DYNAMIT dy¹nami⁴t l. dyn¹-, r. (m. DALIN (1871), LUNDELL); best. -en; pl. (i bet.: olika slag af dynamit) -er. [jfr dan. o. t. dynamit, eng. o. fr. dynamite; ordet bildadt af dynamitens uppfinnare
ALFR. NOBEL af gr. δύναμις kraft
jfr DYNAMIK)]
[DYNAMIT 1]
1) sprängämne som består af nitroglycerin o. ngt uppsugningsmedel för detta. SFS 1868,
nr 42, s. 2.
Dynamiten bringas i handeln i from af runda patroner af de borrhåls diameter, för hvilka de ärro afsedda, förpackade i paraffineradt papper. 2 NF (
1907). jfr
EXTRA-,
GELATIN-,
KISELGUF-DYNAMIT m. fl.
[DYNAMIT 2]
2) [jfr DUNDER 4]
(
vulg.)
om denaturerad sprit använd ss. rusdryck. (Man talade) om snickare, som drucko dynamit, rena denaturerade spriten. DOCH Arb. 263 (
1912).
jfr: SD(L) 1902, nr 10, s. 3 (om ett starkt "brunt fluidum"). Ett planeradt dynamitattentat. AB 1890,
nr 6 s. 3.
–
DYNAMIT-BLANDARE.
om viss arbetare vid dynamitfabrik. PT 1906,
nr 79 A,
s. 3.
–
DYNAMIT-FABRIK.
Redan 1864 anlades af Nobel vintervikens dynamitfabrik. KemT 1899,
s. 109.
–
DYNAMIT-KANON.
sjömil. kanon som utslungar med dynamit fyllda projektiler. TSjöv.w 1890,
s. 42.
–
DYNAMIT-KRYSSARE,
r. l. m. sjömil. kryssare försedd med dynamitkanoner. GHT 1898,
nr 126 A,
s. 2.
–
DYNAMIT-KUR.
Huru stora qvantiteter dynamit, som förvaras i bergsprängares och grundläggares dynamitkurar. PT 1905,
nr 119 A,
s. 2.
–
DYNAMIT-PATRON.
jfr språkprofvet fr. 1907 under DYNAMIT
1. SFS 1869,
nr 56, s. 6.
–
DYNAMIT-RÖK.
Lukten af dynamitrök. KOCH Arb. 321 (
1912).
–
DYNAMIT-SKOTT.
JernkA 1873,
s. 135.
–
DYNAMIT-TÄNDAREHATT. (
mindre br.)
== -TÄNDHATT. TT 1896, Allm.
s. 312.
–
DYNAMIT-TÄNDHATT ~⁰² l. ~²⁰. tekn. tändhatt för att bringa en dynamitladdning i explosion. TT 1900,
K. s. 54.
–
DYNAMIT-VÄRMARE,
r. l. m. Uppvärmning af sprängämne får endast ske i s. k. dynamitvärmare. TT 1866, s. 175.
Avledn. –
DYNAMITARD .
m.||ig. [jfr eng. o. fr. dynamitard]
person, i sht anarkist, som förbereder l. föröfvar dynamitattentat. AB 1890,
nr 23 s. 3.