DRÄKTIGHET dräk³tig~he²t, r. l. f. best. -en; pl. (föga br.) -er (MÖLLER (1790), DALIN (1850)). sbst. till DRÄKTIG. 1) till DRÄKTIG 3: tillstånd(et) att vara l. gå dräktig; stundom närmande sig bet.: dräktighetstid. Linc. (1640; under graviditas). Efter 16 veckors drägtighet föda (björnhonorna) sina ungar. HILLERSTRÖM Björnf. 14 (1750). 2) (†) till DRÄKTIG 5: egenskap(en) att vara så l. så inbringande l. gifvande l. lönande; indräktighet; (större l. mindre) riklighet; äfv. konkretare: utbyte, vinst. (Jag) tog .. några hundrade ax .. at söka et medium af axens drägtighet. LINNÉ Sk. 146 (1751). (Vårhvete) tyks i drägtighet ej gifva höst-hvetet efter. BRAUNER Åker 51 (1752). Inkomstens dräcktighet. HÖPKEN 2: 686 (1771). En grufvas drägtighet, det utbyte, man deraf får. DALIN (1850). HAHNSSON 1888; om grufva). 3) i sht sjöt. till DRÄKTIG 7: förmåga att intaga last, lastdryghet; urspr. beräknad efter fartygets förmåga att bära tyngd, numera efter dess utrymme (för last o. passagerare). PrivHKönig 1731, § 3. Två stora skepp, .. hvardera om 400 lästers drägtighet. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1: 91 (1840). Med ett handelsfartygs dräktighet menas i allmänhet lastrummens rymd; denna mätes i register-ton om 100 engelska kubikfot (2,83 kubikmeter). UFlott. 2: 39 (1904). jfr BRUTTO-, LAST-, NETTO-DRÄKTIGHET. 4) (†) motsv. DIRAGA v., II 8; om kärl o. d.: rymd. Et Ämbare om vid pass 5 til 8 kannors drägtighet. VetAH 1807, s. 102.