ELEVATOR e¹leva³tor² l. el¹-, ngn gg -a⁴tor, r. l. m.; best. -n; pl. -er -vatω⁴rer. [jfr d., holl., t. o. eng.
elevator; bildat till lat.
elevare, höja (se
ELEVERA)]
benämning på (i sht större o. kraf. tigare) hissanordningar av olika slag; såväl om personhiss som (numera vanl.) om varuhiss, paternostervärk o. d.
JernkA 1868,
s. 99.
Elevatorn, en hissinrättning, som för 5 öre på några ögonblick fortskaffar en person från stadsgården till höjden af Mosebacke (i Stockholm). VLS 12 (1884). Malmlastningen i fartygen (i Luleå hamn) sker.. vid den hydrauliska elevatorn. 2 UB 9: 401 (
1905). jfr
SKOP-,
SPANNMÅLS-,
SÄDES-ELEVATOR m. fl.
Ssgr –
ELEVATOR-KORG.
hisskorg å elevator. Elevatorkorgen gled snabbt uppåt. BERGER Ysaël 117 (
1905).
–
ELEVATOR-SKOPA.
skopa på paternostervärk. –
ELEVATOR-STIG.
'rullande matta'. TT 1901, M.
s. 33.