DRAM dra⁴m, sbst.²,
r. l. m.; best. -en; pl. -er. ( förr ofta skrifvet drame) l. DRAMA dra⁴ma, sbst.¹ n. ((†) r. l. f. CMMÖLLERSVÄRD i Bref 1808–09, s. 206, HAMMARSKÖLD Sv Vitt. 1: 266 (1818)); best. -at Anm. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 80 (1818) har (den gr.) pl. dramata, eljest användes pl. af DRAM l. omskrifning: dramatiska arbeten, dikter o. d. (ENVALLSSON MusLex. (1802) anser att det bör heta "Et Dramma, men icke En Dramm". I bet. 1 har drama alltmera blifvit den vanliga formen, i bet. 2 dram) [jfr t. drama, eng. drama, fr. drame, senlat. drama; af gr. δϱᾶμα, handling, skådespel, till δϱᾶν, handla, göra; jfr DRASTISK]
[DRAM.sbst2 1]
1) skådespel, teaterstycke (i allm.); ofta i sg. best. om skådespelet ss. dikt- l. konstart; äfv.: skådespelsdiktning, dramatik.
Shakspeares dramer. Det moderna dramat. REGNÉR TankarSvTheat. 13, 24, 26, 37 (
1777,
1780)
Dramen och epiken voro bägge (under antiken) på det närmaste förenade med folkets minne, seder och tänkesätt. GEIJER I. 5: 18 (
1810).
Friherrarna von Aspen. Tragisk Dram i Fem Akter af Walter Scott. FAHLROTH 1835;
boktitel).
Den dramatiska familjemålningen eller det borgerliga dramat, framställande en trogen afspegling af det hvardagliga lifvets fröjder och lidanden. LJUNGGREN SVH 2: 521 (
1877).
Intet af antikens dramer äger en så spännande och mästerligt utvecklad handling (som det om konung Oidipus). SCHÜCK VLittH 1: 165 (
1899). jfr
FEMAKTS-,
HERDE-,
IDÉ-,
LÄS-,
MUSIK-,
MYSTERIE-,
PASTORAL,
PROFAN-,
RENÄSSANS-,
SAGO-,
SATYR-,
SEDE-,
SKOL-,
SKRÄCK-,
VERS-DRAMA m. fl., äfvensom MELODRAM. tlll
1. I st. f.
tragiskt l.
komiskt drama användes oftare "tragedi" (äfv. "sorgespel") resp. "komedi" l. "lustspel".
[DRAM.sbst2 2]
2) [efter fr.]
(
numera mindre br.)
allvarligt skådespel med lyckligt slut; "borgerligt" drama l. skådespel. Susanna. Drama i Fem Acter, af M(agister) Wallenberg. 1778; boktitel; sannol. användt redan af förf. 1774). KELLGREN (
1788) i
SAD 1: 513 (:
dramen).
LEVERTIN G3 250 (1894:
dramen).
Den franska klassiciteten (uppdrag) en skarp gräns emellan tragedi och komedi. Man skapade nu (under upplysningstiden) en tredje art, dramen. ESCHWARTZ i PedT 1905,
s. 5.
[DRAM.sbst2 3]
3) bildl.; i sht (särsk. ss. sista ssgsled) om (uppseendeväckande l. skakande) tragisk händelse l. händelseförlopp med olycklig utgång. Ett drama ur lifvet. Vår tids stora drama, den Franska Revolutionen. BESKOW Vandr. 1: 87 (
1819, 1833). jfr
FAMILJE-,
GIFT-,
MORD-,
REVOLVER-,
SJÄLFMORDS-,
VÄRLDS-DRAMA m. fl.
Avledn. (i allm. motsv.
[DRAM.sbst2 1]
1):
–
DRAMATIK ,
r. l. f. [DRAMATIK.avl 1]
1) motsv. 1: dramatisk litteratur; skådespelsdiktning; skådespel(et) ss. konstart. Poesien delas lyrik, epik och dramatik. SP 1780,
s. 614. Den musikaliska dramatiken.
BAUCK 1 HusH 153 1862;
om operan o. d).
1700-talets svenska dramatik. ESCHWARTZ i PedT 1905,
s. 11.
[DRAMATIK.avl 2]
2) motsv. 3, om det förhållandet att ngt spännande o. betydelsefullt sker l. tilldrager sig. Hon (hade) .. ett starkt behof af dramatik i lifvet. QUIDING Hvidehus 37 (
1899).
–
DRAMATISERA ,
v. -ing (äfv. konkret). framställa (ett ämne) i dramatisk form; gifva dramatisk form åt (en berättelse o. d.). SP 1791, nr 237 s. 2. Detta (lustiga upptåg) dramatiserte jag. AIARWIDSSON (1815) hos ESTLANDER Arwidsson 21 (-erte numera föga bruklig, hvardaglig finländsk form för -erade). Frans Hedbergs dramatisering Emilie Carléns .. roman "Ett köpmanshus i skärgården". SD(L) 1901, nr 569 s. 4.
–
DRAMATISK , adj. jfr
HÖG-DRAMATISK m. fl.
[DRAMATISERA.avl 1]
1) motsv. 1. Shakspeares dramatiska arbeten. En dramatisk föreställning. En dramatisk författare. Hon visar dramatiska anlag. Göra ett ämne till föremål för dramatisk behandling. SAHLSTEDT Porée Theat. 22, 26 (
1738).
Med den dramatiska litteraturen måste äfven den dramatiska konsten stiga eller falla. SNELLMAN Tyskl. 339 (
1842).
Det hade .. fallit mig in att dramatiskt behandla representationsförändringen. DE GEER Minn. 2: 228 (
1892). särsk. i förb.
dramatisk teater l.
scen, teater l. skådeplats afsedd för uppförande af talpjäser, talscen, i motsats till "lyrisk scen" (opera, sångscen),
dramatiskt skådespel l.
stycke, i motsats till "lyriskt skådespel" o. d. (opera, sångspel). Kongl. Dramatiska Theatren. ANCLEWBERG (
1788) i
BrefTeatG3 7. JOSEPHSON Teaterregie 7 (
1892).
Anm. Hvard. användes elliptiskt i st. f. "Dramatiska teatern" (i Sthm) Dramatiskan (
KELLGREN Bref Clewb. 132 (
1790),
HEDENSTIERNA FruW 188 (
1890)) o. Dramaten (
LINDGREN MusStud. 119 (
1896)); jfr: Dramaterna.
SCHRÖDERHEIM Skr. 210, 317 (
1790;
om hufvudstadens talscener).
[DRAMATISERA.avl 2]
2) motsv. 3: spännande (som ett skådespel); verkningsfull; effektfull. Ett dramatiskt uppträde i riksdagen. En annan scene (under middagen) var mera Dramatisk. ESCHRÖDERHEIM (1790) i BrefTeaG3 158 Hans utdrag ur rådsprotokollen och riksdagshandlingarna gifva taflorna ett dramatiskt lif, som sätter läsaren in i situationen. RUNDGREN i 3SAH 2: 108 (
1888). DRAMATIST, m.||g.
[af fr. dramatiste]
(
†)
dramatiker. KELLGREN 3: 177 (
1785).
TEGNÉR (WB) 4: 497 (
1824)
GYNTHER ConvHLex. (
1846).
–
DRAMATURG ,
m.||ig. [jfr t. dramaturg, eng. o.fr. dramaturge; af gr. δϱαματουϱγός]
[DRAMATURG.avl 1]
1) skådespelsförfattare, dramatiker. AGSILVERSTOLPE i
SAH 2: 318 (
1802).
Som dramaturg är Strindberg utan like i svenska litteraturen. RBERG hos FLODSTRÖM SvFolk 341 (
1918).
[DRAMATURG.avl 2]
2) [efter t.]
estet. författare som behandlar den dramatiska diktningens o. konstens teori. HAMMARSKÖLD i Phosph. 1810, s.
190. A. W. Schlegel har såsom Dramaturg stora förtjenster.
GRUBBE EstetOrdl. (
c. 1845).
–
DRAMATURGI -gi⁴, i Sveal. o. Norrl. stundom -ji⁴ ( – turrji' DALIN), r. [jfr t. o. fr. dramaturgie; af gr. δϱαματουϱγία, författande af skådespel]
i sht
estet. den dramatiska diktningens o. konstens teori; stundom: skådespelsdiktning. HEINRICH (
1814).
De gamles dramaturgie, lyrik, didactik jemförd med de nyares. TEGNÉR FilosEstetSkr. 110 (c. 1825).
Lessing.. afkastade den Fransyska dramaturgiens bojor. BAGGE Wendt 249 (
1835).
–
DRAMATURGISK -tur⁴gisk, i Sveal. o. Norrl. stundom -jisk, adj. [DRAMATURGISK.avl 1]
1) motsv. DRAMATURG 1. Dramaturgisk skicklighet. (CAVALLIN o.) LYSANDER 345 (
1877).
[DRAMATURGISK.avl 2]
2) estet. motsv. DRAMATURGI o. DRAMATURG 2. Dramaturgiska skrifter. LÉNSTRÖM Hugo Borgia Titelbl. (
1835).
NF 19: 349 (
1895).