EKOLLON e³k-ol²on, äv. ek³-, n.; best. -et;, pl. ==. (ek- SALANDER Gårdsf. 53 (1727) osv. eke- B. OLAVI 70 b (1578) )

[av EK-, sbst.¹, o. OLLON]

frukt av ek; jfr EK-NÖT. B. OLAVI 70 b (1578). I dyr tid och hungersnöd hafva fattigt folk på vissa ställen (i södra Halland) nyttjat så väl Bok- som Ekållon till bröd, hvilket hände år 1726. J. FlSCHERSTRÖM i VetAH 1761, s. 239. Ekollonen ha brukats som läkemedel och bestodo såsom drog.. af de från det läderartade fruktskalet befriade stora hjärtbladen, hvilka utgöra hufvudmassan af det mogna fröet. 2 NF 7: 77 (1907).

Ssgr:

– EKOLLON-BETE. NORDFORSS (1805).

– EKOLLON-BRÖD. SvD 1917, nr 289, s. 10.

– EKOLLON-FNAS. (†) == -SKÅL. LIND (1749; under e i o h e l - k ä p l e i n).

– EKOLLON-GÖDNING. (ekollons- TAMM Sammans. ord 54 (1900) ).

– EKOLLON-KAFFE. av rostade ekollon beredt kaffesurrogat; dryck kokad på rostade ekollon. NDA 1863, nr 125, s. 4. Ekollon-kaffe anses (vid kronisk magkatarr) såsom ett läkemedel på grund af sin garfsyrehalt. WRETLIND Läkareb. 5: 84 (1897).

– EKOLLON-SKÄL. om den av det urholkade blomfästet bildade skål som uppbär ett ekollon; jfr -FNAS. ROTHOF Hush. 98 (1762).

– EKOLLON-SOCKER. kem. om en i ekollon förekommande sockerart, kvercit. EULER Växtkemi 1: 170 (1907).

– EKOLLONS-GÖDNING, se A.

– EKOLLONS-HUS. (†) == -SKÅL. Apot.-tax. 1698, s. 30.