anv. som i hufvudmomentet ofvan: begär (förmåga); dels o. i sht om den lägsta psykiskt bestämbara formen af vilja (nämligen då syftemålet kan sägas vara omedvetet), i motsats till begär o. vilja; i den Boströmska filosofien äfv. om sådant sträfvande då subjektet ledes af förnuftskänslor, förnuftig drift, i motsats till det sträfvande då subjektet ledes af en klar o. bestämd tanke, vilja i eg. mening. Idiopatiska, sympatiska drifter. BOSTRÖM 1: 97 (c. 1825). Detta sträfvande är ursprungligen medvetslöst (omedvetande) .. och då det således icke kan få namn af begär i egentlig mening, kallas det Drift (naturdrift, instinkt). LIDBECK Anm. 340 (1826). In specic skiljes drift: bestämd af vitalkänsla .. o(ch) instinct: bestämd af organsensationen o(ch) en expectatio casuum similium. RIBBING Anthr. 49 (1861). Om driften hämmas .., uppstår ett begär. SCHÉELE Själsl. 387 (1895). b) (†) naturlig fallenhet; disposition; anlag. Vti naturlig – motto .. arbetar .. hwar och en effter sina gåfwo, effter sin drifft och sitt emne (dvs. förmåga). SWEDBERG Cat. c 6 a (1709). Gud hade förlänt honom .. en besynnerlig drift uti Poësien. GEZELIUS Spegel X 3 b (1714). Them, som Gud med Heroisk drift och extraordinaira Andans gåfwor vtrustar. SAHLSTEDT Hofart. 140 (1720). – jfr HJÄLTE-, SKALDE-DRIFT. c) (†) i utvidgad anv. i fråga om växter l. oorganiska ting: anlag, tendens. RYDELIUS Förn. 979 (1722, 1737) (Växternas) besynnerliga .. drift att aflägsna sig Ifrån jordens medelpunkt. AGARDH Bot. 2: (1889). – jfr BILDNINGS, KOLONISATIONS-, NATUR-DRIFT. 12) (†) motsv. DRIFVA v.², ³³: åtgörande, föranstaltande, bedrifvande (se d. o. 2 '); konkretare: tillställning, anslag; stämpling. Igenom Påfwens Befalning och Drifft. SCHRODERUS Os. III. 2: 54 1835; lat. procurante). Hollenderne (hafva) .. fördt .. dreffter och machinationer emott Kongl. Maij:tt RARP 7: 149 (1660). Detta har) skett på kyrkoherdens drift och påstående. TIDSTRÖM Resa 60 (1756). jfr PÅ-, TILL-DRIFT. 13) (†) motsv. DRIFVA v.², ³⁴: öfvande. (Krutmeijer begärde) ämbetsbiträde till "den sanna gudaktigbetens rätta drift". CAVALLIN Herdam. 1: 384 (efter handl. fr. 1796). 14) motsv. DRIFVA, v.² ³⁹; i fråga om maskiner o. d. a) abstr.: drifvande, sättande i gång, hållande i gång; gång. Spårvägar med l. för elektrisk, mekanisk drift. så länge en maskin är i drift. Sätta en maskin (en kraftstation osv.) ur drft. TRIEWALD Förel. 2: 238 (1729, 1738) Driften (af en viss borrmaskin) åstadkommes medelst en .. kuggvexel. PriskatalSonesson 1895, s. 38. (På banor i bergstrekter) kan .. blandad drift införas, d. v. s. det för ändamålet särskildt konstruerade lokomotivet arbetar på de svagare stigningarna såsom friktionslokomotiv men däremot på de brantare med kugghjul. 2 UB 9: 153 (1905). jfr ENKEL-, GRUPP-, HÄST-, KVARN-, MOTOR-, PARALLELL-, REM-, VATTEN-, ÄNG-, ÖFVERFALLS-DRIFT m. fl. b) (†) abstr., i fråga om maskin o. d.: verkande, effekt; verkande l. verksam kraft, drifkraft (se d. o. 1) ; og. o. bildl. En allmän methode, at .. uträkna -. drifters och motdrifters momenter. POLHEM i VetAH 1741, S. 135. (itt Tan skulle) minska penningefonden och fölgackteligen driften till fästningens fullfölljande. HÖPKEN 1: ss (1752). Han verldens inre fjädrars drift förntan irring ser. LILJESTRÅLE Fid. 15 (1772). Svag vattutilgång til drift för blåshjulet. GARNEY Masmäst. 283 (1791). jfr RÖRELSE-, VATTEN-DRIFT. c) konkret. jfr HÅST-, VÄDER-DRIFT. α) (knappast br.) dref (se d. o. 9) . Samma dref a fattar uti hjulet g, hvars drift b fattar uti hjulet h. KÖNIG Mec. 12 (1752). β) (knappast br.) tekn. dragbom. Dreft .. kallas vid hästvindar det långa träd, eller stock, .. vid hvilket hästarne spännnas, då vinden skall omföras. RINMAN (1788). γ) repslag. å repslagarmaskin af ursprunglig konstruktion: hvar särskild af de i en skifva ("hjulkronan") anbragta, utåt i en krok slutande järnspindlar som vridas omkring af repslagarhjulet o. tjäna till att uppfästa o. sno de garn som repslagaren spinner. 2 NF 22: 1437 (1915). 15) motsv. DRIFVA, v.² ⁴²: bedrifvande, bearbetande, skötande, skötsel. Han öfverlämnade driften af sitt gods åt förvaltare. Grufvan, fabriken är i full drift (jfr 14). Driften kommer att stoppas, inskränkas, utvidgas, omläggas. Billig anläggning, men dyr i driften. Periodisk, kontinuerlig, oafbruten drift. Maskinmässig drift. 2RARP 4: 405 (1727). Förlag .. med mera, som til bergverkens drift, handtering och vård hörer. RB 10: 17 (Lag 1734). Desse två Grufvor, som äro nu i full drift, och arbetas för Cronans räkning. VetAH 1745, s. 119. Öfvergången från den lilla driften uti en mängd små företag till massproduktion uti några få stora etablissement. FAHLBECK Stånd 139 (1892). Driftkostnaden, hvilken omfattar utgifter för såväl drift som underhåll. VL 1893, nr 106, s. 2. Malmöhus läns landsting öfvertager det blifvande barnsjukhusets drift. TEGNÉR LundUniv. 91 (1897). jfr BERGS-, BERGVERKS-, BOLAGS-, FABRIKS-, FRIHAMNS-, FÖRSÖKS-, GRUF-, HUSHÅLLS-, HYTT-, JORDBRUKS-, MASKIN-, MASUGNS-, NÄRINGS-, ROF-, SMÅ-, SPÅRVAGNS-, STATS-, STOR-, SÅGVERKS-, TELEFON-, VECKO-DRIFT m. fl. – särsk. a) i numera obr. förb. Bärgslagarne, som då för alfvar begynte komma i sin drift och trefnad. DALIN Hist. 2: 151 (1750); jfr 4 d. Hvar slögd för sig (skulle) sättas uti större och fullkomligare drift (gm koncentrering till vissa platser). Fonnia XVI. 3: 44 (i handl. fr. 1761). b) i fråga om bet.-utvecklingen jfr DREF 11] landtbr. om planmässig anordning af jordbruk med hänsyn till den periodiska omväxlingen af sädesslag på olika jordar m. m. En fri drift, där vanliga stråsäden, rotfrukter och vall omväxlande med grönsakar och handelsväxter. MeddLandtbrStyr. 1904, nr 89, s. 6. I driften inskötos äfven andra växter. Därs. 7. 16)(†) motsv. DRIFVA, v.² ⁴⁴: förvaltning, skötsel; konkretare: hvad ngn har att förvalta l. sköta, ämbete. Jag hafwer (ock) mitt embete, min församling, mitt stifft, mitt åliggiande bekymmer, min drifft och mitt enskylta answar. SVEDBERG Cat. d 3 a (1709). jfr ÄMBETS-DRIFT. 17) motsv. DRIFVA, v.² ⁴⁵. a) (numera knappast br.) motsv. DRIFVA v.², ⁴⁵ a: bedrifvande, idkande (af studier, vetenskaper o. d.); konkretare: sätt hvarpå ett studium osv. bedrifves. När Aristotelis tim-glas var vtlupit (dvs. när A. blef föråldrad), och förnuftsverket (dvs. filosofien) fick en annan drift. RYDELIUS Förn. Föret. § 5 (1718, 1797) Nödiga och vackra Vetenskapers rätta drift. SvMerc. 3: 287 (1768). Berättelse om undervisningens drift under de förflutna åren. Skolordn. 1820, s. 87. b) motsv. DRIFVA v.², ⁴⁵ b: bedrifvande l. idkande (af visst näringsfång l. yrke); ss. senare led i ssgr. – BRYGGERI-, BRÄNNERI-, FLOTTNINGS-, FORMANS-, FÄRJE-, HANDELS-, JÄRNVÄGS-, POST-, PRÅM-, REN-, SKOGS-, TELEGRAF-, YRKES-DRIFT m. fl.

[DRIFT 18]

18)(†) motsv. DRIFVA, v.² ⁴7: utförande, verkställighet, gång (af en verksamhet, ett ärende l. göromål osv.); konkretare: sätt hvarpå ngt utföres l. går. Komma i (full) drift, komma i gång, komma till utförande. Vara i gång och drift (jfr 15), vara i gång. När processen kommer i drifft. VDAkt. 1722, nr 136Man (har) i förra tider med lika drift (des. dot har gått lika bra) hållit sine Riksdagar å andra orter, som nu här i Stockholm 2 RARP 5: 57 (1727). Hufvudgrunden til .. sakernas lama drift. OELREICH 112 (1766). Träda tilsammans, och sättia värket (dvs. granskningen af kyrkolagen) uti gång och drift. BÆLTER Corem. 139 (1780). Så snart .. (äktenskapet) vunnit sin fullbordan, kommo alla dessa höghets anläggningar (dvs. höghetsplaner) uti full drift. LAGERBRING 1Hist. 2: 338 (1779). 19) (†) motsv. DRIFVA v.², ⁴⁸ (måhända äfv. utgående från ⁴5 c, d, 47).

[DRIFT 19.a]

a) konkretare: gärning, handling, verk, bedrift (se d. o. II), dåd; i sg. äfv. i sammanfattande bem. UtlDan. 488 (1592). Wåre förfäder hafwa warit hederligit folck, och manlige driffter bedrifwit. Fosz 197 (1621). Du kan med slätte rijm ey rätt des driffter skatta. GEISLER Vitt. 339 1709; om K. XII). Jakob (Lilliehök) .. inträdde .. i krigstjenst, uppväckt af sin faders minne till ärans drift (dvs. till urofvoll bedrift) och förhoppning. AFZELIUS Sag. IX. 2: 151 (880). jfr MANNA-, ÄRE-DRIFT. b) (†) konkret: urkund, dokument, historia? I rijkzens krönika och dreft / föfalskadt ha medh eder skreft. l. MESSENIUS (c. 1890) i HB 1: 149 (bland G. I:s anklagelser mot Olaus Petri). Cack, Doctor, swettas nu uti de Helga Skrifter, / Uttyd de mörka Rum igenom helga drifter. ÖB 24 (1712). 20)(†) motsv. DRIFVA, v.² 49: sysslande, verksamhet; (slag af) sysselsättning, idrott. Om hon framdelen i sådana driffter ville sigh öffna, skulle thet gambla medh dett nyie bliffna anklaghat. BtHforsH 1: 168 1629; om en hustru som stulit o. supit). Fast det (att spinna l. nysta) berömligt är och gagnligt yttermera, / Fins lijkwäl mången stund som oskar högre drifft. BRENNER Dikt. 2: 115 (1717). Hvar helig drift, hvar ädel idrott skydda . .! B. E. MALMSTRÖM 6: 204 1843; bön till Gud); jfr 17 b. 21) motsv. DRIFVA, v.² ⁴6: förlöjligande (af en godmodig l. naiv person, stundom äfv. af sak); gyckel, gäckeri, "skoj", "skämt"; hån. En grof, fin, grym, blodig, elak, godlynt, harmlös drift med ngn (ngt). Göra ngn (ngt) till föremål för uppenbar drift. Vara utsatt för (äfv. råka ut för) drift. Föra, hålla drift med ngn (ngt). Jag bjöd in dem .. – och der blef en grof "drift" med dam: vi .. proponerade skålar för alla deras .. examinatorer, som de drucko (osv.). WETTERBERGH FyraSign. 148 (1843). Jag skulle tro, att allt det här vore bara drift, Om icke det der gråskägget hade sagt det. HAGBERG Shaksp. 2: 45 (1647). Han är oåtkomllg för drift. DE GEER Lillie 14 (1880). Dan drift, som författaren för med den Öfverdrivna hjältekulten. VL 1906, nr 65, s. 3. jfr SJÄLF-DRIFT.