EBENHOLTS e³ben~hol²ts, vard. äv. ~hol²s, i södra Sv. o. Värml. äv. ⁴⁰~¹ (e'benholts .. l(äs) äbenholts WESTE; ä'bnhå'lls DALIN), r. l. m. (Publ. handl. 6: 3990 (1757) osv.) l. n. (KIÖPING Resa 11 (
1667) osv.);
best. -en l. -et; pl., i bet. olika slag av ebenholts, -er (WESTE (1807) , JÖNSSON Gagnv. 472 (1910) ) l. (†) == (SAHLSTEDT (1773), MÖLLER (1790) ). (eben- Oxenst. brefv. 11: 808 (1645: Ebenholz spegler) osv. ebben- Oxenst. brefv. 11: 762 (1640), KIÖPING Resa 11 (1667). efven- BLIBERG Acerra 377 (1737). äben- ROTHOF Hush. 702 (1762); jfr uttalet hos WESTE o. DALIN. äfven- LIND (1738; under ebenholtz). iben- STURZEN-BECKER 4: 58 (1862). – -holts (-hål(t)z) Oxenst. brefv. 11: 747 (1640: Ebbenholtz keppar) osv. -hols (-håls) LIND (1738; under ebenholtz), ATTERBOM LÖ 1: 268 (1824), DALIN (1850), CAVALLIN (1875). – -holt Oxenst. brefv. 11: 754 762 (1640). Anm. Det är omöjligt att avgöra huruvida formen -holt möjl. ingår i ngn av de ä. ssgrua på -holts-. -hål(t)z-) [av t. ebenholz, motsv. nt. ebenholt, holl. ebbenhout, av eben (se EBEN-) o. holz (se
HULT); jfr sv. dial. (Finl.)
ävenholt, det från nt. lånade ä. d.
eben. holt o. (med anslutning till nt.
ībenholt, idegran) d.
ibenholt, ävensom eng.
ebon, ebony. iben- är i sv. danism;
ebben- motsvarar holl.
ibben; övriga i formavd. anförda former torde gå tillbaka till olika, delvis icke uppvisade nt. l. holl. former]
[EBENHOLTS 1]
1) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl., l. o. eng.]
[EBENHOLTS 0]
dyrbart, hårdt, tungt samt (eg. o. i allm.) svart trä av olika i tropiska länder växande trädslag, huvudsakligen tillhörande familjen Ebenaceæ Juss., i sht om den hårda o. svarta kärnveden av Diospyros Ebenum Hiern.; äv. oeg. om trä av andra, mindre värdefulla utländska trädslag l. av vissa inhemska, ss. plommon- l. päronträd, vilket gm särskild behandling bragts att likna träet av de ovannämnda; jfr
EBEN-.
Äkta,falsk(t) ebenholts. Oxenst. brefv. 11: 762 (
1640).
(On Mauritius) bär .. Thet sköneste Ebbenhåltz som i Werlden någonsin kan finnas i största Ymnigheet. KIÖPING Resa 11 (
1667).
ATTERBOM LÖ 1: 268 (
1824).
Altartaflan, arbetad i guld, silfver, elfenben och ebenholz. FRYXELL Ber. 10: 19 (
1842).
Blå ebenholts kallas amarantträ och kommer.. från Sydamerika. Tysk ebenholts är svart betsadt trä af idegran. HECTOR Vårt husgeråd 155 (1904). – särsk.
[jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.]
med avs. fäst på träets djupt svarta färg; stundom närmande sig bet.: ebenholtsfärg. Brunt med dragning åt ebenholts. Det glänsande ebenholzet af hennes hår.
KULLBERG Bref 2: 23 (
1844). Jfr: Håret svart, som et ebenholtz.
Sv. Merc. 1765 s. 235. – jfr
BOMBAY-EBENHOLTS m. fl.
[EBENHOLTS 2]
2) [jfr motsv. anv. i eng.]
ebenholtsträd; i ssgn EBENHOLTS-SLÄKTE.
Ssgr (i allm. till
1; jfr ssgrna under
EBEN-): –
EBENHOLTS-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. jfr
EBENIST WIKFORSS (
1804;
under ebenist).
–
EBENHOLTS-BETS.
snick. o.
mål. –
EBENHOLTS-FLÖJT.
De la Gard. archiv. 7: 230 (
i handl. fr. 1685).
– (jfr
1 slutet)
EBENHOLTS-FÄRGAD.
En högväxt, ebenholts-färgad qvinna. CALLERHOLM Stowe 255 (
1852).
– (
2)
EBENHOLTS-SLÄKTE(T) bot. släktet Diospyros Lin. (jfr ovan 1). LAURELL Träd o. buskar 7 (
1891).
–
EBENHOLTS-SPEGEL.
spegel med ram av ebenholts. Oxenst. brefv. 11: 808 (
1645).
– (jfr
1 slutet)
EBENHOLTS-SVART.
Ett mera svart och glänsande hår var ej möjligt att tänka sig, det var ebenholtzsvart, det var korpsvart. RIDDERSTAD Samvetet 1: 287 (
1851).
–
(1 slutet) EBENHOLTS-TODDY. (
vard.,
skämts.)
(gm riklig tillsats av konjak l. rom) mörk, stark toddy. ENGSTRÖM Kryss. 183 (
1912).
–
EBENHOLTS-TRÄ.
ebenholts. NORDFORSS (
1805).
Det egentliga äkta, djupt svarta ebenholtsträt.. lär numera vara sällsynt. JÖNSSON Gagnv. 472 (
1910).
– (jfr
2)
EBENHOLTS-TRÄD.
träd av vilket erhålles ebenholts (se ovan 1); särsk. träd av ebenholtssläktet. CARLSTEDT Her. 1: 461 (
1832).