DRIFVA DRIVA dri³va², v.², pr. ind. drifver dri⁴ver; pr. ind. sg. pass. drifvas l. drifs; imper. drif dri⁴v; ipf. ind. sg. dref dre⁴v, pl. drefvo, sup. drifvit: p. pf. drifven, best. o. pl. drifna, -na. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, P. J. GOTHUS Os. 2 1603; i bet. 32 d), WOLLIMHAUS Syll. 1649; under jactatio)), DRIFKING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (i ssgn LÖSDRIFVERSKA); jfr DREF, DRIF, DRIFT, äfvensom DRIFVA, sbst.¹, -DRIFVA, sbst² ( inf. d'livs (drjf-, drijf-, driff-, driiff-, drieff-; -ua, -wa; drif(f)va) Mat. 10: 1 (NT 1526) osv. dryfÄARäfst 155 (1596), VDAkt. 1690, nr 370. – Anm. Afvikande stafningar af i- o. v.-ljudet angifvas icke vid följande former: pr. ind. sg. drifver Mat. 8: 31 (NT 1526) osv. drifvar VDAkt. 1693, nr 270. pr. ind. sg. pass. drifvas GR 1: 203 (1524), Luk. 7: 24 (NT 1526) osv. drifs (-fz) Mat. 11: 7 (NT 1526) osv. ipf. ind. pl. drefvo (-va) Mat. 21: 39 (Bib. 1541) osv. drifvo (-ve) Luk. 4: 29 (Nr 1528), Lagförsl. 86 (c. 1809). sup. drifvit (-ith, -idt) GR 1: 36 (1522), Mat. 7: 22 (NT 1526) osv. drifvidh OxBr. 5: 378 (1625). drifvet GR 22: 388 (1551), TEGEL G1 2: 201 (1622) m. S. drefvit 1Mack. 6: 12 (Bib. 1541: bedreffuit), VRP 1706, s. 63. drefvet GR 17: 469 (1545), HT 1910, s. 279 (i handl. fr. 1592). p. pf. drifven Luk. 8: 29 (NT 1528) osv. drifvin Luk. 11: 14 (NT 1526: vthdreffuit), BtFinlH 2: 366 (1678). drefven RA 3: 56 (1593), SynodA 1: 549 (1780). p. pf. n. drifvet WRANGEL- TessPal. 36 (i handl. fr. 1735) osv. drifvit O. PETRI (1525) i SthmTb. 1: 58, KELLGREN 1: 60 (1788). drefvet A. OXENSTIERNA 1: 466 (1633), BOËTHIUS Sedel. 35 (1807). dretvit BtFinlH 4: 6 (1561). p. pf. best. o. pl. drifne (-na) Jer. 40: 12 (Bib. 1541: fördriffne) osv. drefne (-na) 3Mos. 21: 14 (Bib. 1541: bortdreffna), ÖDMANN Hågk. 19 (1801)) Öfversikt af betydelserna. A) förmå ngn altsig ngnstädes hän, köra, fösa, leda, styra, dirigera; intr.: marschera. 1) drifva ett djur (på bete) o. d. Härunder: jäkta, oroa (om djur med afs. på annat djur) (b), drifva vildt ngastädes, jaga, förfölja under skall (om jakthund). 2) indrifva fordringar osv. 3) intr.: gå i skridt.

[DRIFVA.v2 4]

4) köra (hästar, vagn, plog) o. d.; plöja.

[DRIFVA.v2 5]

5) forsla, transportera. 6) afverka o. forsla timmer.

[DRIFVA.v2 7]

7) styra, leda, dirigera. B) drifva bort, fördrifva, förjaga.

[DRIFVA.v2 8]

8) mera eg.

[DRIFVA.v2 8]

8) gendrifva, vederlägga (en beskyllning). 10) drifva (giftet ur kroppen) o. d. 11) sublimera, destillera. 12) om sak: repellera, bortstöta. 13) fördrifva (en färg) o. d. C) om naturkraft: oemotståndligt föra ngn ngastädes; intr.: oemotståndligt föras ngnstädes; stryka, flanera. 14) Stormen dref skeppen i land o. d. 15) Skeppen drefvo i land (a). Sjön dref starkt (b). Stormen dref mot öster (c). Det drifver snö, drifvande våt (d). 16) om tackjärnssmältning: Koluppsättningen drifver, dvs. sjunker i masugnen (a), Ugnen drifver, dvs. upphör med gången (b), tr.: afsluta tillverkningen vid (masugn (c), tr. om masugn: konsumera (så l. så många uppsättningar) (d). 17) intr.: ströfva, stryka, flanera. D) tränga, trycka, pressa; slå, kasta; anv. som ansluta sig till dessa bet.; äfv. intr.

[DRIFVA.v2 18]

18) tränga, trycka, pressa. Härunder: Drifva en ångmaskin, dvs. öka ångtrycket (d), Läkemedlet drifver (urin osv.) (e), Krutet, geväret drifver (f). 19) intr. om sak: tränga fram (i ngn viss riktning). Härunder: De grofva haglen drifva starkare än de fina (a), Drifvande lycka, framgång, skridt (b

[DRIFVA.v2 18..α]

α) , Drifvande angelägenheter (b β) . 20) om slag o. kastande. Härunder: Drifva en spik i väggen (a), Drfva bollen, skottspolen, en snurra, drifva ngn i skallen med tallriken (b), Drifva ngn öfver axlarna med en käpp (c), Drifva ngn ngt i näson, drifva skulden på ngn (d). 21) uthamra metaller i bestämda former, utsmida en plåt; äfv. om ett sätt att forma glas. 22) med hammare o. mejsel täta springer mellan plankor o. d. 23) garf 24) intr. om cement: svälla. 25) urholka (en tunnel) o. d. 26) bringa en växt till utveckling o. d.; intr. om växt o. d.: utveckla sig. 27) utföra ngt med drift. a) Drifvande: drift, driftighet. b) Drifvande: driftig, verksam. 28) nödga, förmå (ofta med abstr. subj.). Härunder: Drifvande orsak. 28) Drifva ngn till vansinne (a), Drifva noggrannh et en ännu längre (b), Drifva priserna i höjden (b

[DRIFVA.v2 20.b.α]

α) , öfverdrifva (stilen) (b

[DRIFVA.v2 20.b.β]

β) .

[DRIFVA.v2 30]

30) Drifva ngn till lögnare, till lögn. 31) Drifva ngn ngt i halsen. E) pådrifva. 32) a) eg., med afs. på djur. b) ridk. tvinga (en häst) att inslå en viss gångart o. d. c) egga (en arbetare) till större raskhet, skynda på.

[DRIFVA.v2 32.d]

d) om inre maning: Drifven af lust att lära ngt.

[DRIFVA.v2 32.e]

e) påskynda (arbetet), få att gå fortare. 98) verka l. arbeta för ngt; agitera, yrka; främja; förhandla, underhandla. Härunder: Drifva ngns sak (a

[DRIFVA.v2 32.e.α]

α) .

[DRIFVA.v2 34]

34) förkunna, föra på tal, tala, föra på tungan o. d. Härunder: Drifva katesen (b). 35) energiskt Öfva (en lärjunge i ett ämne). Härunder: En drifven ritare, affärsman (a), En drifven handstil (b), 36) urgera, förfäkta; bevisa, argumentera. 97) diskutera, debattera. F) med afs. på ngt sakligt: föra framåt, hålla i gång; sköta, förvalta, syssla med.

[DRIFVA.v2 38]

38) Drifva båten med segel. 39) Drifva en anläggning med ånga. Drifvande kraft. Himmelen drifver sig omkring jorden. 40) om vissa tekniska förfaringssätt. a) metall. rena (silfver) på ett visst sätt o. d. b) färg. koka ett färgämne i en lösning. 41) hålla i gång (kolmila, masugn, tegelungn o. d.). 42) i allm.: hålla i gång, sköta. a) fabrik, grufva, skola o. d. b) åker, trädgård, mineralfyndighet o. d. 43) tillbringa (tiden). 44) sköta, handhafva (en syssla, ett ämbete, en institution). 45) idka, bedrifva (en vetenskap, ett yrke l. nåringsfång, studier, affärer, ofog, spott, spektakel, orätt, underslef, arghet, flit). 46) Drifva med ngn l. ngt. 47) utföra (verket, kriget). Härunder: Drifva saken till ett slut (a), Drifva ngt i verket (b), Drifva en byggnad (c). 48) uträtta, åstadkomma, vålla, verka. 49) syssla med, hafva för händer, vara verksam. Jfr AF-, BE-, BORT-, FORT-, FRAM-, FÖR-, GENOM-, HEM-, HOP-, IN-, KEDJE-, KRING-, LÖS-, MASKIN-, NED-, NER-, OM-, OMKRING-, PÅ-, SAMMAN-, STORM-, SÖNDER-, TILL-, TILLBAKA-, TILLSAMMAN-, UNDAN-, UPP-, UT-, VIND-, VÄDER-, ÅTER-, ÖFVERDRIFVA m. fl. A) tr.: förmå ngn att röra sig ngastädes hån, köra, fösa, leda, styra, dirigera; intr.; marschera. 1) tr. (se dock e): gm att själf följa (låta ngn följa) omedelbart efter o. eventuellt med (hot om) våld förmå ngn att sätta sig i rörelse (l. att röra sig) i den riktning l. till det mål som man åsyftar; jfr FÖSA, KÖRA, JAGA; i sht med afs. på djur, särsk. oxar. Den hund som skall drifvas till skogen, tar icke många harar. Thet .. är icke än nu tijdb drijffua booscapen heam. lMos. 29: 7 (Bib. 1541). Hvem hörer thet til som tu driffuer (fram.) för tigh? Därs. 32: I7. När the (unga djuren) en dagh förhastugt driffain worde, dödde migh hela hiorden. Därs. 33: 13. När Fä drifwes öfwer ens eghor, och nedertrampar Sädh, eller Gräs på Marken. STIERNHIELM VgL Ordel. 1663; under klöftrod). De gingo alla til fot och drefvo framför sig sina åsnor. ÖDMANN MPPark 29 (1800). Malajern bereder sitt risfält, genom att drifva en skock bufferoxar öfver detsamma. QLm. I. 3: 24 (1893). – särsk. a) i uttr. drifva (ett djur) på skogen, i (ngn gg på) bet (se BET, sbst.² 1 b), på (ngn gg i) bete (se BETE, sbst¹ 1 c), i wall, förr äfv. drifva (ett djur) vall o. d., föra ett djur till skogen l. på bete osv., för att det sålunda må söka sig nåring. Af the Swijn, som af .. fremmende in på skogerne drifwes, .. skal gifwes ett skäligitt ållenegelle (dvs. ollongäld). GR 14: 281 (1542). (I Mars) Drifwes Geterne Wall. BRAHE Oec. 101 (1581); Ej må någor drifva eller valla sitt fä å annars enskilta skog eller mark. BB 11: 1 (Lag 1794). vallarna drivas alla djur i bete från början av augusti till medio av september. MeddLandtbrStyr. 1914, nr 190 s. 240. b) (†) om djur: icke låta (ett annat djur af samma släkte) vara i fred, förfölja. Hanss häst hafuer i hiäll drifuit Jon Jönss Öck. ÅngermDomb. 14/6 1639, fol. . Den hesten haffuar aldrigh drijfuit någon häst, vthan är så spaak så att han låther sigh drijfna af andre hastar. Därs. 3/6 1642, fol. . c) med afs. på vildt djur: (med buller, rop m. m.) skrämma upp (ett djur) o. tvinga (det) att taga vågen till en plats där det kan fällas l. fångas; förr stundom i utvidgad anv., innefattande äfv. fällandet l. fångandet: jaga. (Bön. derna skola) förskaffe sigh vlffuegarn till ath jaga och driffua vlffuar. LReg. 20 (1583). Ett dussin fångade räfvar utsläpptes nu inom ringen, och skulle drifvas af fackelbärarne mot skyttarne. DE GEER Minn. 2: 199 (1892). Komma nu de andra båtarna till, söker man gemensamt drifva (grind-)hvalarna till närmaste grund vik. ÅKESSON Fär. 75 (1911). jfr (†) The månge Skogz karer, som inthett annedt göre, än gå att driiffue effter (älgarna). GR 19: 175 (1548). d) i sht jäg. förfölja (med hundra), jaga. (Loarna) drefvos två dagar utan att skiljas åt. Nilsson Fauna 1: 128 (1847). – bildl. (Synden) qualde, iagade och dreff oss medh dödzens förskreckelse. L. PETRI lPost. d 6 a (1555). e) i sht jäg. om (jakt) hund, i sht stöfvare: vädra upp (ett villebråd) o. förfölja (det) (vanl. under skällande); jfr KÖRA; ofta med tanken nästan uteslutande på hundens skall; ofta utan obj. l. med på. Drifva (på) hare, rådjur, räf. Drifva tyst, med full hals. Drifva i vind, då hunden under följandet af villebrådets spår bär hufvudet högt. En hund som är van att drifva på snö. Drifva på bakspår (se BAK-SPÅR 2 a). Drifvande hund, jakthund som följer villebrådets spår (under skall). Twungen hund drifwer intet wäl. GUSTAF II ADOLF 61 (c. 1620). Jag bar här (på Grimstorp) .. esomoftast fått och hört den tjocka stöfvaren drifva. EKEBLAD Bref 2: 5 (1656). Haren .. blef af hundarne drefven en half ring. VRP 9/3 1737. De hundar som drifva gerna Räf, pläga äfven vara benägna att köra Lo. GREIFF Jagt 47 (1821). (Don) dref .. rådjuren lugnt och liksom lugnande. KNÖPPEL SvRidd. 218 (1912). f) (†) i öfverförd anv. i vissa uttr. med bet.: bringa i trångmål o. d. Den tid, de Kyszens macht, i trånga buchter dref. BRENNER Dikt. 1: 121 (1695, 1713) Soldaten var – en .. resoluter karl, förthenskul han ock .. hastigt vtfor med Värjan, och then gode Horn tämlig i trängslen dref. HUMBLA. Landcr. 56 1740; om en duell). 2) indrifva (förråd, fordringar, skulder, pålagor Osv.); i förb. DRIFVA IHOP, IN, UPP, UT.

[DRIFVA.v2 3]

3)

[jfr sv. dial. driva, gå i skridt]

(bygdemålsfärgadt i vissa trakter) intr. till 1: gå i skridt; marschera. När som wachten dreeff på tårget. ConsAcAboP 1: 199 (1645). Ox-drifter mötte oss drifvandes åt Stockholms Slachtare-huus i ansenlig myckenhet. LINNÉ Öl. 13 (1745); jfr 17. Thenne hästen drifver starkt (dvs. gå,- raskt). LIND (1749). Hästen drifver, (fr.) le cheval .. va le pas. WESTE (1807). ÖHRLANDER o. LEFFLER (1852). jfr: Driva, .. gå mäd lagåmm gång. HOF DialVg. 105 1772; H. anmärker att ordet brukas om hästar, företrädesvis passgångare, o. att det borde anses ss. riksspråk). 4) med tyglar leda l. styra (ett djur, särsk. ett som är spändt för ett fordon osv.) samt i anv. som utvecklats ur denna bet.: köra. a) (†) eg. Driffua folcken hijt och tijt medh itt betzl vthi theras munn. Jes. 30: 28 (Bib. 1541). Så att .. (turken sina kristna fånga,) icke anners, än Oxer och hester för wagner och plogar .. drifwe Jather. GR 17: 638 (1545). Dhan kommer och fram, som oxarna drijfwer. GRUBB 91 (1665) .

[DRIFVA.v2 4.b]

b) (†) med afs. på vagn. Vsa och hans brodher driffuo wagnen. 1Krön. 13 ("14"): 7 (Bib. 1541). STIERNHIELM Parn. 3: 4 (1651). c) (†) med afs. på plog. OxBr. 10: 19 (1616). Then Swenske Bonden orckade wäl driffwa ploghen medh en hand, och en trääfoot. PHRYGIUS Föret. 17 (1620). SCIIRODERUS Os. 1: 819 (1695). d) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgadt) med afs. på jord l. åker o. d.: plöja, köra. Drifva raka fåror. Första gången åkren drifs. LINNÉ Ungd. 2: 23 (1792). Handplogen -., med hvilken på torpställen man och hustru sjelfva drefvo sin jord. KARLIN KultM 6 (1888). jfr SOMMAR-DRIFVEN. 5) (†) föra bort, transportera. GR 16: 6 (1544). Doch så att the innge äthannde warur ther hädhenn (dvs. öfver gränsen) drjffue måtte. Därs. 18: 330 (1547). Thet (gruf-)vatn, som så bliffver uphäffvedt, skall sedan driffve och updrage thet andre. Därs. 24: 455 (1554; om "grufkonst") LÖHNEYSS Bergw. 11 (1617)] . – särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. Vatn är intet annat än et drifvande redskap, som förer jordiska materien uti växterna, och fördelar den samma uti deras .. ådrar til deras underhåll. SERENIUS EngÅkerm. 124 (1727). 6) (i sbt i fackspr.) (fälla o.) till flottled (l. såg) transporters (timmer o. d.); afverka; jfr DRIFVA UT 3, AF-, UT-DRIFVA. De drefvo timmer för hans räkning. Tskogshush. 1884, B. 919- Om skogsköpsren icke drifver skogen med eget folk, träffar han öfverenskommelse med någon, som .. åtager sig att afverka ett eller flera skiften .. och forsla timret till närmaste vattendrag. LsbFolksk. 277 (1890). 7) (†) styra, leda, dirigera (ngt). Dieffuulen .. driffuer tungona til .. Gudz försmädelse, lijkawist som en styreman driffuer rodhret. L. PETRI 2Post. 219 b (1555). Iag lemnar djg (Gud) mitt Wett, mjn Pänna du skallt drjfwa. WARNMARX Epigr. A 2 a (1688). Styrman drjf Boor til Lofvart om Bord, st drägs af. ROSENFELDT Tourville 97 (1698). B) drifva bort, fördrifva. 8) med makt af fysiskt l. andligt slag (ss. väld, hot, befallningar, anlitande af lagen osv.) bringa (ngn) att lämna den plats han förut intog; tvinga (ngn) att gå (ngastädes) l. att aflägsna sig (från ett ställe), köra (ngn från ett ställe, till ett ställe), fördrifva; jfr JAGA FÖSA i liknande anv.; vanl. med adverbial bestämning (ofta med prep. af, (i) från, ur, utaf) som uttrycker den plats hvarifrån ngn drifves. Drfva tign ft-ån hus och hem (i ä. spr. stundom: från hus och hemman), en konung från land och rike. Drifva ngn i landsflykt. (De) drifuo honom vthur stadhen. Luk. 4: 29 (NT 1526). Isgh baffuer lätit drijffna them longt bortt jbland Hedhninganar. Hes. 11: 16 (Bib. 1541). Erick pedersonn . ., then tu för en Ringe sack skuldt .. wilt driffwe al" hemmenedt. GR 18: 373 (1547). Christus (botade) ens Mans .. Son, drijfwandes vthur honom en Diefwul. SCHRODERUS Os. 1: 12 (1635). Få Keisare (hafva) warit drefne ifrån Italien med swärd. DRYSELIUS Monarehsp. 355 (1691). H:s M:t kom att träffa med en dehl (af fienden) och dref dem straxt utur hwarandra. KKD 6: 140 (1708). Varder man .. drifven therut med våld. MB 20: (Lag 1F34). Som fienden .. från skogsbrynet .. häftigt besköt de främsta .. afdelningarna, syntes det rådligt att först drifva honom därifrån. NORDENSVAN Mainfältt. 129 (1894). Amalekiterna .. slogo dem .. och drevo dem ända till Horma. 4 Mos. 14: 45 (Bib. 1917). – särsk. a) i uttr. drifva (förr stundom: drifva och slå l. slå och drifva) på flykten, tvinga att fly, slå på flykten. (De) slogho .. jhiäl elloffua tusend .. Och drijffuo the andra alla på flychtena. 2 Mack. 11: 12 (Bib. 1541). Psalt. 18: 41 (Bib. 1917). b) i uttr. drifva ngn på porten, köra ngn på porten. Naturen kan man ej förbyta. / .. Om hon på porten drifs, som hända kan ibland, / Hon genom fönstret kommer åter. G. F. GYLLENBORG Vitt. 2: 116 (1795) .

[DRIFVA.v2 8.c]

c) (†) i uttr. drifva tign af l. ut- fältet. SPEGEL GV 87 (1685). LOENBOM Stenbock 1: 20 (1757). De Svenske .. slogo sina fiender och drefvo dem utur fältet. ULLMAN GrefvHänd. 101 (1782). d) med adverbial som betecknar tjänst, befattning, ämbete l. dyl. Saa ath wij motte welleliga (dvs. med våld) driffwas j fraa regimenthit. GR 2: 115 (1525). En (engelsk) Husbonde slår intet sit Folk, man väl drifver det utur ein tjenst, om det är oskickaliglt. LANÆRUS Försök 75 (1785). e) med abstr. subj. Aggat .. dref Ynglingasläkten af landet. DALIN Arg. 2: 310 (1734, 1754) f) (†) utan adverbial; pregnant: drifva bort, fördrifva, förjaga; i sht: skilja ngn från den gård, lägenhet osv. som han för tillfället innehar, vräka. OxBr. 11: 47 (1624). Fienden har i förstone alt stadigt blifwit drifwen. LMil. 4: 1405 (1709). Arfvinge äger .. ingen rättighet, at vid sit tilträde drifva Arrendatoren. AdP 1800, s. 391. – med afs. på sak (jfr g). Tu (Gud) hafver natten drifvit. KOLMODIN Dufv. 22 (1734). Til at drifva soten. NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 142. Som en klar himmel småningom drifver molnen. TESSIN Bref 1: 121 (1752). – jfr ODRIFVEN g) (föga br.) med afs. på sak (jfr f slutet). Drifva ngt ur hågen, slå ngt ur hågen. Rijs driffuer .. (galenskapen) longt jfrå (pilten). Ordspr. 22: 15 (Bib. 1541). Then synd tu på tigh samkar, Then drif ifrån tin siäl. Ps. 1695, 277: 7. LANNERSTIERNA Vitt. 146 (1790). Jag skall drifva honom den orena papistiska andan af hjertat. MELLIN Nor. I: 425 (1829, 1865; arkaiserande). 9) (†) gendrifva, vederlägga (en beskyllning o. d.); underkänna, upphäfva (ett vittnesmål, en beskyllning, en dom osv.); omintetgöra (ngas afsikt); med afs. på person (vittne, upphofsman till en beskyllning): ogilla, underkänna. Ath then ene Lagman icke bör ath driffue then annens Sagmandz dom. GR 12: 57 (1538). Vm then eedh kan driffwes haffwe the förwerekedt theris frelsse. HH XIII. 1: 25 (1562). Wj kunde och icke heller .. lathe samme wethne driffne warde, för thet att the icke wore aff höghre stondh, än böndher. Därs. 123 (1564). Leo .. dreeff .. igenom itt tijdigt (dvs. tjänligt, godt) Rådh och Snällheet – Juliani .. förgifftige vpuåt. SCHRODERUS Os. 1: 729 (1835). Förgås skal Himmel, Haf och Jord / Tin Sanning ingen drifwer. RUNIUS Dud. 1: 97 (c. 1710). Drifva en .. (fr,) démentir qlcn. WESTE (1807; angifvet ss. folkligt). – jfr ODRIFVEN 10) (i sht i fackspr.) från (ngn viss del af) organismen aflägsna (ngt som bör aflägsnas) (jfr 18 e): oftast med saksubj., i sht betecknande ett läkemedel l. dyl. (Citronsaft) är .. heel tienligh til at drijfwa Steenen. PALMCRON SundhSp. 62 (1642). En förgifftad drick, hwilket förgifft Keisaren tänckte drifwa ur Kroppen med jagande. DRYSELIUS Monarchsp. 386 (1691). (En viss väst,) kokad til decoct, sades drifva maskar. THUNBERG Resa 1: 299 (1788). 11) (†) kem. o. tekn. tr.: gm upphettning drifva (den flyktigare beståndsdelen) i gasform ur en förening l. blandning o. låta (den) afsätta sig ngnstädes, sublimera, destillera. BROMELL Berg. 55 (1730). Gement Svafvel .., som vid destilleringen drifves i förlagen. WALLERIUS Min. 441 (1747). – jfr UT-, ÖFVER-DRIFVA. – särsk. i uttr. drifva i höjden, sublimera HIÄRE Förb. 33 (1706). 12) (†) Om sak: repellera; jfr BORTDRIFVA I a. Lucretius .. (visste), at samma sten uti att olika vändningar både drager och drifver järnet. WILCKE PVeti 1784, s. 6. 13) tr.: vid målning o. d. breda ut (en färgklick o. d.) i allt tunnare lager mot periferien, så att färgen osv. till slut omärkligt öfvergår i omgifningens; jfr FÖRDRIFVA Vid Hunneberg finnes Tusch, som låter sig rätt så väl drifva som det Chinesiska. WALLERIUS Min. 9 (1747). Drifva an laserskugga med pensel. LILJEBLAD DokorMåln. 77 (1884). C) oemotståndilgt föra (ngt l. ngn ngnstädes); Oemotatändligt föras (ngnstädes), sjunka, stryka, ströfva.

[DRIFVA.v2 14]

14) tr. om naturkraft, väder, vind, vågor: oemotståndligt föra (ngt ngastädes hän); i pass. förr stundom med intr. bet., 15. (Om) någer skep .. råka för wraak att driffues ij land. GR 2: 264 (1525). Moln som aff wädhrit driffuss. 2Petr. 2: 17 (NT 1526). Ther wexte en storm up hwarigenom en skuta blef drefwen till landz. GUSTAF II ADOLF 488 (1881). Vädret dref lågan våldsamligen Tält ifrån Tält. EHRENADLER Tel. 674 (1723). Den sand, som hafvet ,uppkastar på stranden, drifves af vinden inåt landet. HOLMSTRÖM Geol. 21 (1877). En stormvind .. förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret. Mos. 11: 31 (Bib. 1917). 15) intr. till 14. a) om föremål som är utsatt för en naturkraft, ss. vind l. ström: oemotståndligt föras (ngastädes hän l. i ngn viss riktning). jfr LAND-, SJÖ-, STORM-, VIND-, VÄG-, VÄDER-DRIFVEN m. fl.

[DRIFVA.v2 15.a.α]

α) om fartyg (l. dem som äro ombord): föras bort (ngastädes l. i ngn viss riktning) af vind l. ström l. sjögång; särsk. sjöt.: icke hålla kursen, i följd af vindens tryck (stundom äfv. af hög sjö) vid bidevindsegling föras bort från köllinjens kurs, göra afdrift. Drifva för vinden, drifva för vind och våg (ofta bildl.). Drifva för ankare(t), dirfva till ankars (när ankaret icke håller fast i sjöbottnen), råka l. vara i drift. Drifva för tackel och tåg, framdrifvas af svår storm, utan att hafva seglen tillsatta. Drifva tvärs åt lä, drifva på sidan åt lä. Thå skepet kunde icke begå sigh j moot wädhret lotom wij driffna för wädhret. Apg. 27: 15 (NT 1526). Arken dreeff på watnet. 1Mos. 7: 15 (Bib. 1541). Drijfwa medh Strömmen. GIRS G1 226 (c. 1630). Vij has nu legat bij och drifvit länge nog. ROSENFELDT Vitt. 180 1672; i bild). Strandad, eller til lands drifven farkost. MB 21: 4 (Lag 1734). Låta Riksskeppet drifva för vind och våg. DALIN Arg. 2: 224 (1734, 1754). Lägga by at drifva på ena eller andra bogen. MONTAN Segl. 6 (1787). Ankaret hade tagit falsk grund, och fartyget märktes helt oförmodadt drifva. AGRELL Maroco 2: 170 (1798, 1807) Då – (garn och tross m. m. äro utlagda vid drifgarnsfiske), låter man fartyget drifva tillika med garnen. EKSTRÖM Sättet 15 (1845). Fartyg, som .. utan folk i sjö drifver. SFS 1890, nr 33, s. 22. Drifver båten mindre, antyder detta att man kan styrs något högre. UFlott. 1: 80 (1896). β) sjöt. om ankare: icke hålla fast vid sjöbottnen. Och skal sålunds ankret intet gå med eller drijfwa. ROSENFELDT Tourvile 67 (1698). γ) i allmännare anv. Tå kom och driffuandes en stoor hualfisk här in för Stocholms skäär. O. PETRI Kr. 282 (c. 1540). Tijt första ijssöljan driver om vinteren tijt drijver Siälen. BUREUS Suml. 72 (c. 1600); jfr 17. Sigtunaboarne lära hafva släpt i Mälaren en stock .. och låtit honom drifva med vågorna. VLS 2 (1884). En mängd drifvande is. Fennia XII. 1: 6 (1896). b) (†) om vågor o. d.: vara i (stark) rörelse, slå; om sjö: gå i vågor. Thet aff och ann medh sina Wågar drijfwande Hafwet. SYLVIUS Curtius 433 1882; lat. exæstuans fluctibus). Siön stod i sin högd och dref stark (under en svår storm). RHYZELIUS Ant. 52 (c. 1750). Södra Dellensiön, hwilkens mästa bölior drifa til Delsbo och Norrbo sochnars stränder. WETTERSTEN Forssa 13 (c. 1750). c) (mindre br.) om vind l. storm: fara fram, blåsa. Vinden dref mot öster. En stickande storm, som dref på Staden. LAGERBRING 1Hist. 4: 431 (1783). STRINNHOLM Hist. 1: 331 (1834). jfr (†) Herren dreeff itt östan wädher j landet j then hela daghenom. 2 Mos. 10: 13 (Bib. 1541). d) om eld. Slagtarebodarne itändes, då elden under en stark storm dref in åt Staden. LAGERBRING 1Hist. 4: 432 (1789). De stora ärren i barken visa .. genom sitt Jäge , från hvilket håll elden "drifvit". TurÅ 1901, s. 287. e) (mindre br.) om nederbörd (jfr slutet): föras omkring i luften; om snö ofta: yra; äfv. Opers.; jfr DRIFVA IN 7, NED 5, UR. Det drifver (snö), det år snöyra. Det regnar inte ordentligt, men det drifver (dvs. duggregnar). Drifwer dagg (dvs. det faller dagg). Visb. 2: 277 (1600-talet). Sedan dess har snö då och då drifvit i luften. GotlLT 1852, nr 16, s. 1. Der hade drifvit, (bildats drifvor). HAHNSSON (1888). Det börjar drifva af fjället. TurÅ 1912, s. 266. I hopar driver snön mot våra rutor. KARLFELDT FlBell. 154 (1918). – särsk. (föga br.) i uttr. drifvande våt, så våt att det rinner af en, genomvåt, dyvåt. Nog är jag drifvande våt. LÖNNBERG BlSkär. 186 (1876). Kjolen och fötterna voro alldeles drifvande våta af dagg. HALLSTRÖM El. 123 (1906). f) mera Obestämdt, utan att tanken på den Verkande kraften framträder för språkkänslan: befinna sig i jämn rörelse åt ngt håll; Ofta Om moln l. rök. Om sommaren driver skyn mot vedhret. BUREUS Suml. 59 (c. 1600). Röcken (af kano. nerna) dref oss så starckt i ansichtet, att . .. KKD l: 163 (1708). En dimma kom drifvande öfver fältet. FRYXELL Ber. 6: 471 (1893). Augustidagens mulna himmel med drifvande, tunga skyar. LUNDQUIST Zola Grus 1 (1892). 16) metall. i fråga Om tackjärnssmältning i masugn.

[DRIFVA.v2 16.a]

a) intr. om uppsättningen (af kol, malm o. fluss): sjunka ned i masugnspipan, efter hand som kolet under masugnens gång förtäres; Om koluppsåttningen ensamt: gå åt, förtäras; älv. opers. det drifver, uppsättningen sjunker. VetAH 1749, s. 24 (opers.). Under det nu upsättningen drifver, eller efterhand nedsjunker uti (masugns-pipan. GARNEY Masmäst. 430 (1791). JernkA 1817, 1: 62. jfr NED-DRIFVA. b) intr. Om masugn: upphöra l. sluta upp med gången. (Hyttan har) gått mycket illa, och dref sedan 1686 års tiondelängder slutna voro. JOHANSSON Noraskog 3: 419 (efter handl. fr. 1684). Då smältningen skall på ordentligt sätt slutas, säges Ugnen drifva. GARNEY Masmäst. 430 (1791). c) tr. med afs. på maSugn: afsluta tackjärnstillverkningen vid (masugn); jfr NED-DRIFVA, SLUTDRIFVA. RINMAN (1788). Vid så beskaffadt förhållande beslöt jag att drifva ugnen och sluta detta försöket. JernkA 1828, 2: 146 d) tr. om masugn: konsumera (så l. så många koluppsättningar) under viss tid. En masugn, som drifver 17 a 18 upsättningar om dygnet RINMAN Jernförädl 61 (1772). jfr: (Jag an-. tager) at.. det ena dygnet drifver så många upsättningar som det andre. VetAH 1749, s. 29. 17) intr. i utvidgad l. öfverförd anv. af 15: gå utan bestämdt mål, ströfva, stryka, ströfva omkring; flanera, gå sysslolös; särsk. i förb. gå och drifva. Drifva sysslolös (på gatorna). Drifva dank (se DANK, sbst.²). Ath thee köpmen .. icke skwle tilstædiass ath vanka eller driifva öffwer landit vthan thee haffwa vårth .. patzbordh. GR 4: 34 (1627). Allan then Fisk i Watnen må drifva. ARVIDI 185 (1661). Björnarne, som altid drifva hela nätterna. LOENBOM i NSvBibl. I. 1: 91 (1762). Du drifver .. kring gatorna. BLANCHE Våln. 138 (1847). Gå oob drifva i torget (dvs. i Kungsträdgården i, sthm) .. och träffa bekanta. LUNDQUIST Konstn. 24 (1890). Vi .. drifva för mycket dank både vinter och sommar. KLEEN YDoodle 1: 93 (1902). jfr KRING-, LÖS-DRIFVANDR. – (numera föga br.) Mina kamrater, de andra pojkarne, drefvo gatorna. WETTERBERGH GNord 14 (1862). D) tränga, trycka, pressa; slå, kasta; anv. som ansluta sig till dessa bet.; äfv. intr. 18)tränga l. trycka l. pressa (ngt ut l. fram l. intill l. genom l. in i ngt); med sakligt subj.: gm sin naturliga beskaffenhet tränga l. trycka Osv. (ngt fram l. ut Osv.); äfv. utan Obj. Wädret driffuer Seglet. Linc. 1640; under anima). (Man) Sänckie sedan gullet (i den graderade vattenflaskan), och Märcke grant huru högt thet drifner watnet öfuer sig. STIERNHIELM Arch. M 1 a (1644). Stöt alt smått i en Mortare, drijff thet sedhan genom Hårsichtet wäl. Kockeb. B 1 b (1650). Den kåda, som hetten drifvit utur veden, (har) dragit sig in uti botnen (på kolmilan). WALLNER Kol. 11 (1746). (Om) kilar .. inslås i rännan framför sträfvan, så drifves denna till eD mera lodrät ställning. ROTHSTEIN Byggn. 354 (1869); jfr DRIFKISTA - jfr SNEDDRIFVRN. - särsk. a) (mindre br.) Om förlossningsarbete. HOORN Jordg. 1: 264 (1697). (Foster-) Värkarna kallas .. (un. der andra skedet af förlossningen) drifvande, emedan deras arbete består däruti att drifva fostret genom bäckenet. GROTH o. LINDBLOM 99 (1892). b) medelst slag pressa ett fÖremål in i (in till) ett annat, se 2/0 a.

[DRIFVA.v2 18.c]

c) (knappast hr.) i fråga Om uttal; med afs. på utandning(en). (Tyskt) sch, warder genom ihoop bitne Tänder medh Andan hårt drifwen. FICHTELIUS Wegw. 2 1717; säkerligen tryckfel för drifwet). Det djupa Engelska å-ljudet (frambringas) därigenom, att andedrägten under utstötningen likasom drifves uppåt mot gommen. PIPON SprGr. 57 (1872). d) (i fackspråk) medelst förhöjdt ångtryck tvinga (en ångmaskin) att lämna så stor prestation som möjligt. Driva masklnen (klämma på) (ensg.) whack the engines. RAMSTEN o. STENFELT (1917). e) (i sht i fackspr.) om Organismens afsöndrande l. bortförande af ngt (jfr 10) som bör aflågsnas; oftast med saksubj., i sht betecknande ett läkemedel l. dyl.; särsk. i uttr. drifva urin(en) (förr äfv. på urin) o. d. (pregnant äfv. ensamt: drifva), befordra afsöndringen af urinen. The läkedomar som haffua krafft til at driffua watnet. B. OLAVI A 62 (1678). Man må dricka (nilvatten) .., det kommer en att svetta snarare och drifver sedan myoket stark BOMAN Resa 1: 189 (1712). (Tjärvattnet) .. drifver starkt på urin besynnerligen i början. VetAH 1801, s. 22. – särsk. i p. pr. drifvande i adjektivisk bet. om läkemedel o. d. Nyszpulwer och andra drijfwande Saker, hwarigenom.. Fostretz Vthkomst kan .. främiat warda. PALMCRON SundhSp. 180 (1642); jfr a. Drycken (dvs. mynchenerölet) är starkt drifvande. SNELLMAN Tyskl. 203 (1842). - jfr GIFT-, MASK-, SVETT-, URIN-, VATTEN-DRIFVANDE m. fl.

[DRIFVA.v2 18.f]

f) (i fackspr.) om krut, gevär o. d.: framdriiva (kulan o. d.) med kraft; älv. utan obj. Det krutet, som bäst drifver. TÖRNOREN Artill. 1: 169 (1794). Den kraft hvarmed .. (bössa,) drifver haglen. SWEDERUS Jagt 17 (1892). Det drifver duktigt, det här geväret. JANSON Ön 184 (1908). - särsk. i p. pr. i adjektivisk bet. Man berömde det krut finnarne tillverkade såsom särdeles godt och drifvande. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 29 (1866). g) mera obestämdt, närmande sig bet.: nödga, tvinga (se 28); ofta mer l. mindre bildl. Tyngden är .. en kraft, som bemödar sig at drifva en kropp utföre (dvs. nedåt) til jorden. TRIEWALD Förel. 1: 85 (1728, 1795) Tben sköna Jungfru (vände) sin ögon emot Himmelen (osv.) -., hvilcket mig tårarna på nytt vtur ögonen dref. HUMBLA Landcr. 96 (1740). Alkalierna drifva laf färgen alltid mera åt gult. VetAH 1804, s. 23. (Recensionen) var af sådan art, att den ville drifva bloden åt mina kinder och tårar i mina ögon. C. SNOILSKY (1881) hos WARBURG Snoilsky 277. 19) (†, se dock a, b

[DRIFVA.v2 19.g.α]

α) intr. till 18; om sak: trånga fram (Not ngt mål l. i ngn viss riktning). Man säncke (i röret med vatten) .. Smijde, noga afwägit ..; och tekne grant målet tijt thet (dvs. vattnet) drijfuer. STIERNHIELM Arch. O 2 a (1644). När .. saften (i väzten) bönar drifva. TROZELIUS Rosensten 93 (1752). jfr INDRIFVEN – särsk.

[DRIFVA.v2 19.a]

a) (fullt hr.) jäg. om ur bössan skjutna hagel o. d.: hafva genomträngningsförmåga. De gröfre (haglen) drifva starkare (än de fina), men slå ej så tätt. SWEDERUS Jagt 46 (1832). b) i p. pr. i adjektivisk anv. α) (fullt br.) i fråga om rörelse(takt): energisk, rask, som det är "kläm" i, snabb; älv. bildl. Thetta Folket twingade .. (Alexander) jämwäl medh samma drifwande Lycka vnder sigh. SYLVIUS Curtius 397 (1882). Floden med sina många jämne, doch drifvande, fall. LINNÉ Öl. 4 (1745). Detta (förslag) .. knappt) vinna någon drifvande framgång, derest icke ... FÜRST Florman 23 (i handl. fr. 1793). Ett eget .. raskt och drifvande sätt att ro. ATTERBOM Minn. 305 (1818). Vattnet (strömmade) med drifvande fors ut genom den nya öppnade leden. STRINNHOLM Hist. 1: 370 (1834). Så satte sig jägarne i gång .. med en för finnarne egen, drifvande och ljudlös gång. SCHRÖDER ÖrjKajl. 66 (1893). β) (†) i öfverförd anv.: trängande, brådskande, angelägen. Drifvande angelägenheter. NORDBERG C12 2: 349 (1740). I synnerhet och hvad som nu är drifvande, att några skåp .. kunde där uppställas. C. R. BERCH (1771) i 3 SAH 28: 261. 20) om slag l. kastande. a) med slag (jfr β) på ett föremål (eventuellt indirekt) pressa l. tvinga (detta åt ett Visst håll, in i l. öfver ett annat föremål). Drifva en påle i marken, en spik i väggen. The twå stoore (dörr-) postar .. ., ther inne hakarna drijfne äro. Linc. 1640; under s c apus). Trästycket, hvarpå man slår, då man drifver et tunne-band på et Kiäril. MÖLLER 1745; under chassoir). Jagringen .. drifves, eller "jagas", på masten, sedan den först blifvit uppvärmd. NF 10: 1070 (1886). – särsk. α) (numera knappast br.) med slagverktyget l. ett föremål som förmedlar slagets verkan ss. subj. Wiggen går tijt klubban driver. A. A. ANGERMANNUS FörsprKyrkost. B 1 a (1587); jfr GRUBB 850 (1665). β) närmande sig 18: medelst en energisk rörelse pressa (ngt in i, på l. öfver ngt). Styrbjörn .. / dref sitt banér med dån ijorden. MELIN Dikt. 1: 3 (1888). b) (hvard.) kasta (ngt ngastädes), tillfoga (ngn) ett slag (med ett föremål som kastas); medelst slag o. d. få (ett föremål) att fara (ngnstädes hän); särsk. med als. på boll o. d. I sin ifver / Han med en Tallrik strax i skallen honom drifver. DÜBEN Boileau Sat. 21 (1722). Mins du .. / Hur vi drefvo bollen. JournuLTh. 1810, s. 269. Skottspolen drifves (vid väfning) tvärtöfver genom en af den väfvandes högra hand åstadkommen rörelse. EKENMARK Hb. 18 (1820). Än längre dref han stenen. A. V. BÅÅTH i VLitt. 2: 417 (1903). – särsk. med afs. på snurra o. d.: med upprepade slag hålla i gång. Drifva en snurra. MÖLLER 1745; under saboter). RETZIUS FlVirg. 24 (1809). c) (hvard.) tillfoga (ngn ett slag på ngt ställe); slå på (ngn med ngt); med ett slag föra (ngt mot ngn l. ngt) l. låta (ngt) falla ned (på ngn l. ngt); äfv. med predikativt adverbial: slå (ngn omkull osv.). Därpå dref han mig öfver axlarna med en kiäpp. SÄFSTRÖM Bauquer. X 1 b (1753). I detsamma dref han officeren på örat en kurril. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 292 (1844). Torkel dref handyxan i hufvudet på honom. LÖNNBERG FnordSag. 1: 125 (1870). Drifva (= stöta) ngn i (sidan). CAVALLIN (1875). Han dref .. deras häst kull. HILDEBRAND Isl. 219 (1883). Lars .. dref näfven i plankväggen och skrek: tyst. RYDBERG Vap. 27 (1891). d) (†) bildl. i uttr. drifva ngn ngt i näsan, förebrå ngn ngt, drifva skulden på ngn o. d., kasta skulden på ngn. Att Buræmo och honom altid driffves i näsan, dhet dhe förstå ingen köphandell. RP 3: 156 (1633). Orsaaken till åthskilnaden dreff han in på henne. VDAkt. 1678, nr 391. Bileam från sig på Gud all skulden drifver. KOLMODIN Qvsp. 1: 204 (1732). 21) tekn. om vissa sätt att (medelst slag af hammare) bearbeta (forma) metaller (se dock a slutet).

[DRIFVA.v2 21.a]

a) bearbeta (ett arbetsstycke af metall, t. ex. en plåt l. en skål) med slag af hammare (o. punsar) till dess det antagit den form (resp. fått den sida som är motsatt den hvilken omedelbart träflas af slagen försedd med de figurer l. ornament) som åsyftats; medelst en sådan behandling utlorma (föremål, t. ex. skålar l. upphöjda figurer o. ornament); i inskränkt bemärkelse särsk. (i fackspr.) om utformande af skålformiga föremål gm hamring från midten mot kanten af arbetsstycket; jfr DRIFVA INÅT, UTÅT; ofta i p. pf. med adjektivisk bet. Drifva i silfver, utföra silfverarbeten medelst drifning. Drifvet arbete. När .. (guldsmederna) göre driffvit verek. GR 27: 58 (1557). Ett förgyltt bulott eredenntz, dreffuitt på låkedh och wedh fothen. BtFinlH 4: 6 (1561). 2 st liusstakar en drifven och en slätt. Bouppt växiö 1752. En skål, högåldrig med drifna sirater. ADLERBETH Ov. 311 (1818). Ångdomen (på lokomotivet) är .. vanligen hel och drifven af tjock jernplåt. HWASSER HbLokF 45 (1865). Bildframställningar i drifvet eller pressadt bronsbleck. STOLPE o. ARNE 13 (1912).– oeg. om ett sätt att (gm "drifning" med träpinnar) åt ännu mjuka föremål af glas gifva deras slutliga form. KEYÅBERG i SLorS 17: 93 (1899). jfr HAND-, HEL-, KALL-, UT-DRIFVA, äfvensom HÖG-, RUND-DRIFVEN. b) (föga br.) i allmännare anv.: medelst slag af hammare (l. på annat sätt) sträcka l. tänja (en metall), utsmida. Guld låter sigh drifwa vnder Hammaren ganska tundt. FIGRELIUS Kylander C 4 b (1652). Att i svarfstolen sträcka eller drifva eR tunnare bleckplåt. LUTTROP Svarfk. 452 (1839). 22) med hammare o. mejsel ("drefjärn") inpressa en elastisk massa (ss. hampa, "dref", mossa) i springorna ("nåten") mellan två timmer, plankor l. bräder o. därigenom täta (springorna); täta (springor, ett skepp, ett hus, en vägg osv.) på ofvan anförda sätt; älv. tekn.: gm hamring osv. (se DIKTA, v.² b) bringa öfver hvarandra liggande plåtkanter osv. att sluta ång-, gas- l. vattentätt till hvarandra; jfr DIKTA v.² Skepedt (skall) vare fast ilde farijdt, så thet ingestedtz väll löpe kann, medt minne thet bliffver .. på nytt driffvit. GR 20: 256 (1549). 6 .. (lispund) dreff at drieffva (sluss-)portarna medh. OxBr. 11: 29 (1640). (Sedan ångpanneplåtarna blifvit hopnitade) drifvas kanterna med mejslar. ENGELHART o. INDEBETOU 32 (1842). Nitarna såväl öfver som under vattnet drefvos så godt sig göra lät med bomullsgarn. Antarctic 2: 412 (1904). 23) garf. a) medelst nedläggande i vissa soppor uppluckra (hudar som skola garfvas) för att på detta sätt göra (dem) mera mottagliga för garfämnet, "svälla"; jfr UPPDRIFFVA AHB 62: 19 (1871). b) med afs. på hudar som ligger i garfvarlag ("färg"): med en staf (l. särskildt konstruerad maskin) på ett visst egendomligt sätt kraftigt omröra (hudar); "arbeta". AHB 4: 15 (1860). 2 UB 8: 550 (1900). – jfr DRIFVA IN. 24) tekn. intr. om (redan stelnadt) cement: svälla (dvs. utvidga sig under inverkan al fuktighet, så att sprickor uppstå). "Drifvande" eller "svällande" cement måste man .. undvika. TT 1900, B. s. 84. 25) i sht bergv. (gm sprängning osv.) urholka (ett schakt, en ort osv.) i en grufva, föra (en tunnel osv.) gm ett berg- l. jordlager; jfr SÄNKA, SPRÄNGA. HSH 31: 209 (1687). Här till hafwa Wij want under Jorden, sänkt Skakter, drifwit Stollar, wunnit Malm och fordrat den i dagen. HIÄRNE Berghl. 445 (1687). När tunlar drifvas genom lösa jordlager, måste de beklädas med hvalf af .. sten. NF 16: 913 (1892). 26) i fråga om växters (växtdelars) utveckling l. odling samt i bildl. anv. af denna bet.

[DRIFVA.v2 26.a]

a) tr. om växt l. växtdel: utveckla (skott l. blommor l. knoppar osv.), skjuta (skott l. rötter osv.); ofta utan obj., öfvergående i intr. bet.: utveckla sig, skjuta fram, skjuta ut, skjuta Upp, växa. Thet år icke nyttigt att låta (humle-)Böt terna drifwa alt för mycket Bijs på Stängerna. RÅLAMB 13: 28 (1890). Därs. 14: 28. På thet de små rötterne må kunna .. draga nöyaktig Nähring åt sig til at kunna växa och drifva krafftigt Blomstren. AHLICH 18 (1722). (Knylhafren) drifver på lerhalltig jord mera blad. QLm. l. 4: 47 (1833). Träden höria att drifva knoppar. DALIN (1850). Drifva brodd. DENS. Sakkunnige påstå, att .. (melonen) skulle ha drifvit bättre i en liten kruka. STRINDBERG Blomst. 129 (1888). b) tr. om sak l. sakförhållande: befrämja l. påskynda utvecklingen al (en växt), bringa (en växt) till kraftig utveckling; särsk. Om sol, värme, jordmån, gödsel; ofta utan obj., ölvergående i intr. bet. Värman drifver växterna. LINNÉ Vg. 85 (1747). Djurets träck var .. ganska förmonlig, at göda sparris .. med, ty den dref starkt. Posten 1769, s. 1108. Solen driver ännu starkare (i Norrbotten än i västerbotten) under den ljusa sommartiden. SANDSTRÖM NatArb. 2: 189 (1910). – särsk. i p. pr. med adjektivisk bet. Drifvande väderlek. Codh drifwande Jord. RÅLAMB 13: 27 (1690). Af alla gödningsämnen anses Guano .. för ett af de mest drifvande. FRIES BotUtfl. 2: 260 (1852). I de .. drifvande sydsluttningarna. BotN 1902, s. 230. c) (föga br.) tr. om jordmån: framalstra. PALMBLAD LbGeogr. 105 (1851). Graniten på Siljans .. strand .. drifver en tarsig furuskog. STRINDBERG TrOtr. 4: 169 (1897). d) tr. om person: bringa (en växt l. växtdel) till utveckling; odla; ofta om odlande i drifhus o. d.; numera nästan bl. pregnant: (med särskilda medel) bringa (en växt) till utveckling på ovanlig tid. The Blomster-Växter .., som hvart åhr af Fröet om våren på Dyng-Sängar drifvas måste. AHLICH 46 (1722). Lackviolen ökas .. igenom qvistar, som drifvas. LUNDBERG Träg. 107 (1754). De växter som man vill föröka och drifva rötter på. LUNDSTRÖM Trädg. 137 (1852). Hur mycken tid, ansträngning och omkostnader det kräfves för att drifva ett verkligt vackert exemplar (af en blomma). Pr 1904, nr 70 A, s. 3. Under .. (hviloperiodens) första och absoluta skede visa – (väzterna) inga lifstecken och låta icke, som det heter, "drifva sig". ABELIN TrInomh. 18 (1904). jfr: De (sparris) sängar som skola drifvas. LUNDSTRÖM Trädg. 108 (1852). jfr HÅRD-, KÄRN-DRIFVEN. .. i bild. En praktfull, drifven planta, hon kyldes vid vår pol. NYBERG 2: 255 1822; om drottning Kristina). e) med obj. o. predikativt adverbial (jfr 29); närmande sig l. öfvergående i de allmännare bet. 28, 29: gm odling l. behandling af visst slag förmå (en växt l. växtdel) att uppnå (en viss grad al utveckling) l. att utveckla sig (till ett visst stadium). Drifva en växt till blomma, att blomma, blom, i blomning, i frö, till en viss storlek. Paludanus som fåt lökar (af Amaryllis) .., dref dem til blomma. LINNÉ i VetAB 1742, s. 97. (Cornus sanguinea) är vanligen en låg buske, men kan ock drifvas til et litet träd. RETZIUS FlOec. 186 (1806). LUNDSTRÖM Trälg. 327 (1852). f) mer l. mindre bildl.: bringa (ngt) till utveckling, utveckla; intr.: utveckla sig. Skall i jordisk mark ett himlafrö slå rot, / Och drifva, och ge frukt. WALLIN Vitt. 1: 17 (1805). Den bildande värma .., hvilken drifver en rik .. natur till full mognad. GEIJER II. 1: 37 (1825). Protektionismens mark drifver i denna tid så underliga blommor. GHT 1895, nr 217 A, s. 2. 27) utföra ngt med energi o. kraft l. kläm; visa energi osv. vid utförandet af ngt; anträffadt bl.

[DRIFVA.v2 27.a]

a) (†) ss. vbalsbst. drifvande, drift (se d. o. 5 h). Han lärer og rätt straxt wål wara bär .., / Om iag des Drifwande okk Waksamhet rätt kiänner. BÖRK Darius 438 (1688). b) i p. pr. i adjektivisk anv.: driftig. α) (numera ngt hvard.) om person, ofta om förman: som sköter hvad han har för sig med raskhet o. "kläm", driftig, företagsam, energisk, verksam; jfr DRIFSAM Han är ganske nyttig och en driffvende karll opå arbetett. GR 24: 16 1553; om en arbetsförman). Nijtisk och Drifwande . i . sitt . Embete. RUNIUS Dud. 2: 100 (1699). Lät mig nu see att herr Lieutnanten är flitig och drifvande .. och för all ting skaffar mig fångar. C. NIEROTH (1711) i HFinlÖ 1: 169. Prinsens moder var en drifvande qvinna, som spann, och sömmade, och väfde. Sv. folks. 1: 173 (1844). Molin var framför allt en drifvande administrativ förmåga. ANNERSTEDT UUH II. 1: 309 (1908). β) (numera mindre br.) om sak; företagsam, verksam; äfv.: som har kraftig verkan. Som jag förmärkt at argheten vid detta tilfälle är ovanligt drifvande .. så ... SP 1780, s. 857. Flere hafva deråt egnat .. sin kloka och drifvande omtanka. WALLIN Rel. 2: 15 (1818). Skall det någonsin bli besked med Rysslands folkupplysning ., då måste drifvande åtgärder med snaraste vidtagas. HJARNE ostanojrån 122 (1899, 1905) 28) nödga, tvinga; förmå, föranleda; ej skarpt skildt från 18 g; ofta med abstr. saksubj. a) med rumsadverbial: tvinga l. förmå (ngn) att begifva sig (ngastädes). Och anden dreeff honom strax vthi öknen. Mark. 1: 12 (Nr 1628). Man dreeff them medh dold j alla månadher til offer. 2Mack. 6: 7 (Bib. 1541). Armodh och siwkdom, driffuer tigh til säng. TobCom. C 2 a (1650). Nöden drifwer Hunden i band. CRUBB 30 (1665). Hunger drifwer Wargen vbr Skogen. DENS. 335. – i öfverförd anv. När barnen .. bliffna någhot wexen, driffuer man them in vthi förargelsen medh alla macht. L. PETRI 1Post. M 3 a (1555). Hennes lifsintresse drifver henne .. in på pedagogiken. NordT 1885, s. 70. så drefvos de unga allt längre och längre, tills passionen ändtligen skulle sluka dem i sina hvirflar. PT 1903, nr 277 A, s. 3. b) utan rumsadverbial: nödga l. tvinga l. förmå l. föranleda (ngn till ngt l. till att göra ngt). Strax dreeff .. (Jesus) sina läryungar ath the skulle gå til skips. Mark. 6: 45 (NT 1526). Nödhen dreff mang fatigæ mæn til at siwda salt waten och hielpa sig met. GR 3: 336 (1526). En vng Dreng .. kunde hwarken medh lockande ey heller medh trugh drijfwas til at försaka Christum. SCHRODERUS fr. 1: 105 (1835). Hvar icke Hans May: t ville med godo gifva sig strax på resan, skulle han med våld drifva Honom der til. NORDNERG C12 2: 299 (1740). Endast den yttersta hunger drifver (ormvråken) att jaga. NILSSON Fauna II. 1: 67 (1824). Det var ingen lätt sak att drifva Polackerna från beslut till handling. SVEDELIUS i SAH 54: 168 (1878). Man drefs till allt strängare åtgärder mot (katlvinistema). HILDENRAND Statsförf. 307 (1896). – jfr NÖD-, O-DRIFVEN. – särsk. (numera föga br.) i p. pr. närmande sig adjektivisk bet.: tvingande; nästan bl. i uttr. drifvande orsak l. skäl, ofta nästan liktydigt med: viktig, afgörande. VDAkt. 1874, nr 200. Förr än det siunde Åhret är förbij, bör man icke utan drijfwande ordsaak afklippa ens Håår. RIDDERMARCK Alm. (Ld) 1696, s. 27. Lystnad eller drifvande begär, ofta efter skadeliga ting. VetAH 1810, s. 200. FRYXELL Ber. 9: 204 (1841). jfr NÖD-DRIFVANDE. 29) tr. med adverbial l. objektiv predikats. fyllnad uttryckande graden l. resultatet af handlingen: bringa (ngn så långt osv.); bringa (ngt till en viss punkt) (jfr 1 f slutet). a) med afs. på person. Drifva ngn till vansinne, gm sitt åtgörande vålla att ngn blir vansinnig. Mijn sorg mich til förtuiflan dreeff. Ps. 1536, s. 57. Blef han om sider så vit drefven, att han medh gråtande tårar sin galenskap bekiände. RA 3: 56 (1593). När Wallenstein fick veta det hemliga uppdrag, Gallas hade haft, drefs han till det yttersta. FRYXELL Ber. 7: 73 (1838). (†) Drifva en i det längsta så at han ej vidare kan försvara sig. MÖLLER 1745; under battre). b) med afs. på sak (l;. eX. en handling, ett handlingssätt, en grundsats, en åskådning, en känsla l. egenskap; stundom äfv. med konkret obj.): läta (ngt) uppnå l. gå l. komma (till ett visst stadium, till en viss punkt, så långt att därhän att .. osv.); bringa (ngt) att öfvergå (till ngt). En (för) långt, till ytterlighet, till det barocka drifnen grannlagenhet, försynthet, tjänstaktighet. Hans hängifvenhet, beundran drefs så långt att den blef besvärligförföremålet. Drifva noggrannheten ännu längre. Drifva konsten, eländet, förtrycket till sin höjd. Drifva ngt in absurdum. Hans karaktärsstyrka drefs till envishet, hans frikostighet till slöseri. Drifva trotset, motståndet till det yttersta, öfver alla gränser. Drifva en grundsats till sin (yttersta) spets. En långt drifren arbetsfördelning, parlumentarism. Ett långt drifvet beroende af ngn. Högt drifna anspråk. (Vi) dreffue till thet sidzste .. saken så wijt, att wij .. bliffue .. (konung Kristiern) öffuermechtige. GR 14: 61 (1542). Effter handen bleff thenne miszhälligheten .. alt högre och högre drefwen. BRASK Pufendorf Hist. 315 (1680). I .. drifven kärleken til dygden .. alt för högt. EHRENADLER Tel. 116 (1723). Språkvettenskapen var ej synnerligt högt drifven. FRYXELL Ber. 14: 107 (1846). Sedan .. (Schartau) en gång antagit .. (en dogm), dref han den till dess yttersta gräns. A GARDH BlSkr. 1: 29 (c. 1855). Med bara sitt klara hufvud och sin arbetsförmåga till kapital hade han snart nog drifvit det till att kunna göra affärer. HALLSTRÖM El. 121 (1906). jfr: Rektificeringen drifves icke alldeles till torrhet. NYBLÆS Pharm. 418 (1846). – särsk. α) med afs. på pris, betalning o. d. Drifva priserna i höjden, uppdrifva, stegra. (†) Een anseenligh Summa Penningar, det högste det kunde drifwas. RARP 2: 57 (1634). Man har drifvit arrenderne så högt, at arrendatorerne ey kunnat komma ut dermed. 2 RARP 4: 407 (1727). β) (†) i fråga om skriftlig l. muntlig behandling af ett ämne: låta (ett ämne o. d.) nå ett visst stadium af fulländning o. d.; spänna l. anstränga l. pressa (ngt till den l. den graden); stundom närmande sig bet.: öfverdrifva, uppdrifva, stegra. Alt detta tänkte jag fullkomligt at beskiifwa, / Och hans förtiente Lof, det högst jag kunde drifwa. BRENNER Dikt. 1: 121 (1695, 1713) Stilen i .. (ett visst äreminne) syntes vara .. stundom nog högt drifven. SAD 1786–89, s. 201 (1787). jfr HÖG-, ÖFVER-DRIFVEN. 30) i uttr. drifva ngn till lögnare o. d., öfverbevisa ngn om att vara en lögnare, (gm hopande af beskyllningar osv.) göra ngn till en lögnare (äfv. om han i själfva verket talar sanning); äfv. drifva ngn till lögn, öfverbevisa ngn om att hafva gjort sig skyldig till lögn; äfv. (numera föga br.) drifva ngt till lögn o. d., med klara grunder, vittnen osv. ådagalägga att ngt är lögn, göra ngt till lögn. Hwilket alt D(oktor) Hemming Gadd bewisligen förlade (dvs. vederlade), driffnandes hwart ord till flärd och osanning. SVARTG1 6 (1561). Han vore för någre åhr sedan dreffuen till en ljugare. A. OXENSTIERNA 1: 16 1605; om ett vittne). VDAkt. 1661, nr 329. Måhända framkommer endera dagen nåägot exemplar af detta opusculum och kunde få drifva till lögn våra yttranden. LAURÉN Minn. 126 (1877). Landshövdingen ville ju driva dem till lögnare. KOCH Timmerd. 401 (1913). 31) (†) bildl. i uttr. drifva ngn ngt i halsen o. d., öfverbevisa ngn om lögnaktiga l. obefogadc påståenden o. d., tvinga ngn att taga tillbaka l. "ta i sig igen" hvad hall har sagt osv.; jfr DRIFVA IGEN 3, DRIFVA TILLBAKA 8 a. Och wele wij först drifwa them thet under ögonen, utaf theras egen skrifwelse, som effter föllier. ScriptRerSuec. II. 2: 157 (c. 1655). Dett .. Matz Rock medh – Laghlige wittnessbördh .. honom dref i Halssen, så att han nu sielff .. moste bekenna att han lögh. BtÅboH I. 8: 34 (1636). D(omi)nus Axelius sade, att han skall drifna thee orden uthj D(om)nj Troelij halss. VDP 1658, s. 297. E) pådrifva o. d. 32) pådrifva, tvinga till större hastighet. a) (numera mindre br.) eg. med afs. på djur som drifves (se 1, 4 a); jfr DRIFFA PÅ 5. Bättre drijfwa öken, än draga laszet. GRUBB 74 (1685) . Såsom .. hesten med spårarna af sin ryttare drifves. MÜNCHENBERG Sciver Får. Föret. 5 b (1725). Bönderna .. / .. drefvo med fruktan i hjertat, / Endast med skakade tyglar, de tungt framsläpande spannen. RUNEBERG 1: 30 (1832). De djur, som användas till dragdjur, blifva ej sällan drifna öfver förmågan. HWASSER VSkr. 3: 297 (1858). b) ridk. om ryttare: gm användande af yttre tvång (i sht gm tryck af en l. båda skänklarna) tvinga (hästen) att röra sig i ngn viss riktning l. i ngn viss gångart; jfr DRIFVA FRAM, FRAMÅT. Hand och ben äro .. medlen för ryttaren att kommendera hästen .. handen ledande och benen drifvande. LEYON Ridk. 27 (1844). Från .. traftakt drifvas uti galopp. PLATEN HlednRytt. 37 (1858). c) (†) med afs. på person o. d.: egga l. förmana (ngn till större flit l. större energi i sitt arbete osv.); pådrifva, skynda på; egga l. uppmana (ngn att göra l. Iåta ngt); jfr DRIFVA PÅ 6. Tho samwet som suach äro j trona .. och äre weeksinnade them skal man icke driffua och seya, Thet skal tw göra. o. PETRI 1Post. 43 b (1528). (De egyptiska) foghtarna driffuo .. (Israels barn) och sadhe, Fyller vp idhart dags arbete. 2Mos. 5: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: drefvo på). Then latha skal man altidh driffa. SvOrds. C 5 a (1604). Drif äfven Valter Tingstadius at säga ett ord derom. LEOPOLD (1785) i 2Saml. 7: 46. d) om inre maning: (mer l. mind1e oemotståndligt; jfr 28) påverka vilja o. handlingskraft hos (ngn); egga, mana; oftast med sakligt subj., t. ex. känsla, själslig l. kroppslig läggning; förr ngn gg om gudomsmakt l. dyl.; stundom: inspirera. Drifven af lust att lära ngt. Alle the som driffuas al" gudz anda the äro gudz barn. Rom. 8: 14 (NT 1526). Quinfoick .., som .. driffuas aff mongahanda lustar. 2Tim. 3: 6 (Bib. 1541). Hans stora ambition skall driffve honom dedt ytterste till att våge. OxBr. 8: 16 (1627). Minerva som så många gånger hafver drifvit eder Fader. EHRENADLER Tel. 815 1723; fr. inspiré). Alle invånarne drefvos af samma anda, samma kärlek för Friheten. DALIN Montesquieu 70 (1755). WALLIN Vitt. 2: 108 (1821). Drifne af girighet, lade de (dvs. fogda rna) ofta tunga skatter .. på bönderna. FRYXELL Ber. 2: 137 (1826). Härtill dref mig lika mycket en egen hemlig ärelystnad som min önskan att . .. DE GEER Minn. 1: 130 (1892). – särsk. i p. pl. närmande sig adjektivisk bet. Gossen från .. skogsbygden med sin drifvande längtan utöfver skog och blånande berg. MOLIN Geijerstud. 110 (1906). (†) Drifwande Exempel och äggiande Footspår. SYLVIUS Curtius 48 (1682). e) (†) med afs. på sak: påskynda, få att gå fortare; jfr DRIFVA FORT 4, PÅ 7. Offuer .. (arbe. tarna) woro skickadhe .. Leuiter .. til at driffua arbetet. 2Krön. 34: 12 (Bib. 1541; LUTHER: treiben). 33) (i handling l. med ord) verka l. arbeta för (ngt); (i tal l. skrift) agitera för (ngt), bedrifva; påyrka, yrka på (en åtgärd), urgera (ngt); stundom: befordra, främja (ngt); stundom: förhandla l. underhandla om (ngt).

[DRIFVA.v2 33.a]

a) (numera bl. ngn gg arkaiserande; jfr dock α) med obj. (l. obj.-sats l. inf.) l. abs. l. ss. vbalsbst. Maa thw therföre driffwa thetta ærendhe thet yterste thw kanth. GR 3: 213 (1526). Vtan sitt Råd och drifwande (är Saul) .. worden Konung. RUDBECKIUS KonReg. 91 (1814). Gifftermål skall driffnas emellan Prinsen i Pälandh och .. (Bethlen Gabors) gemål. OzBr. 3: 155 (1829). Jag (har) afstådt alt, men aldrig Kalmens resa, den jag på det högsta i alla mina bref drifvit. LINNÉ (1746) hos FRIES Linné 2: 30. Det berättas, att Pyhy ifrigt drifvit denna beskickning. E. HILDEBRAND i SvH 3: 186 (1903). – särsk. α) (mindre br.) i uttr. drifva en sak (ngns sak), drifva saken o. d.; särsk. om skötande af ngt mål inför rätta. Tu (Gud) driffuer min rett och mijn saak. Psalt. 9: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: du har utfört min rätt och min sak). (En) som aff christeligtt medlijdende tager sig saken an drijffuer för rätta. A. OXENSTIERNA 1: 286 (1619). Parterna böra drifva sina saker munteligen, inför thenna Domstolen. NEHRMAN PrCiv. 119 (1751). Det vet jag med visshet at han .. altid drifvit saken redeligen. Posten 1789, s. 842. Drifva ett mål. HAHNSSON (1888). så förlorar man all lust att drifva någons sak. LEVERTIN Diktare 158 (1898). β) (†) med afs. på afsikt o. d. (Sändebudet) dref .. (under underhandlingarua om Johans giftermål) sin egen afsikt på Prinsessan Cecilia. DALIN Hist. III. 1: 543 (1761). Kronan .. sättes utur stånd att med egna medel drifva sina afsigter. CHYDENIUS 58 (1765); jfr 39. b) med prep. (up)på (l. med adv. därpå); jfr DRIFVA PÅ. HT 1910, s. 279 (i handl. fr. 1592). Presterna skola .. drifwa m ed flijt ther på at Barn .. lära läsa i Book. Kyrkol. 2: 10 (1686). Konungen i Frankrijke drifwer stadigt på en ewigh Frijd medh Eijket i stället för stilleståndet. OSPT 1687, nr 8, s. 3. Franska regeringen dref .. fortfarande derpå, att Danmark skulle inträda i fredsmedlingen jemte Sverige. CARLSON Hist. 5: 65 (1879). 34) († utom i b) ifrigt lära l. förkunna (ngt), inskärpa; utlägga (en teXt); föra (ngt) på tal, tala om (ngt), föra (ngt) på tungan; tala, uttrycka sig; stundom: anföra, citera; jfr "köra med ngt"; utan skarp gräns öfvergående i 37. Driffua enangelium. FörsprGTim. (NT 1526). (Moses) reppar .. vp een och samma Lagh så offta, och driffuer samma ord så monga resor, at en må leedhas widh läsat. FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Medh ingen flijt driffz min (dvs. Friggas) ähra. nss ENIUS Disa A a (1611). Prästen .. tänkte på den Lärdom, som han skulle drifva Söndagen derefter. EKELUND Fielding 340 (1785). – särsk. a) med prep. med l. om. Om hwadh ärende man ofta handlar, talar och drifwer, thet måtte jw honom wara fulkomligare kunnogt. PHRYGIUS MRosengren B 8 b (1608). SCHRODERUS Os. III. 2: 233 (1835). b) med afs. på läroämne o. d.: öfva; numera nästan bl. ped. med anslutning till 18: foreera lärjungarnas studium af (ett ämne). Och skola foreldranar .. driffua medh .. (barnen) Gudz bodh och allestädes öffna them ther wthi. L. PETRI Oec. 44 (1559). Med yttersta stränghet drefs i andra klassen latinska Grammatican. BROOCMAN TyUnd. 1: 47 (18O7). Ju skickligare och mera dugande lärarne äro, desto mera torde de drifva sina respektiva ämnen. A. E. DAHLMAN i PedT 1895, s. 495. c) med saksubj.: handla om, behandla. Bokmän moste wara hema i the språk, som handla och drifwa thet theras eznbete och förrettningar angå och hielpa. SWEDBERG Gr. 136 (1722). 35) (numera i sht ped.; jfr dock a, b) med personobj. (jfr b): (energiskt) öfva (ngn i ngt, särsk. en lärjunge i ett läroämne). The, som ifrån barndomen .. stedse drifvas i the stycken, som höra til lärdom ock klokhet. RYDELIUS Förn. 285 (1722, 1737) Drifva sina lärjungar i att förstå och bruka latin. TLär. 1846–47, s. 68. Forcera, ellei, såsom det med en .. technisk term benämnes: drifva sina lärjungar. Rermoder 1847, nr 8, s. 19. Studentfabrik .. (är en) skämtsam benämning på enskilda läroanstalter, som ha till uppgift att "drifva" eleverna, så att de .. kunna aflägga studentexamen. 2 NF 27: 489 (1918). – särsk. (fullt br.) i p. pf. med adjektivisk bet. a) om person: (in)öfvad (i ett ämne o. d.), rutinerad, van, förfaren, erfaren, skicklig, "slängd". En drifven ritare, affärsman, diplomat, biljardspelare. Then gamble Adam .. är .. ganska .. listigh och klook, öffnat och driffuin. BALCK Ridd. I 2 b (1599). The (borde) lärare wara, som .. woro wel hema i Bibelen .. samt genomwel drefne i wårt språk. SWEDBERG Schibb. d 1 a (1716). Hon var .. rigtigt, hvad man kallar, drifven i landtmannagöromål. C. P. DAHLGREN 5: 7 (1832). Äldre och drifne jurister. ALMQVIST AmH 1: 182 (1840). I hvilken bok han vai så drifven, att . .. BESKOW K12 1: 23 (1868). Karl Gustaf var .. drifven i europeiska politiken. STRINDBERG NSvÖ 2: 118 (1906). – jfr DURK-, (I)GENOM-, IN-DRIFVEN. b) Om handstil: öfvad, ledig (men ändå välformad). WESTE 1807. jfr: Det är en drifven och öfvad hand, som fört pennan. A. QUENNERSTEDT i KKD 3: 166 (1907). – i öfverförd anv. I formelt afseende förråda .. (N:s) dikter framför alt en betydlig rutin och hvad man kunde kalla drifven stil. II. MOLANDER i AB(L) 1895, nr 278, s. 1. 36) med ifver påstå l. förfäkta, urgera; bevisa; argumentera. a) förfäkta, påstå. α) med obj. betecknande lära, mening, åsikt o. d.; numera nästan bl. i uttr. drifva en sats, drifva den satsen o. d. Och dreeff Bellenacke (på mötet) sin grund så (dvs. argumenteringen gick ut på), at inghen skulle med retto kunna föra konung Christiern thet vppå, at . .. O. PETRI Kr. 327 (c. 1540). Huru han i .. disputationer drifvit satser mot teologien. ANNERSTEDT UUH II. 1: 278 (efter handl. fr. 1688). Peder Galle syntes vilja drifva den läran, att presten skulle träda likasom i församlingens ställe. SVEDELIUS i SAH 49: 88 (1873). Ett organ, däri de kunde drifva sina åsikter med mera frihet. SYLWAN SvLit. 218 (1903). β) (†) med obj.-sats l. obj. som utgöres af ett pron. Mykin osan (dvs. osanning) / Thet ingen medh skäl bewise kan / Eller medh några sanning driffue. SVART Gensv. K 2 a (1558). Någre Lärepunchter, ther vthi han förnämlighen dreeff, at Mannen icke war bunden wijdh een Hustru. SCHRODERUS Os. III. 1: 172 (1635). DALIN Arg. 1: 12 (1732, 1754) γ) (†) med prep. på l. motsv. adverb: yrka på. D. Lutherus dreeff häfftigt ther vppå, at thet naturlighe Förnufftet icke kunde eller skulle dömma om Gudz Alzmechtigheet. SCHRODERUS Os. III. 1: 87 (1635). RUDBECKIUS Luther Cat. 7 (1667). δ) (†) med saksubj. (jfr b slutet); äfv.: kräfva, framhålla, betona. Thet andra Brefwet .. innehåller och drijfwer: At ingen Eedh skal eskas vtaff the öfwerste Prästerna. SCHRODERUS Os. 1: 189 (1635). 8 §:n drifver åter starkt på bokstafveliga innehållet. AdP 1789, s. 418. b) (†) vid argumentering framhålla l. anföra (ngt). Damascenus driffuer hefftigt Christi ord om Natwarden, håller sigh hårdt ther wijdb. O. MARTINI Bew. C 2 a (1604). Dhe förnämbste argument som då drefwoss för Communitetet. BUDBECK Bref 81 (1670).– med saksubj. (jfr a δ) . Tillser änteligen ämnet, hwilken saak det drifwer. RUDBECK Att. 2: 25 (1689).– abs.: argumentera. Sedan drifwer Vigilius, igenom thet ordet Cephas, ganska löijeligen, och will bewijsa, at ... SCHRODERUS Os. 2: 73 (1635). c) (†) med prep. till: gm bevis leda skulden för ngt öfver till (ngn). Alle skole driffua gott sölff och sätia sitt eghitt bomerkie ther vppå. och vm anners fins och driffues till honum som bomerkitt til hörer thå haffuer han förbrutitt gruffuodelen. GR 7: 101 (1530); jfr 40 a β. 37) (numera knappast br.) tala l. skrifva om (ngt); behandla (ett ämne, en text), författa; afhandla, diskutera, debattera (ett ämne). De 4 punchtter nom genom Sendebuden vore oss emellan dreffne bådhe med svar och geensvar. A. OXENSTIERNA 1: 72 (1612). Mästeparten Eijksdagshandlingar och beslut (i Gustaf Adolf tid äro) aff thenne Salige Herren drefne och författade. EMPORAGRIUS A. Oxenstierna 129 (1655). Geulinx .. dref Ethicam på et klart och förnuftigt vis. RYDELIUS Förn. 56 (1719, 1737) En hvar har .. sin egen förbättring af den drifua texten. WALLIN 1Pred. 2: 458 (c. 1830; i skildring af skvallret). Sådant var hufvudtemat, som med åtskilliga variationer drefs i de särskilta trakterna. CRONHOLM Bref 180 (1865). F) med afs. på ngt saligt: föra framåt, hålla i rörelse, hålla i gång; sköta, förvalta; uträtta; syssla med; intr.: vara i rörelse osv.

[DRIFVA.v2 38]

38)

[jfr fsv. the haffdo werk ther fore driffuit ok starka blidhor wp räth]

tr.: (gm användande af fysisk kraft af ngt slag) komma (ngt) att röra sig från stället ngastädes hän, sätta i rörelse, föra fram. The wordho warsze ena wijk, .. till hwilka the meente wilia Iata driffuit skepet om the kunde. Apg. 27: 39 (NT 1526). Jagten .. drifwer wederilingen fortare, än årarne Gaieyan. SCHRODERUS Comenius 455 (1889). Stora och haga flottor af torr ved, hvilka de itände och drefvo mot skeppen. FRYXELL Ber. 2: 39 (1828). Alle (fartygen voro) inrättade att drifvas med segel. KOLMODIN TacAnn. 1: 108 (1833). Af snabb rodd drifven, ilade .. (båten) fram öfver den lugna vattenytan. ENGLUND Ged. 39 (1853). Om rörelse, åstadkommen medelst tryck, slag o. d. på föremålet, se 21. 39) med afs. på maskin o. d.: lämna drifkraften till, hålla i rörelse l. gång; om sak l. ngn gg om person l. djur; ofta om ngn naturkraft (ss. vattenkraft, ånga, vind, elektricitet) l. maskin; ofta mer l. mindre bildl.; äfv. intr.: vara i rörelse (se c). Wind (dvs. vindspel) som driffues ther tuan löper vthi hiwl. VarR 39 (1538). Hiulet drifwes antingen med ofwerfall .. eller med vnderfall. HIARNE Berghl. 443 1887; rättadt efter hskr.). Gods och penningar, som alt drifver, har jag intet. SCHERPING Cober 1: 177 (1734). De hjul hvarmed allting skall drifvas. THOMANDER Pred. 1: 100 (1849). Det vatten, som begagnas till maschinernas drifvande. THOMÉE IllSv. 241 (1868). Vindens drifvande förmåga. EkonS 1: 204 (1891). Dynamon drifver hela elektriska belysningen. SDS 1899, nr 47, s. 3. Industriella anläggningar, som drifvas med vattenkraft. 2 UB 9: 392 (1905). Krukmakaren, där han sitter vid sitt arbete och drifver skifvan med fötterna. Syr. 38: 29. 1915). jfr PROPELLER-, VATTEN-DRIFVEN. – särsk.

[DRIFVA.v2 39.a]

a) i p. pr., närmande sig adjektivisk bet.; ofta bildl.; särsk. i uttr. drifven kraft, drifkraft (om såväl sak som person). Ett glödande hat mot Ryssland var en drifvande kraft i (Döbelns) själ. SVEDELIUS i SAH 60: 226 (1883). Den drifvande kraft eller luftström, som sätter röstbanden i dallring. SETTERBLAD Mackenzic 6 (1887). Vid Göteborgs-Postens grundande skall han hafva varit en af de drifvande krafterna. PAULSON MinnestalGbg VSU 12 (1893, 1899) (J, Arrhenius) var den drifvande själen i arbetet. ANNERSTEDT Rudbeck. Bref CXXXXVII (1905). b) (†) refl. med intr. bet.: röra sig, vara i rörelse. Thet må wara / It Under at han (dvs. himmelen) ej förnött och sliten blifwer, / Men altjd ljkadan sig kring om Jorden drifwer. SPEGEL G V 59 (1685). c) (i fackspr.) intr. om maskin o. d.: vara i rörelse, gå. Ju mera .. (trissan på spinnmaskinen) förstoras, desto fortare drifver machinen. CARLSTRÖM Spinnm. 93 (1832). 40) om vissa tekniska förfaringssätt. a) metall. (förr äfv. kem.) i fråga om ett visst sätt att rena l. probera metaller o. d.

[DRIFVA.v2 40.a.α]

α)

[jfr motsv. anv. i t.; jfr äfv. 15 f]

intr., om ämne (metall) som underkastas den i β beskrifna behandlingen; eg.: vara i kokning, vara i rörelse, vara smält, vara flytande; enl. nutida betraktelsesätt ofta liktydigt med: oxideras, reduceras. Så snart Kopparen och Blyet äro sammansmälte; börja de drifva med blommor (dvs. blåsor; se BLOMMA, sbst. 6 e). VetAH 1760, s. 303. Sedan blyets yta kommit i rörelse, eller, som man säger, drifver. BERZELIUS Kemi 2: 338 (1812). β) tr.; eg.: hålla (en metall osv.) i flytande tillstånd (jfr a); i fråga om framställning af silfver ur silfverhaltiga blymalmer: (på en särskildt konstruerad härd) omsmälta (den gm en föregående smältning erhållna produkten, "verkblyet") o. hålla massan smält, till dess bly o. andra föroreningar förslaggats o. aflägsnats o. silfret återstår; framställa l. tillverka (silfver) enl. nu beskrifna metod; om liknande procedur vid rening l. probering af andra metaller l. ämnen; afdrifva (se d. o.

[DRIFVA.v2 5]

5) . Drifva på kapell, utföra ifrågavarande procedur i en liten skålformig härd ("kapell"), vanl. för att probera en metallblandning. Drifva på går, om proceduren vid garning af koppar, sedan kopparen börjat visa tecken till renhet o. starkare drag påsläppes. Drifva med vatten, då vid koppargarningen vatten kastas på kolen, för att kopparen ej skall blifva för het. GR 7: 101 1530; se 36 c). Sölff trij lodtt, som bleff effter ett pundh och sextan mareh sölffbly hann hade låthet driffve. Därs. 24: 326 (1554). Saphir .. länge drifven med tilsatt calx viva, uplöses ändteligen til et klart ofärgadt glas. VetAH 1768, s. 58. UB 4: 269 (1873). b) färg. α) intr. om indigokyp: vara i jäsning; anträffat bl. ss. vbalsbst. DRIFNING.

[DRIFVA.v2 5.b.β]

β) (knappast br.) tr.: koka (ett färgämne) tillsammans (med ngn vätska l. lösning). At til slut med något Alcali drifva denna färgestoft (Vau), det höjer couleuren. VetAH 1767, s. 141. 41) (i fackspr.) med als. på (arbete vid) smältugn, kolmila o. d., tegelugn osv.: hålla i gång o. tillse att (smältnings-, kolnings- osv.) processen fortgår på ett visst sätt. Han (skall ss. mästareprof) vthi Mestares ställe .. drifwa Smähltningarna för samma Vngn, som han sielff tilredt hafwer. StadgSmältare 1664, s. A b (i fråga om kopparbruk). WALLNER Kol. 36 (1746). Ju häftigare en mila drifves, .. desto lösare .. finnas kolen vid utrifningen. UNR Koln. 19 (1814). LINDFORS 1815; med afs. på masugn). REJMERS Koln. 32 1868; i fråga om tjärugn). TT 1872, s. 137 (med afs. på tegelugn). 42)i allm.: hålla i gång, sköta. a) med als. på företag, fabrik, grufva o. d., mera tillfälligt om skola, institution o. d.: hålla i gång, hålla i drift, sköta. Lagförsl. 282 (c. 1606). Ett skiöntt Jernbruuck .., som nu förleggies och drifwes af Abraham Momma. RARP V. 2: 377 (1655). Om en Grufva .. skal kunna drifvas och byggas efter rätt bärgsvis. VALLERIUS PVetA 1744, s. 19. Så må man undra, at scholarne kunna drifvas. C. G. NORDIN (1785) i SthmGymnPr. 1880, s. XXXIX. Uti Frankrike .. drifvas många brännerier uteslutande på sockeretor. ARRHENIUS Sockerb. 4 (1868) Företaget drifves ifrågavarande persons räkning. EkonS 1: 376 (1899). jfr SOMMAR-, VINTER-, VÄLDRIFVEN. – särsk.

[måhända utgående från bet. "pådrifva, påskynda" (se 32 c, e)]

i uttr. driffva verket o. d. (jfr 47), ss. chef l. Iedare sköta verket osv., leda. Aldrig har någon Menighet rest sig, om icke större folk .. drifvit värket. OELREICH 65 (1755). Om de hvita drifva alla affärerna (i Schanghai), så är det kineserna som uträtta dem. NYBLOM Österut 31 (1908). b) (föga br.) med als. på åker o. d.: sköta; med als. på minerslfyndighet o. d.: bearbeta Han drifver lustträgården med fridrängar. Bref I. 1: 162 (1757). Stenkols-flötser, hvilka i förra tider blifvit drifne vetAH 1773, s. 247. Någon gång drefs ett skifte hufvudsakligen för produktion af foderväxter. MeddLandtbrstyr. 1904, nr 89, s. 6. c) (†) i annan anv.: sköta, behandla. (Af Hälsinglands korn varder) det skiönaste öl tilredt – .; allenast det i mältningen och brygden af en förståndig ansas och drifes. WETTERSTEN Forssa 3 (c. 1750). 43) (†) med als. på tid o. d.: tillbringa, framlefva, förnöta, fördrifva; jfr DRIFVA BORT 8, DRIFVA FRAM 14, DAGDRIFVARE. Hur dijfwa the sin Tjd? Sljkt wore Lust at höra. SPEGEL GV 61 (1885). Pastoren .. (har) af predikstolen .. drifwit mycken tid med sådane bagateller. CAVALLIN Kerdam. 3: 191 (i handl. fr. 1691). Då sökte jag, min tid med älskogs-böcker drifva. BOLMODIN Qvsp. 2: 131, (1750). jfr: Helgen är lång, och dltt ord .. / Drifver en långsam stund från det sömniga folket i stugan. RUNEBERG 1: 310 (1841). 44) (†) sköta, förvalta, handhafva (en syssla, en institution o. d.). Then ther nw thetta embete (dvs. konungadomet) Christeligha föra och driffna wil han skal ... o. PETRI 2Förman. A 2 a (1528). När wij saerament och annor stycke driffue widh thz sett som her (i handboken) är vthsatt. DENS. Hb. H 3 b (1529). Det sätt, hvarpå Rectoratet numera måste drifvas. TEGNÉR (WB) 3: 308 (1818). DENS. 4: 73 (1839).

[DRIFVA.v2 45]

45) idka, bedrifva; utöfva.

[DRIFVA.v2 45.a]

a) (mindre br.) med als. på ngn viss veten skap o. d.: idka; l. ngt visst (läro)ämne: syssla med; med als. på metod o. d.: bringa till användning, följa. The ringare kunster warda och icke drefne (vid de främmande universiteten). ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593). Aritmetiken drifves (i skolorna) i allmänhet blott .. som en minnessak. TEGNÉR 4: 388 (1828). Om talmetoden med större framgång skulle kunna drifvas (i döfstumskolorna). BetDöfstUnd. 1878, s. 16. b) med als. på yrke, näringsfång, fackarbete af ett l. annat slag. Drifva handel, köpenskap, borgerlig näring l. rörelse, ett handtverk, ett yrke, åkerbrisk, boskapsskötsel, jakt, fiske. The som medh skep på haffuet fara, och drifta sin handel til siöös. Psalt. 107: 13 (Bib. 1541). (Sedan han aflagt borgareed m. m.,) må han köpa och seha, eller drijfftua sin gärning och handaverk. A. OXENSTIERNA 1: 309 (1619). Drifva Kaperi. LAGERBRING 1Hist. 3: 797 (1776). Vid denna tiden var det, som påfvarna drefvo som argast sitt aflatskrämeri. FRYXELL Ber. 2: (1826). (Han) dref egen handel och blef en välbergad man. WIRSÉN i 3 SAH 2: 137 (1887). Under några år drefs äfven en för Sverige alldeles ny tillverkning uti s. k. konstgjutning. FORSSELL Därs. 3: 489 (1888). I den ort, der rörelsen drifves. SFS 1895, nr 50, s. 6. jfr INDUSTRI-, NÄRINGS-DRIFVANDE. c) i allmänhet, med sfs. på verksamhet af ett l. annat slag: bedrifva. Drifva ofog, (o)väsen, älskog, kor, afgisdadyrkatt. Drifva läsning, studier, undervisning, öfningar. Drifva stämplingar, underhandlingar. Drifva en rättegång, en process. Drifva affärer. Drifva ock er med ngt. Drifva (stor) politik. Om någre farlige prachtiker (dvs. stämplingar) .. emoot .. Kon. M:t och rijket drijffvas kunne. GR 27: 130 (1557). Sådana hus . ., ther otucht och lösachtighet drifres. MB 57: 1 (Lag 1734). Med sådan vettling (dvs. sofist) är ej värdt, at något samtal drifva. LILJESTRÅLE Fid. 9 (1797). Mina små sommarvandringar .. drifver jag nu .. med största lättnad för ojäl och sinnen. TÖRNEROS Bret 1: 234 (1827). De unga Oxenstjernornas läsning drefs med fullt allvar. FRYXELL Ber. 6: 121 (1833). (Tid. ningen) Vorwärts, som ju drifver afslöjanden som sport. GHT 1895, nr 239, A, s. 2. Drifva rena orgier af orientalisk askes. SCHÜCK MedeltKultH 27 (19O7). – särsk. α) i uttr. drifva ett spel, spelet (förr äfv. leken o. d.). α') (föga br.) i eg. anv. Presternar .. lupo j Spelhwset, och sågho huru man ther ball sloogh, och annor spel dreff 2Mack. 4: 14 (Bib. 1541). Han vahnde .. (herdarna) at drifva oskyldiga lekar i mareken. MÖRK Ad. 1: 270 (1749). β') (fullt br.) i öfverförd anv.: vara verksam, utveckla en ifrig verksamhet i ngt visst afs. (vanl. för att förvilla l. bedraga l. öfverlista l. åtminstone få öfveihand gent emot andra); vara ifrigt sysselsatt med ngt; stundom: agitera l. vara verksam för ngt. Drifva sitt spel, utföra sin uppgift, äfv.: drifva ofog. Drifva sitt opel med ngn, hafva ngn till lekboll, göra ngn till ett viljelöst föremål för sina intriger osv. Drifva spelet så att . ., sköta saken så att. Anden är rätta wärkmestaren som spelet driffwer j menniskione. o. PETRI Men Fall F 3 b (1526). The falska Biscopar och theras hoop, som .. driffna spelet .. medh menniskiors läror. Fsrspr1rim. (Bib. 1541). Med Tyrannij the (danske) driffue theris leek. SVART Gensv. F 3 b (1558). Himlasyner och drömmar, hvarunder känslorne drifva sitt speleverk. KyrkohÅ 1908, s. 301 (i handl. fr. 1815). I Grefve Oxenstjernas flygtiga Poëmer (dvs. till. fällighetsdikter) drifver denna qvickhet öfverallt sitt muntra spel. TEGNÉR (WB) 3: 229 (1819). Axel oxenstjerna .. visste drifva spelet uteslutande för Sverges räkning. FRYXELL Ber. 7: 115 (1838). De tyska förstafvelserna, .. "be" och "för", drifva ännu temligen allmänt hos våre författare sitt spel. A. HAZELIUS i SvLitTidskr. 1868, s. 337. β) (i fråga om brukligheten Be de särskilda substantiven) i uttr. i hvilka drifva med följande obj. har bet.: gyckla, skämta, håna, begabba. Drifva spott, spott och spe, spektakel, hån, gyckel, gäck, gäckeri, nojs med ngn l. ngt. (Barn) som vptäckia theras Föräldras fall och feel, driffua ther medh spott och spee. BOTVIDI Brudpr. 19 (1619, 1622). (Krigsknektarna) hafwa .. drifwit allehånda apespel med (Jesus). SPEGEL Pass. 268 ("168") (c. 1680). Man .. dref äfven i allmänna blad spektakel med (författaren). SNELLMAN Tyskl. 146 (1842). Med honom drefs mycket gyckel, men gubben var fromsint. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 52 (1865). (†) The Danske pläge ther altijdh åt lee / Och driffue på Swenske både spot oc spee. SVART Gensv. F 6 b (1558). Elliest drifwer han ått een och hwar sitt löie och spott. VDAkt. 1678, nr 383. d) (†) med afs. på (i sht otillbörlig l. brottslig l. åtm. för andra obehaglig) handling l. gärning o. d.: göra sig skyldig till, begå, föröfva, öfva, bedrifva. Thet mord och dråp som .. han skall haffua giort och driffuit på sine eegna hustrv. GR 7: 202 (1530). (Israels) Prester drijffua orett vnder Lagsens nampn. Hes. 22: 26 (Bib. 1541). Ar tijn dotter icke hlyghsam, så halt henne hårdt, på thet hon icke skal drijffua någhot ondt, mädhan hon så frij är. Syr. 26: 13 (Därs.). At icke så lätteligh som förr skall kunna drifvas någhot vnderslef. GUSTAF II ADOLF 7 (c. 1620). De synder iagh mån drifva uti mitt frijhets ståndh / De här betalte blifwa. KKD 3: 1 (c. 1710). e) (†) med afs. på egenskap, inre tillstånd o. d.: bedrifva; närmande sig bet.: i handling visa, ådagalägga, lägga i dagen. The, / som haatt och argheet driffua. Ps. 1536, s. 34 (Ps. 1695, 48: 6: Som arghet och ondsko drifwa). Somlighe jbland idher .. arbeta intet, vthan driffua fåfengio. 2Tess. 3: 11 (Bib. 1541). Dårar drifva dårskap. BUREUS Suml. 78 (c. 1600). lag förmehnar mig så stoor Bit drifwa medh ungdomen som någon annan. VDAkt. 1697, nr 396. Landet är upfyldt med Nyfikenhet, hvilken kommer ganska väl til pass, när hon drifves til et så ädelt ändamål (som att skaffa ämnen för "nyttiga betraktelser"). DALIN Arg. 1: 56 (1733, 1754) 46) ] i uttr. drifva med ngn l. ngt, skämta l. gyckla med ngn l. ngt, göra narr af ngn, göra ngn (ngt) till föremäl för skämt l. gyckel (l. hån). Står ni och drifver med mig? DALIN (1850). Molière drifver med henne (dvs. läkarkonsten) i sina qvickaste komedier. BLANCHE Bild. 4: 113 (1885). Den godmodiga .. studenten, som lät kamraterna drifva med sig bäst de ville. TAVASTSERNA Inföd. 14 (1887). Den radikale irländaren (Shaw) drifer på det mest vanvördiga sätt med diplomatien. NDA 1913, nr 78, s. 2. 47) (numera föga br.) bringa till utförande l. verkställighet, utföra; ej skarpt skildt från 45 c. Gud sielffuer thetta werket dreeff / at vtan man hon moder bleeff. Ps. 1536, s. 51. Tå nu Merodach .. fick een sådan godh lägenheet, til at drijfwa thet han hadhe j sinnet, wardt han affälligh. SCHRODERUS Sleid. 9 (1610). At hwadh som uthi landet .. är till förrätta, General Gouverneuren thed ordinarie drifwer igenom Landzhöfdingarne, hwar i sin provincie. LReg. 934 (1648). Med dessa penningar drefs brödrakriget. FRYXELL Ber. 3: 319 (1828). – särsk. a) i uttr. drifva saken o. d. till (ett sådant o. d.) slut, förr äfv. till ända, bringa en sak o. d. till (ett sådant o. d.) slut, slutföra, genomföra. Gudh .. drijffuer sakenne til en bettre ända, en dieffulen .. achtat hadhe. O. PETRI Kr. 17 (c. 1540). Genom sin .. vältalighet, hade bsn lyckligen drifvit til ända de svåraste ährender. MÖRK Ad. 2: 39 (1744). FRYXELL Ber. 7: 105 (1838). CARLSON Hist. 4: 83 (1875). b) (†) i uttr. drifva i verket o. d., bringa till verkställighct o. d., drifva i bruket, begagna, göra bruk af. Handelenn (kunde) i verkit driffven bliffve. GR 21: 31 (1550). (G.

[DRIFVA.v2 47.l]

l) kunde mång stycker vptage och drijffwa j sielffwa wärcket, thet .. (hans) tienare och Rådh, icke kunde hinne vpdraga vthi någet tänkiande. SVART Ähr. 70 (1560). Al" hwilket han icke litet bleff vpweckt till ett godt förstond .., thet han oc i framtiden dreff i bruket. DENS. G1 3 (1561). c) (†) med afs. på ngt konkret. Will oss icke mögeligit ware, att wij slijge dråpelige bygRinger driffwe eller fulende kunne, med mindre GR 17: 263 (1545). Eskil .. och Michil .. skola bygia kyrkiobalk .. n(ämligen) en famn på sin deel, then andra famnen lofnar Måns drifna. MURENIUS AV 101 (1646). 48) (†) uträtta; åstadkomma; ställa on,, vålla, verka; genomdrifva; göra. Konungen (Kristiern II) .. hadhe annat i sinnet, til at driffua med samma klaghomål, än erehebispen (G. Trolle) besinna kunde. O. PETRI Kr. 328 (c. 1540). Teljestenar til golfuet (i kyrkan) lofnade en stoor hoop och the nom restera, kan drifnas uthi soknstemma. MURENIUS AV 559 (1664). Bar(on) Höpken dref att vij fingo Kongl. stadfästelse. LINNÉ Bref I. 2: 245 (1761). Eder konst i allt, hvad godt den drifver, / Går som en lärling i naturens fjät. LOVÉN Dante 1: 59 (1856). – särsk. a) i uttr. drifva gagn l. nytta O. d., göra gagn, drifva dröjsmål, dröja, söla. Wij wele wenda Ögonen til andra nytter, them .. Konung Götstaff, här j Swerigis Rijke drijffwit haffwer. SVART Ähr. 75 (1560). Skall (jag) siälfwer wara sen åg sådan drögzmål drifwa? F. T. BERGMAN (1689) i LejonkDr. 67. b) med saksubj.: vålla, Verka. Första qw(arteret af ett visst månhvarf) drifwer mulit wäd(er). WERVE Alm. 1655, s. 15. 49) (†) vara sysselsatt med ngt, syssla med, hafva för händer, hafva för sig; vara verksam. a) tr. o. ss. vbalsbst. Medan I thetta drifva, menar jagh eder hafva thid nogh at -. - GUSTAF II ADOLF (1625) i OxBr. 1: 275. I fullt drifwande och arbete. RUDBECK Atl. 2: 517 (1689). De (heliga rummen) äro mer än andra rum ..; så att man .. intet drifver yppigheter och fiä(r)der därinne. ENEMAN Resa 2: 199 (1712). – med saksubj. Om aftonen går jag .. neder till hafsstranden, att se hvad naturen der dref. LINNÉ Ungd. 2: 74 (1732). b) refl. i uttr. drifva sig med l. vid l. i ngt (att göra ngt), arbeta i ngt, syssla med ngt; hafva ngt till yrke l. dyl.; uppehålla sig (vid ngt). Grekerne (i Smyrna) drifva sig mäst med handtvärk, trä- och vingårdsbruk samt vinhandel. ENEMAN Resa 1: 43 (1711). Efter Franciscanerne intet drifva sig i detta målet (dvs. försäljandet af vaxljusen) och på ett sådant sätt, så skall man tro, att de dundra löst på Greker och Armener, skällandes dem för vidskepeliga. Därs. 2: 151 (1712). c) i pass.: bete sig. Tu hafwer rätt sammanlijknat Cain och Abel, medh then gambla och nya Menniskian, och huru the så småningom, drijfwas och förhålla sigh vti tigh sielfvan. MURÆUS Arndt 1: 43 (1647).