DRILLA dril³a², v.¹ -ala. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, LIND (1749; under t. drill)), -NING. (drilla LUNDBERG PAULSON Erasmus 74 (1728) osv. trilla LONDÉE Kellner 18 (1739), Sånglära 20 (1814)) 1) mus. utföra en drill l. drillar (se DRILL, sbst.¹ 1; ej sällan i utvidgad anv. i fiåga om spel l. sång med utsmyckningar o. fioriturer öfver hufvud (särsk. om en äldre tids sätt att sjunga psalmer o. d.); kvintilera; älv. med obj. som betecknar sång o. d.; förr stundom: sjunga l. spela med darrande l. dallrande ton, tremulera, vibrera; äfv. om röst l. musikinstrument o. d. Med drillande hals och stämma .. framskråla allahanda fräcka och yppige (dvs. lättsinniga) visor. LUNDBERG PAULSON Erasmus 74 1728; om kärlekskranka `käringar'). (Sedan klockaren) hörts högt öfver hela den af all magt sjungande församlingen, drillade han .. en lång stund på sista tonen. LOVÉN Folkl. 158 (1847). Fröken W. .. drillade så (då hon sjöng), att de unga herrarna påstodo, att hon fått upp en hare, ja hon riktigt skällde. AGNESGEIJER (1847) i Solnedg. 4: 110. En drillande flöjt. ÖDMAN VårSommard. 1: 92 (1887). Drilla på sitt instrument. NYBLOM Minn. 1: 14 1904; om en flöjtblåsare). Han kan inte tro huru för innerligen väl våra förfäder drillade dem (dvs. de gamla psalmerna) och fingo text och melodi att gå ihop. Fatab. 1911, s. 195 (yttradt af en gammal bondgumma). (†) komma (rösten) att daria l. skälfva l. vibrera. Huru behändigt ändras och bytes icke rösten .. om (vid munkarnas predikningar), hurn drilla de icke densamma och småtiuta? LUNDBERG PAULSON Erasmus 162 (1728). – särsk. i mera utvidgad o. oegentlig anv. a) (†) slå hvirfvel l. hvirfiar (på trumma), hvirfla. JDHULTMAN (c. 1734) i HC12H 1: 60. Att som pojkar drilla blir mig svårt. RUNEBERG 2: 116 1848; yttradt af en trumslagarveteran). b) (i sht hvard.) uttala r-ljud ss. en verklig tremulant (med tydligt framträdande dallring); vanl. användt af personer med tungrots-r ("skorrande" r) om uttalet af tungspets-r. Han drillar, när han talar. Drilla på r. Den skånska slättbon .. känner icke igen drillandet af r (i Göingemålet), han som sjelf skorrar. TORPSON Norden 25 (1887). 2) om vissa fåglar l. deras sång; jfr DRILL sbst.¹ ². SvMag. 1766, s. 583. Sånglärkan .. som under sin upstigande flygt från åkerfälten, ständigt drillar och tirrar. FISCHERSTRÖM Mäl. 167 (1785). Lärkan drillar sin sång. CFDAHLGREN 1: 179 (1813). Sidensvansarna flyga under drillande hvissling från rönn till rönn. PT 1901, nr 4, s. 3. Näktergalens stämma klar / hör jag klangrikt drilla. BÅÅTH Vagant. 51 (1906).