DYNA dy³na², sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (dyne, n. GWAHLENBERG (c. 1820) i BL 19: 194) 1) mindre, vanl. rektangulär, sluten påse (var) som fyllts med mer l. mindre lös stoppning, t. ex. fjäder, tagel, krollsprint, o. som vanl. användes ss. stöd l. underlag för l. under ngn l. ngt; i dialektfärgadt språk i södra Sv. äfv. om (öfver- l. under)bolster. ( Anm. Stundom, i sht i vissa delar af alndet, är "dyna" liktydigt med (HUFVUD)KUDDE, men vanl. är den större l. mera långsträckt o. försedd med hårdare stoppning än denna.) (Gråbröderna) skola ey haffua dynor eller lakan vnder sich. OPETRI Clost. E 4 a (1528). Bänkar .. stå rundt omkring i stugan, .. täkte med långa dynor, at man på dem kan sitta om dagen och ligga om natten. LINNÉ Öl. 153 (1745). Luta på din dyna, / Barn, ditt hufvud ner. FRANZÉN Skald. 1:35 (1824). En ypperlig fjäderkärra med röd pinnstol och dyna. ALMQVIST Lad. 18 (1840). QvinlHemsl. 24 (1880). – bildl. Bossans dynor. JGOXENSTIERNA 2:103 (1796, 1806) Vinterns hvita dyna. BÖTTIGER 1:33 (1856). jfr FÄRG-, GULD-, HATT-, HUFVUD-, KLOCK-, KNYPPEL-, LIGG-, LÅNG-, LÄDER-, NÅL-, RYGG-, SIM-, STOLS-, SY-, TAGEL-, UNDER-, VAGNS-, ÅK-, ÖFVER-DYNA m. fl. 2) i oeg. anv., om vissa djur- l. växtdelar som likna en dyna; i sht zool. om ett bakom hornsulan på de flesta däggdjurs fötter liggande elastiskt hudpaarti som är beklädt med ett tjockt o. mjukt hornartadt lager, i sht i ssgr. EHEMBERG i Bih VetAH XXIII. 4, nr 4: 5 (1897). – jfr BLAD-, LED-, LÅR-, STIFT-, TRAMP-, TÅ-DYNA m. fl. 3) byggn.) a) == BOLSTER 1 b β, ngn gg om utspringande parti på basen af en kolonn. LÉNSTRÖM Konsth. 91 (1848). HILDEBRAND KyrklK 12 (1875). (Det joniska) Kapitälet .. består af en äggstafsprydd ekinus samt en öfver denna liggande på två sidor spirallikt upprullad dyna. LAURIN Konsth. 32 (1900). b) understa stenen i ett hvalf, anfangssten, dynsten. STÅL Byggn. 1:266 (1834). 2 NF 11: 1389 (1909). 4) tekn. om underlag l. bädd af trä, metall l. dyl. SERENIUS 1734; under drag, sbst.; om stockar som anbringas under en timmerflotte för att gifva denna stadga). Ddynor äro tvenne tjocka bjelkstycken, som hafva infattade stora gråstenar, hvaruti hammarhjulmålarne hafva sitt omlopp. RINMAN (1788). LB 4:96 (1903).– -jfr BETINGS-, HJULSTOCKS-, KIL-, KRANDYNA m. fl. – särsk. a) skeppsb. α) det stöd (planka l. balk) mot hvilket bakre ändan af bogsptrötet hvilar. WITT Skeppsb. 27 (1857). U Flott. 2:65 (1904). jfr BOGSPRÖTSDYNA.

[DYNA.sbst1 4.a.β]

β) utbyggnad som finnes i bogen på vissa fartyg o. på hvilken bogankarnas flyn uppläggas. FRICK o. TROLLE 181 (1872). EKELÖF Skeppsm. 126 (1881). jfr ANKAR-DYNA. b) tekn. om underlaget vid stansning o. nitning l. "formen" vid sänksmide o. upptryckning af bleckplåt i svarfstol. 2 NF 3:665 (1905). Därs. 19:1061 (1913). Därs. 28:104 (1918).