DRÄKT dräk⁴t, r. l. m. l. f. (m. SAHLSTEDT (1773), WESTE, KINDBLAD (1870); f. SAHLSTEDT (1757), RYDQVIST SSL 2: 294 (1857), LUNDELL (1893); m. o. f. DALIN (1850)); best. -en; pl. -er ³². (dracht RA 1: 496 1546; i bet. II 2); tracht KFÅrsb. 1912, s. 396 (i handl. fr. 1703; i bet. II 2). drecht GR 18: 43 (1546), BAAZIUS Upp. V 5 a (1629); trachtt BtFinlH 4: 201 (1563: Tack trechtt). drächt Lagförsl. 123 (c. 1609), MÖLLER 1745; i bet. "klädedräkt"). drä(c)kt (drekt) RUDBECK Bref 53 (1670), COLUMBUS BiblV K 2 a (1676) osv. dregt Hes. 23: 15 (Bib. 1541), LexTrip. (1742); dreght VarR 18 (1538); dräght Luk. 5: 4 (NT 1526), BUREUS Suml. 75 (c. 1600); drägt (den vanliga stafningen under 17- o. 1800-talen) BUREUS Suml. 22 (c. 1600), MÖLLER 1745; i bet. "notdräkt")) sbst. till DRAGA v.,; jfr AF-, UPP-, UT-DRÄKT.

[DRÄKT I]

I) motsv. DRAGA v., I: dragande, dragning.

[DRÄKT I.1]

1) motsv. DRAGA v., I 1: dragande l. släpande af ngt ngastädes.

[DRÄKT I.1.a]

a) (†) i allm.; konkretare

[jfr fsv. dräkt, tågriktning, väg]

: väg där ngt släpats fram, spår? Vittringen .. skulle dragas af någon på jorden, då alla vargar, som passarade detta dragat skulle följa drägten efter. LINNÉ Sk. 374 (1751). b) motsv. DRAGA v., I 1 a β; i ssgn BO-DRÄKT.

[DRÄKT I.1.c]

c) (†) motsv. DRAGA v., I 1 b: släp, slit, arbete, vedermöda. Åsznen, som widh dregt och arbete waan är. LPETRI 1Post. R 8 b (1555). Plågha (folket) med swåresta slääp och dregt. LPETRI SalWijsh. 19: 15 (1561). d) motsv. DRAGA v., I 1 d: dragande af not l. liknande fiskredskap; i sht om hvarje särskild dragning: varp; förr äfv. allmännare: fångst (af fisk), (fiska)fänge. Kaster idher nät vth till dräght. Luk. 5: 4 (NT 1526; Bib. 1917 fångst). Se sig väl före.., om siön är så belägen, at han af sådan drägt (näml. med "djupa vinternotar") tager skada eller ej. SCHULTZE Fisk. 140 (1778). HAHNSSON (1888). jfr MJÄRD-, NOT-DRÄKT m. fl. – särsk. α) (knappast br.) konkret: hvad som fångas i en notdragning, fångst, notvarp. Et varp, en drägt fiskar. SERENIUS 1734; under dranght). Jag lade mina nät / På bästa stället ut, dock blef den drägten slät. KOLMODIN (QvSp). 2: 349 1750; i bild). jfr VINTER-, VÅR-DRÄKT. β) (knappast br.) konkret: ställe där not o. d. drages. (Till) Sommar-Noterne (räknas) .. den man kallar Drag-Not, hvilken drages på vissa ställen och drächter. TISELIUS Vätter 1: 118 (1723). γ) (†) i allmännare bet.: fångst; bildl. (Hvad) Skal dig (Död) nu twinga försyn bära / Anställa din mordiske drächt? JLARNELL hos BAAZIUS Posse Q 3 b (1677). 2) motsv. DRAGA v., I 2.

[DRÄKT I.2.a]

a) (†) abstr.: dragande (af vagn, maskin osv.); kraft att sätta i rörelse, dragningskraft, dragkraft. Wåra oxar äro starcke til dregt. LPETRI Psalt. 144: 14 (1560). (Ett särskildt plogskär lättar) mycket .. drägten af plogen. SERENIUS EngÅkerm. 81 (1727). Svänghiul (är) nyttigt för hästens jämna gång eller drägt skul. POLHEM i VetAH 1742, s. 131 (i fråga om en hästvandring). b) (i sht i fackspr., numera knappast br.; företrädesvis om vissa anordningar som funnits sedan gamla tider o. med anstrykning af bygdemål) konkret, om inrättning hvari ngt drages, t. ex. om skaklar med tillbehör, dragstång till plog som drages af oxar, dragbom till maskin som vrides omkring: dragdon, draginrättning; äfv. bildl. Tijstelen eller drächten. BALCK Es. 214 (1603). Oxarna spändes vid den långa drägten med Oket. LINNÉ Sk. 258 (1751). Drägterna äro loka, ränkor och enbets skaklar. VetAH 1758, s. 160. Tvänne skacklor .. tjena till drägt åt hästen. ARRHENIUS Jordbr. 3: 385 (1881). BJÖRKMAN (1889). jfr HARF-, OX-DRÄKT m. fl. c) (i sht i fackspr.) mer l. mindre konkret: dragare, dragdjur. SUFinlH 1: 195 (1602). I hafue lathet tage sf dem någre Stoodh.., huilke drechter Salig Grefwe Mauritz Grefwinne hafuer. . såldh. Därs. 4: 168 (1613). Att köpa skog af bönderna och med egna drägter låta framköra veden till bruket. HULTIN BergshFinl. 26 (1896). d) (†) konkret: maskin(del) som sätter ngt i rörelse. Den aldrasvagaste drägten (i uret), som är Steg-hjulet. VetAH 1762, s. 232. e) (numera knappast br.) sjöt. motsv. DRAGA I 2 c, om det förhållandet att ett segel så påverkas af vinden att det för fartyget framåt. Ligga i full dräkt (om fartyg), ligga att alla seglen halva sin fulla verkan på fartygets framdrifvande. Mesanen skulle stå bättre till drächt, när han intet wore så platt långskeps anskootat. ROSENFRLDT Tourville 87 (1698). DALMAN (1765). GOSSELMAN Sjöm. 1: 65 (1839). 3) (†) motsv. DRAGA v., I 3 c δ β, om rinnande vatten; i ssgn VATTEN-DRÄKT.

[DRÄKT I.4]

4) (föga br.) motsv. DRAGA, I 4: sträck; i ssgn EJDER-DRÄKT.

[DRÄKT I.5]

5) (†) motsv. DRAGA v., I 9: dragande, dragning. Then (är) .. lyckelig, / Som .. låter draga sig (af Gud): / Ty genom sådan drägt, then rätta Tron hann winner. VULTEZUS Post. H 3 a (1686). 6) motsv. DRAGA v., I 14.

[DRÄKT I.6.a]

a) (†) abstr.: attraktion, dragning, dragningskraft. Norstiernans Barn .. hafwer i sig .. en sådana Magico-Magnetisk Drägt (till Södern), lijka som Magneten Jernet drager. KEMPE Graanen 23 (1675). GEISLER Vitt. 382 (c. 1710). b) (†) konkret, om inrättning att pumpa vatten; i ssgn VATTEN-DRÄKT.

[DRÄKT I.7]

7) (†) motsv. DRAGA v., I 17 a β; om andedrag; äfv. konkretare. Den sidsta drächten af min and. LILLIENSTEDT Vitt. 264 (c. 1675). Den inblåste Drägt som Herren Adam gifvit. ELDH Myrt. 31 (1722, 1725) jfr ANDE-DRÄKT. 8) (†) motsv. DRAGA I, 26; konkret: bonad; jfr DRÄTT 5; i ssgn TAK-DRÄKT.

[DRÄKT I.9]

9) motsv. DRAGA v., I 29: hämtande; i ssgn VATTEN-DRÄKT.

[DRÄKT II]

II)motsv. DRAGA, v. II.

[DRÄKT II.1]

1) motsv. DRAGA v., II l.

[DRÄKT II.1.a]

a) (†) konkret: så mycket som vid en måltid sättes fram på bordet på en gång, omgång. Itt Kallats, vthi hwilket man haffuer framburit trij drächter medh Rätter .., och vthi hwar drägt twå och tiugu åthskillige Rätter. SCHRODERUS HoffVäck. 281 (1616). b) motsv. DRAGA v., II 1 a β; i ssgrna EN-, SAM-, TVE-DRÄKT.

[DRÄKT II.1.c]

c) motsv. DRAGA v., II 1 c, om bins insamlande af honung o. d.; äfv. konkret, om den insamlade honungen; äfv. (så l. så beskaffadt) tillfälle att samla honung. Hvar och en bör .. ej skatta (bina) förr, än bästa drägten någon tid varat. Alm(Gbg) 1776, s. 37. (Bisvärmens) nya hushållning börjas då ömnog drägt gifves ute på fältet. FISCHERSTRÖM 1: 632 (1779). Binen .. fingo tilfälla ..at samla drägt. VetAH 1793, s. 220. d) motsv. DRAGA v., II 1 d.

[DRÄKT II.1.d.α]

α) abstr.: hafvandeskap, dräktighet; numera bl. i fråga om djur. Uti sista Dagarna af.. (hustruns) Drächt. HOORN Jordg. 1: 92 (1697). DALIN (1850). CAVALLIN (1875). β) (†) härkomst, stam. En Hingst af Spanska dräkten. DALIN Arg. 1: 150 (1783, 1754) γ) (†) konkret, om alla de ungar (barn) som födas på en gång: kull. Fyra Barn utaff en Drägt hafwer jag sedt uti Leiden. HOORN Jordg. 1: 50 (1697). HOLMBERG 1795; under portée). ÖoL 1852; om djur). 2) motsv. DRAGA v., II 1 e (o. f): klädnad, kläder (og. o. i öfverförd anv.).

[DRÄKT II.2.a]

a)

[jfr motsv. anv. af d. dragt]

eg. sammanfattande benämning på de plagg som ngn är iklädd, klädnad; kläder, klänning, kostym; för viss tid (vissa personer) egendomlig l. utmärkande beklädning; äfven om enskildt plagg (jfr β) för så vidt detta betäcker hela kroppen l. är allt det som framträder för blicken; uppsättning l. omgång af (ytter)kläder; i den moderna dam. toaletten särsk. sammanfattande benämning på kappa o. kjol, om de äro af samma slags tyg; stundom ngt abstraktare: klädsel; förr äfv.: visst sätt att kläda sig, mod. En enkel,, grof, tarflig, prydlig, rik, svart dräkt. Vildens enda dräkt var en smal gördel. Daglig dräkt, se DAGLIG 2 b α. Toga war romerske borgares dreght. VarR 18 (1538). (Det) synes oss fast bättre .. wara .. att almogen .. bleffwe wijdt tben gamble gode drecht och klädebonat. GR 18: 43 (1546). Een.. alwarsam Fru, som kläder sigh effter gamble dräghten. STIERNHIELM Fateb. Föret. 4 a (1649). (Fru Dygd var) Renlig i drächt, sniöhwijt, af silfwer-blänckiande klädnat. DENS. Herc. 280 (1648, 1668) Kopparstycken, hvarpå mans- och qvins-personer äro at se i den nyaste drägten. MÖLLER 1745; under mode, f) . Den drägten kläder dig icke väl. SAHLSTEDT (1773). Den, som aldrig tar emot .. innan han satt sig i full dräkt. BRINKMAN (1825) hos WRANGEL BrinkmTegn. 120. Drägten är ej mannen, vill jag tre. RUNEBERG 2: 116 (1848). Erland. . framtog de dyrbara drägterna af utländskt tyg. RYDBERG Sing. 17 (1857, 1885) Hertig Karl .. var den förste som anlade (den "nationella") drägten. ODHNER G3 1: 512 (1885). – jfr: AMASON-, ARBETS-, BAL-, BARN-, BRUD-, EVA-, FANTASI-, FOLK-, FRACK-, FÅNG-, FÖRMIDDAGS-, GALA-, GOSS-, GRUF-, GYMNASTIK-, HELGDAGS-, HERR-, HVARDAGS-, HÄROLDS-, INNE-, JAKT-, KARL-, KLÄDE-, KRÖNINGS-, KVINNO-, KYRK-, LAPP-, LINNE-, MANS-, MASKERAD-, MATROS-, MORGON-, NATIONAL-, ORDENS-, PARAD-, PILGRIMS-, POJK-, PRINSESS-, PROMENAD-, PRÄST-, PURPUR-, RES-, RID-, SARS-, SJUK-, SJÖMANS-, SKINN-, SOARÉ-, SOF-, SORG-, SÖNDAGS-, UNDER-, VAPEN-, VELOCIPED-, VISIT-, ÄNKE-, ÄRE-DRÄKT m. fl. – särsk. α) i uttr. den nationella dräkten, se NATIONELL. β) (föga br.) elliptiskt för FOLK- l. NATIONALDRÄKT. Inomhus var fullt af lustvandrande landtfolk i drägter. HEIDENSTAM Col 100 (1888). γ) (†) om enskildt plagg tillhörande klädseln. Den förderfveliga drägten snörlif brukades intet uti Neapels land. CAEHRENSVÄRD 25 (1782). jfr: Nog kunde jag bruka dan tjenliga drägt, / Hvar med naturen min hjessa betäkt. NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 138. jfr HVFVUD-, PERUK-DRÄKT. b) mer l. mindre bildl., om den yttre form l. gestalt i hvilken ngt (ngn) framträder l. ter sig l. framställes: (om)klädnad, (om)hölje, skrud, form, skepnad; ofta med tanke på att denna form kan växla l. förändras l. är mer l. mindre oväsentlig. Wärst (är), thäd ondt ock gott hwars andras dräckt ha' fått. COLUMBUS BiblVK 2 a (1676). Med vänskaps ädla drägt man egennyttan kläder. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 6. (Sagan) är värd, åt klädas i Svensk dräkt (dvs. öfversättas till s.). TESSIN Bref 1: 191 (1758). I hvad grufflig drägt / Min framtid sig för ögat målar. KELLGREN 1: 239 (1782). Den .. glaglynte gråhårsmannens.. sunda och äfven i skämtets drägt djupsinniga omdömen. WALLIK Rel. 2: 284 (1824). Gamla lagbud, hvilka .. ej sällan under tidernas lopp fått poatisk drägt. WIESELGREN SvSkL 2: 70 (1834). Åkrarne para sin.. ljusa grönska till ängarnes brokiga drägt. SNELLMAN Tyskl. 162 (1842). I sådan drägt framställda man saken. MEURMAN (1846). Ingenstädes .. ter sig hoppet i en ljusare drägt, än då .. WISÉN Tal 5 (1881). Kristendomen i romersk-katolsk drägt. SCHYBERGSON FinlH 1: 28 (1887). – jfr FLORS-, FÖRNEDRINGS-, HÖGTIDS-, HÖST-, IS-, ORD-, RIM-, ROSEN-, SKALDE-, SKÖNHETS-, SPRÅK-, STOFT-, TIDS-, VINTER-DRÄKT m. fl. – särsk. α) (föga br.) i uttr. bära dräkten af, gifva sig sken af, uppträda såsom. Sigvald Jarl bar drägtan af k(onung) Olofs vän, men hade i sjelfva verket försvurit sig åt hans fiender. SVEDELIUS Norge 87 (1866). β) (†) om kroppen ss. hölje för den egentliga personligheten. Hon for sin väg, och lämna qvar / Sin täcka drägt, i jord at gömmas. NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 95. γ) i sht naturv. . o. jäg. om djurs kroppsbetäckning (i sht hår- l. fjäderbeklädnaden) med hänsyn till dess olika utseende o. beskaffenhet under olika årstider l. på olika utvecklingsstadier l. olika platser; i sht ss. senare led i ssgr. En månad derefter framkom Fjärillen i sin rätta drägt. VetAH 1752, s. 63. Därs. 1781, s. 231. En .. form, som .. ej kan vara någon annan än Varglon i en drägt, som ej är ren vinterdrägt. NILSSON Fauna 1: 125 (1847). (Simsnäpporna) erhålla fullt utbildad drägt först i tredje året. NF 12: 1219 (1888). – jfr DUN-, FJÄDER-, HALFDUN-, HÖGTIDS-, HÖST-, LEK-, NÄST-, SOMMAR-, TUPP-, UNDER-, UNG-, VINTER-, VÅR-, ÖFVERGÅNGS-DRÄKT: m. fl. δ) naturv. om det yttre höljet (olika under olika växtstadier l. årstider l. på olika växtställen) af en växt; i sht ss. senare led i ssgr. – jfr FJÄLL-, HÖST-, VÅR-DRÄKT m. fl.

[DRÄKT II.3]

3) (†) motsv. DRAGA v., II 2 a: hvad ngn har att bära l. dragas med, börda, tunga. Lappen .. bryggar sig (aldrig) något dricka .., hvarigenom des hjerne frjas från yra och magen från svåra drägter. DAHLMAN Humleg. 3 (1748). – särsk. motsv. DRAGA v., II 2 a β om utlaga l. skatt. (I begaren att den gjorda kolkörningen till "hammarsmedjan") edher icke för någen årlig dräcktt eller tunge måtte recknatt bliffwe. GR 17: 34 (1545). HFinlH 10: 12 (1561). 4) (†, utom i fråga om grufva o. d.) motsv. DRAGA, v. II 3: afkastning, skörd; vinst, inkomst. Uppå an sandig Grund .. sår man .. Rogh .., om han icke elliest vthmachtat sr aff förre åhrsens Drägter. RISINGH Landh. 26 (1671). Ängarnas skötsel til dubbel drägt emot de på andra ställen. HÅRLEMAN PVetA 1746, s. 10. HAHNSSON 1888; i fråga om grufva). jfr IN-, MALM-, TILL-DRÄKT. 5) (numera knappast br.) sjöt. motsv. DRAGA v., II 7 a; om fartyg: lastdryghet, dräktighet. Samme Pråm skulle medh rette bliffwe LXX eller LXXX lester till dregt. GR 17: 481 (1845). Små båtar af 300 Skepp:ds drägt. JENNINGS PVetA 1761, s. 22. CAVALLIN (1875). 6) (†) motsv. DRAGA, v. II 8; i fråga om kärl o. d.: rymd. En Silfvar Mjölk-Kanna.. om et halfstops drägt. DA 1772, nr 247, s. 3. SPF 1812, s. 248. 7) motsv. DRAGA v., II 9: det hvartill ngt belöper sig l. uppgår.

[DRÄKT II.7.a]

a)

[jfr motsv. anv. af holl. dracht]

(knappast br.) i fråga om skjutvapen: skottvidd. NORDFORSS (1805). BJÖRKMAN (1889). b) (mindre br.) tekn. om maskin: slagvidd, stigning. BJÖRKMAN (1889). c) (†) i allm.: belopp, antal; i ssgn MANTALSDRÄKT.

[DRÄKT II.8]

8) (†) sjöt. motsv. DRAGA v., II 11 slutet; om fartyg: djupgående. Skieppets Drächt eller Diuphet under Wattn. ROSENFELDT Tourville 119 (1698). BJÖRKMAN (1889).