EARL æ⁴rl (ärl ANDERSSON Frem. ord (1845), G. DALIN (1871); ärrl Ficklex. ö. främ. ord (1846)), m.; best. -en; pl. -ar æ³rlar² (TOPELIUS Vint. II. 1: 146 (1850, 1881), ÅLUND o. METZÉN Macaulay 3: 204 (1853) ) l. -er (2 NF 6: 121 (1907) ). Anm. Stundom användes den eng. pl.-formen earls (G. DALIN (1871) ). (erll Oxenst. brefv.) [av eng.
earl, feng.
eorl, motsv.
JARL]
[EARL 0]
(titel som tillkommer) innehavare av den i rang tredje värdigheten inom den eng. adeln (mellan markis o. viscount) l. av det ämbete ur Vilket den nuvarande adelsvärdigheten utvecklats; jfr
GREVE o.
JARL.
(Engelsmännens) derir gard (dvs. derrière-garde) förrer erll af Morttun. Oxenst. brefv. 11: 557 (1628). DE GEER Minnen 2: 89 (
1892).
Ssgr:
A
:
–
EARL-DÖME.
[jfr eng. earldom]
(
numera knappast br.)
grevskap. ÅLUND o. METZÉN Macaulay 3: 204 (
1853).
–
EARL-VÄRDIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. (earls- GÜNTHER Conv.-handlex. (1846)) 2 NF 6: 1260 (1907).
B
:
EARLS-VÄRDIGHET. se
A.