DY dy⁴, r. l. m. (m. LIND (1749), LUNDELL; f. SAHLSTEDT (1757), HEINRICK (1814)) ((†) n. RP 7:379 (1639) , RYDBERG Frib. 19 (1857)); best. dyn l. dyen; bygdemålsfärgadt äfv. DYE dy³e², r. l. m.; best. dyen; pl. ((†), i bet.2) dyar (PPGOTHUS Underv B 2 b (1590: Dyiar), GotLT 1852, nr 43, s. 3) l. dyer (BERCHELT PestBeg. A 7 b (1588: dijer), SAHLSTEDT (1757)) l. dyr (FinKyrkohSP 2:116 (1645: dijr)); förr äfv. DYA, r. l. f.; pl. dyor (MÖLLER (1790; under dy). (dy (dyy, dij) Visb. 1:67 (1573) osv. dye TROZELIUS Rosensten 128 (1752), LINDQVIST Herr. 205 (1917). dyle VarR 40 (1538), VoxLib. afd. 4 (c. 1580). dyen, sg. best., GR 11:163 (1536) osv. dy(i)a Linc. (1640; under avernus), EconA 1807, apr. s. 89 (: gungdya)) [fsv. dy, m. o. n.; sv. dial. dy, m. o. n. (dye, m., dy, kärr, dya, f., sank äng, kärr), motsv. nor. dial. dy, n., dy, kärr (dya, f., kärr), isl. dý, n., dy; sannol. af en rot med bet. "fuktig", som också föreliggerr i DUNGA, DUNGJORD, DUNKEN, DYNGVÅT o. DYNGA]
[DY 1]
1) i kärr o. gungfly förekommande starkt vattenhaltigt jordslag af lös, ofta det-, såt- l. smörliknande konsistens; äfv. allmännare: gyttja, äfja, modd. Dy (dvs.) Kärrjord. WALLERRIUS Min. 9 (
1747).
Sedan .. (Nilen) dragit sig inom sina bräddar, efterlemnar den en fruktbar vegatabilisk dy, som bär flerdubbla skördar. PALMBLAD LbGeogr. 231 (
1835).
Landsvägens djupa dy. TORPSON Norden 127 (
1887). jfr
KÄRR-,
SJÖ-DY m. fl. – särsk.
[DY 1.a]
a) [benämningen fixerad af
HVPOST i
KoprJordb. 18 ff (1860,
1882)]
geol. brun l. svartbrun, af träck efter vattendjur, sönderdelade växtämnen, rester af vattendjur samt af insprängda gyttringar af mullämnen bestående jordart som i mossar bildar lagret mellan den underliggande gyttjan o. den öfverliggande torfven. POST Kopr Jordb. 18 (
1860,
1862)
Dy och gyttja .. äro .. alltjämt pågåående alluviala .. bildningar. HAGMAN Fys Geogr. 74 (
1903). jfr
GRAN-,
STRAND-,
TORF-,
TÅNG-DY.
[DY 1.b]
b) mer l. mindre bildl. Fylgia, Fylgia, fly mig ej, / när jag drags af det lååga mot dyn. FRÖDING NDikt. 150 (
1894).
Sluteligen lyckades man.. draga kärran ur dyn. ANNERSTEDT i 3SAH 24: 5 1909;
i fråga om lösandet af försvarsfrågan år 1885). -
-jfr SYNDA-DY [DY 2]
2) (
föga br.)
dymark, sumpmark; kärr, träsk; gungfly. Man pleger .. seye, for eth gmenigt sprickwordt (dvs. ordspråk), Ath en god nåboo hielper gerne sin granness fää vtaff dyen. GR 11: 163 (
1536).
(Pestsjukdom uppkommer) och ther wtaff, att tiärr och dijer förtorkas, tå stoor heeta och torcka är. BERCHELT PestBeg. A 7 b (
1588).
GotlLT 1852,
nr 43, s. 3. jfr
HÄNG-DY,
GUNG-DYA. – särsk.
mer l mindre bildl. Gvdh hielp migh, ty watn gåår alt in til mina siäl. agh siunker nedh j diwp dyy, ther ingen botn vthi är. Psalt. 69: 3 (Bib. 1541)
Misströstans Dy. LAGERSTRÖM Bunyan 2:26 (
1727).
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
DY-ABBORRE ~⁰²⁰, om abborre som (uppehåller sig o.) leker på dyiga ställen. FISCHERSTRÖM 1:1 (1779). STUXBERG Fisk, 170 (
1894).
–
DY-BILDNING äfv. konkret. –
DY-BLAD.
den i vatten med dyig botten växande växten Hydrocharis morsus ranæ Lin. LILJEBLAD Fl. 158 (
1792).
ROSENIUS Himmelstr. 151 (
1903). –
[jfr under -VÅT]
-BLÖT (stundom uttaladt ss. två ord) (
hvard.)
genomblöt, jfr -VÅT. Låt mig manteln först kringsvepa, att ej jag blir dyblöt. VLitt. 1:171 (
1883,
1902,
i en recension af boken i NordT 1884, s.
672, frågas, om ordet verkligen finnes i sv.).
Dyblöta rockar och drypande paraplyer. GREBST Grängesb. 233 (
1908).
–
DY-BOTTEN.
med lager af dy betäckt botten af sjö l. vattensamling. TISELIUS Vätter 1:54 (
1723).
–
DY-BRÄNNA.
växten Arabis suecica Fr. Dybränna .. ett efterhängset ogräs på moss- och myrjord LB 2:156 (
1900).
–
DY-FRÄKEN.
kärrväxten Equisetum Fluviatile Lin. l. limoseum Lin. LILJEBLAD Fl. 303 (
1792).
LAHT 1893, s.
97.
– (
2)
DY-FULL. (
föga br.)
Amer. 26 (
1675).
–
(1 a) DY-GYTTJA.
[benämningen gifven af HV POST]
geol. öfvergångsform mellan gyttja o. dy (i bet. 1 a). POST KoprJordb. 17 (1860,
1862)
–
DY-HÅLA.
med dy fylld håla i relativt fastare omgifning. Mossk T 1893,
s. 532.
LAGERLÖF Saga 50 (
1908).
–
DY-KÄRR.
Hush Bibl. 1755,
s. 50.
–
DY-KÖRA,
i sht ss. vbalsbst. -ANDE, -NING. påföra dy (på åker- l. ängsmark för förbättrande af jordmånen). LAT 1874, s. 370. MosskT 1889, s. 459.
–
DY-LAGER Verd. 1892,
s. 35 (om moddlager). Komposterna (
böra) täckas med ett tunnt jord- eller dylager.
ABELIN MTr. 35 (
1902).
särsk. till
1 a.
POST KosprJordb.9 (1860, 1862) – (
2)
DY-LOTT.
Lagfart å 1/3 af dylotten N:ris 16, 41 & 48 .. 8 1/6 kappland. PT 1897,
nr 48 B,
s. 1.
–
DY-MARK.
Amer. 15 (
1675).
Odlingsbara dymarker. HÖJER Sv. 1:111 (
1873).
–
DY-MOSSE.
mosse som hufvudsakligen består af dy. MoosakT 1887,
s. 67.
–
DY-MUSSLA.
zool. mussla tillhörande släktet Pisidium C. Pfeiffer. FoFl. 1912,
s. 197.
–
DY-MYLLA.
HushBibl. 1755,
s. 66.
Dymylla på lerbotten. PT 1908,
nr 76 A,
s. 4.
–
DY-SMAK.
Har vatnet någon dysmak, bör .. denna genom kokning .. borttagas. FISCHERSTRÖM 3:383 (
1787).
–
DY-STARR.
det på dymarker växande starrgräset Carex limosa Lin. LINNÉ Fl. nr 762 (
1745).
MoskT 1889, s. 61.
–
DY-SVÄRTA,
r. l. f. (
förr)
ett slags i vissa kärr l. mossar förekommande fjord som användes till svart-l. brunfärgning. VetAH 1772,
s. 350.
–
DY-TAG.
[jfr GRUSTAG]
ställe där dy upptages. mosakT 1887,
s. 236.
–
DY-TORF.
dyartad torf, dy (i bet. 1). WALLERIUS Min. 10 (
1747).
GADD Landtsk. 1:320 (
1773). särsk.
geol. öfvergångsstadium mellanden underliggande dyn (i bet.
1 a) o. den öfverliggande torfven.
POST Kopr Jordb. 28 (
1860,
1862)
HÖGBOM Norrl. 182 (
1906).
–
DY-TRÄSK ( dyge- LUCIDOR) LUCIDOR (SVS) 343 (1673). Tur Å 1904,
s. 153.
–
DY-VATTEN.
banämning på det bruna, med humusfäreningar o. humuslösningar försatta vatten som finnes i dysjöar o. d. TILAS PVetA 1742,
s. 8.
NATHORST JordH 1068 (
1894).
–
DY-VATTENS-VÄXT.
GELLERSTEDT i
PT 1907,
nr 299 A,
s. 3.
–
DY-VULKAN.
vulkan som vid sina utbrott utkastar vattenblandad(t) dy l. slam, slamvulkan. HAMMARGREN Jordkl. 147 (
1854).
2 NF 29:756 (
1919).
–
DY-VÅT (stundom uttaladt ss. två ord). [jfr d. dynd-, dyngvaad, dyende vaad, nor. dial. dyvaat, dyende l. dyngjende vaat]
(hvvard). genomvåt, pöl våt; jfr -BLÖT o. DYNGVÅT. SÄVE HafvSag. 95 (
1880).
De (skeppsbrutna) stod på skäret dyvåta och stela av köld. LAGERLÖF Holg. 2:451 (
1907).
Kläderna bli dyvåta af svett coh snö.. KOCH Timmerd. 71 (
1913).
–
DY-VÄLLING.
tunnflytande dy; sörja, modd. LbFolksk. 713 (
1892).
Fennia XVIII. 6:12 (
1900).
–
DY-ÄRENPRIS ~⁰⁰². [DY-ÄRENPRIS.ssg 2.a]
a) växten Veronica scutellata Lin. THEDENIUS.
BihSkolherb. 21 (
1868).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1:72 (
1903).
[DY-ÄRENPRIS.ssg 2.b]
b) växten Veronica anagallis Lin. GOSSELMAN Fl. 4 (
1865).
KINDBERG SvNamn 13 (
1905).
B
(
†):
Avledn. –
DYIG adj. [DYIG.avl 1]
1) fylld l. benängd med l. fläckad af dy; dyförande; sumpig; med dyig botten. PALMCRON SundhSp. 315 (
1642).
Med de långa nakna benen vada .. (långsnäbbarna) i det dyiga vattnet. NILSSON Fauna II. 2. 2: 131 (
1834).
Hela viken är grund och dyig. TAVASTSTJERNA N Vers 153 (
1885).
Dyiga strandängar. TurÅ 1906,
s. 5. särsk. om väg, gata o. d.: som är täcktmed sörja l. modd, sörjig, moddig.
STEFFEN Mod Engl. 29 (
1893).
KNÖPPEL SvRidd. 42 (
1912).
[DYIG.avl 2]
2) om smak. Saltsjöabborre har företräde framför äkta sötvattensabborre, som ej sällan har dyig smak. STUXBERG Fisk 172 (
1894).
–
DYOT ,
adj.;
n. ==. (ddyj- (-i-) LÆLIUS, PHYGIUS HimLif 138 (1615). dyut RUDBECK Atl. 1:139 (1679)) (†) == KYIG 1. LÆLIUS Bünting Res. 1:143 (
1588).
HIÄRNE 2 Anl. 273 (
1706).