© Svenska Akademien. SAOB spalt: E7; tryckår: 1917
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
E- e-, pref.²
[fsv. e(-); uppkommet i svagton ur I, prep., över ett mellanstadium av kort i) obetonad förstavelse, som åtm. numera saknar eget (tydligt framträdande) bet.-innehåll o. delvis bl. åstadkommer en fylligare växelform till form utan ifrågavarande pref.- numera bl. i EMELLAN, EMELLANÅT, EMELLERTID, EMOT, förr äv. i ebland, efå(n), egen, egenom, ehop m. fl. (se IBLAND, IFRÅN, IGEN, IGENOM, IHOP osv.).
Växlingen mellan form med e- o. kortare form utan pref. synes väsentl. följa samma regler som motsv. växling vid i- (IBLAND osv.). Se för övr. under de enskilda orden.