DURKSLAG dur³k~sla²g l. DURCHSLAG dur³ʃ~sla²g l. dur³~, stundom dur³s~sla²g l. dur³ʃ~ʃla²g, ngn gg ⁴ ~¹, n. ((†) r. l. m. ÅgerupArk. Bouppt. 1755 DELEEN (1829));' best. -et; pl. == ((†) -er ÅgerupArk Bouppt. 1755). ( durch- 1613–1904. dorch- 1643–1693. dourch- 1853–1869. dursch- 1888. durschlag 1879. dursk- 1897. durs- 1769–1818. dors- 1794. durslag 1887–1895. dor(r)slag 1563–1839. durk- 1681–1911. dor(c)k- 1794 -1849. – dörch- 1730. dörsch- 1889. dör(r)slag 1556 -1918. dört- 1880. – dörk- 1824. dörg- 1730. – -slägg (i bet. 3) 1862. – durehschlag 1788–1812)

[liksom d. durkslag (i bet. 3), dörslag (i bet. 3, 4), af t. durchschlag resp. nt. dörslag, i alla betydelserna, af durch (dör), genom (se DURK, adv.), o. schlag (slag), slag, till schlagen (slaan), slå]

[DURKSLAG 1]

1) (i fackspr.) abstr.: genomslående, hålslagning. SCHEUTZ Bleckarb. 4 (1849).

[DURKSLAG 2]

2) (mindre br.) bergv. genombrott (genom väggen mellan tvenne schakt). OxBr. 11: 287 (1643). En ordentelig Grufvebygnad .. med parallele Fältorter ock Durchslag på Flötzen. VetAH 1741, s. 244. RINMAN (1788).

[DURKSLAG 3]

3) ( i fackspr. , i sht skom. , bleckslag. o. smed.) verktyg för hålslagning. HFinlH 4: 296 (1556). En flater .. en rund .. durchslag. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. SCHEUTZ Bleckarb. 4 (1849). BERGMAN Hofbesl. 65 (1905). jfr SKOMAKAR-DURKSLAG.

[DURKSLAG 4]

4) kok. (gröfre) sil af bleck l. koppar l. dyl. Tryck .. (det sönderstötta hönsköttet) alt igenom ett durchslagh och bruka thet. CHESNECOPHERUS RegIter C 2 b (1613). NYBLÆUS Pharm. 56 (1846). Blomkålen uppslås på durkslag att afrinna. HAGDAHL Kok. 183 (1879).

Ssgr (till 1; jfr 3):

– DURKSLAGS-PUNS.