EFTERSKYNDA äf³ter~ʃyn²da, v., -ade. (i skriftspr., numera knappast br. utom i p. pr., i sht i förb. komma efterskyndande) skynda efter (ngn l. ngt); jfr EFTERILA Jag hade knappt hunnit utom dörren, förrän B. kom efterskyndande. O Byblis! du tröttnad att längre / Efterskynda, dignar. ADLERBETH Ov. 242 (1818). Hans galande höghet (lämnade) .., åtföljd af de efterskyndande pullorna,.. rummet. GOSSELMAN Sjöm. 1: 148 (1839). DALIN 1850. – jfr SKYNDA EFTER.