DUS dɯ⁴s, sbst.², r. (m. NORDFORSS (1805), LUNDELL; f. SvTyHLex. (1851)); best. -en; pl. (bl. i de nedan angifna uttr.) -er (HOLMBERG 1795; under deux), DALIN 1850; jämte ==) ÖSTERGREN (1918)) l. -ar (WILSON Spelb. 268 (1888), ÖSTERGREN (1918)) l. ==. I uttr. dusen par (se nedan) förekommer äfv. den dialektala pl. best. -ena. 2NF 4: 409 (1905). (dus (dwsz, duus) OPETRI Clost. F 4 b (1528) osv. doux LUNDEQUIST KonstenSpela 1: 96 (1832). douse BREMER Brev 2: 228 (1842). daus LUNDEQUIST KonstenSpela 1: 96 (1832)) spelt. tärningkast (i sht i brädspel) vid hvilket don sida på tärningen kommer upp som har två prickar; äfv.: den sida på en till spel begagnad tärning som har två prickar. Slå dus, vid tärningens kastande få upp sidan med två prickar. OPETRI Clost. F 4 b (1528). Ess och dus ha rövat vad jag ägde. ANDERSSON Sudr. 29 (1899). – särsk. i uttr. som an gifva resultatet af tärningkast med två tärningar. Dus äss, då en och två prickar komma upp på resp. tärningar, dus all l. duser alla l. all, dus par l. dusen (dusarna, duserna, dusena) par, då två prickar komma upp på hvardera tärningen, troja l. tre l. träss dus, kvart dus, sinka dus, sex dus, då tre, resp. fyra, fem l. sex prickar komma upp på ena och två på andra tärningen. Tre dus. Weise 1: 219 (1769). Duser alla. HOLMBERG 1795; under deux). Duser all. DALIN (1850). Dusen par. DENS. Duserna par. NORMAN GossLek. 175 (1878). Två och ett .. kallas dus ess. WILSON Spelb. 269 (1888). särsk. i uttr. för en troja dus, se TROJA-DUS. I st. f. dessa uttr. förekommer stundom ssg (se nedan). jfr SINKA-, TROJA-DUS.