ELFENBEN äl³fen-be²n, äv. ⁴⁰-¹, n. ((†) r. l. m.? SCHRODERUS Liv. Dedic. 3 b (1626; möjl. pl.), ENEMAN Resa 2: 50 (1712) ); best. -et. (elfen- Voc. lib. Adj. (c. 1580) osv. elfven- Visb. 1: 310 (c. 1620), De la Gard. archiv. 7: 230 (1685: Elfvenbensflöit). helffen- B. OLAVI 21 b, 66 a, 159 a (1578). hälffen- B. OLAVI 66 a (1578). – elpen- Upp. 18: 12 (NT 1526), Mollet Lustgård C 1 b (1651) )

[efter t. elfenbein, mht. helfenbein, motsv. mnt. elpenben, holl. elpenbeen, feng. elpen(d)- băn, ombildningar av resp. former för 'elefantben'. I formen elpen- är ordet i sv. lånat från mnt. l. holl.]

[ELFENBEN 1]

1) hårdt, benvitt, elastiskt ämne varav elefantdjurens betar bestå; i utvidgad anv. äv. om tandbenet i betar o. stöttänder hos vissa andra djur, ss. valross, narval; oeg. äv. om konstgjord elfenbensliknande massa. Svarva, snida i elfenben. Inlagd med elfenben. Fossilt elfenben, dvs. av mammut. Gulnat elfenben. Kärill vthaff Elpenbeen .. och aff kopar. Upp. 18: 12 (NT 1526). Uppgräfvet elfenben af elefanter (dvs. mammutar) och vallross fås ymnogt i norra Siberien. SYNNERBERG (1815). Han snider ur hvitaste elfenben / Ett drömslott med tandad tinne. SNOILSKY 3: 21 (1883; om den fångne M. Stenbock). De stora förråd elfenben, som samlats af .. Tippu Tip. DAHLGREN Stanley Mörk. Afr. 2: 109 (1890). jfr MAMMUT-ELFENBEN. – särsk.

[ELFENBEN 1.a]

[efter eng.]

bildl. i förb. svart elfenben om negerslavar ss. handelsvara. HELANDER På långtur 118 (1896). HEDIN Pol 2: 132 (1911).

[ELFENBEN 1.b]

b) i förb. bränt elfenben, benkol av elfenben ; jfr -SVART. När en är.. löslijffuat.., Tå taghe Granatz lagh, bränt Helffenbeen och Roser. B. OLAVI 66 a (1578). ÅSTRAND 1: 193 (1855).

[ELFENBEN 1.c]

c) bot. o. handel. oeg. i förb. vegetabiliskt elfenben, om den benhårda frövitan i frukten av stennötspalmen, Phytelephas macrocarpa o. microcarpa R. & P. BERZELIUS Årsb VetA 1843, s. 286. JÖNSSON Gagnv. 49 (1910).

[ELFENBEN 2]

2) anat. tandben, dentin. MARKLIN Illiger 144 (1818). Tanden utgöres.. i öfvervägande grad af tandben (elfenben eller dentin), blott på utsidan af taudkronan låter en tunn beläggning af emalj iakttaga sig. HAMMAR VerdS 116: 15 (1903).

[ELFENBEN 3]

3) med avs. fäst på elfenbenets vita färg, närmande sig bet.: elfenbensfärg. Tyget, hyn går i elfenben. I hennes anletshy, hvarandra skiftande, / En smältande carmin med elfenbenet blandas. J. G. OXENSTIERNA 5: 101 (c. 1817).

Ssgr: (i allm. till 1):.

(föga br.):

– ELFENBEN-FÄRGAD.

– ELFENBEN-KANNA,

– ELFENBEN-SNIDARE,

– ELFENBEN-SOLFJÄDER,

– ELFENBEN-SPÅN,

– ELFENBEN-STOL,

– ELFENBEN-SVART, se B.

– ELFENBENS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. äv. konkret.

– ELFENBENS-ASK.

– ELFENBENS-BOLL. WILSON Spelb. 210 (1888).

– ELFENBENS-FLÖJT. De la Gard. archiv. 7: 230 (1685).

– (jfr 3) ELFENBENS-FÄRG.

– (jfr 3) ELFENBENS-FÄRGAD, p. adj. (elfenben- Freja 1881, s. 137) En strålande toalett af elfenbensfärgad satin. PT 1905, nr 137 A,s. 3.

– ELFENBENS-GUL. MeddSlöjdf. 1891, s. 100.

– ELFENBENS-HANDEL.

– ELFENBENS-HUS. Thet Elpenbeens hws som.. (Ahab) bygde. 1 Kon. 22: 39 (Bib. 1541).

– ELFENBENS-INLAGD ~⁰², äv. ~²⁰, p. adj. ALMQVIST Ram. Mar. 12 (1834).

– ELFENBENS-INLÄGGNING ~⁰²⁰ i sht konkret. Lönnlådor .. med elfenbensinläggningar, föreställande hela trojanska kriget. LUNDGREN Mål. ant. 3: 137 (1873).

– ELFENBENS-JÄGARE. person som yrkesmässigt jagar elefanter för att komma åt elfenben.

– ELFENBENS-KAM. KKD 7: 181 (1708).

– ELFENBENS-KANNA. (elfenben- Framtiden 1877, s. 98). ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642).

– ELFENBENS-KLAV. (†) klaviatur av elfenben. DA 1824, nr 64, s. 6.

– ELFENBENS-KLOT. (mindre br.) == -KULA. BJÖRNSTÅHL Resa 4: 96 (1774).

– ELFENBENS-KNAPP. En stoor Spansk röör med en swarfwad elfenbens Knapp. RÅLAMB Constantin. resa 29 (1658, 1679).

– ELFENBENS-KNOPP. Punschslefven af silfver, med skaft af ebenträd och elfenbensknopp. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 223 (1841).

– ELFENBENS-KRYCKA. Käpp med elphenbens Krycka. Bouppt. fr. Rasbo 1754.

– ELFENBENS-KULA. TRIEWALD Förel. 1: 29 (1728, 1735).

– ELFENBENS-LIK, adj.

– ELFENBENS-MINIATYR. miniatyrmålning på elfenben.

– (jfr 1 c) ELFENBENS-NÖT, r. bot. o. handel. frukt av elfenbenspalmen, vars frövita kallas vegetabiliskt elfenben; bennöt, stennöt; ss. ämnesnamn om frövitan ensamt. LfF 1865, s. 138.

– ELFENBENS-PALATS. Psalt. 45: 9 (Bib. 1541).

– (jfr 1 c) ELFENBENS-PALM. bot. palmen phytelephas macrocarpa o. microcarpa R. & P. stennötspalm, av vars frukt fås vegetabiliskt elfenben; jfr -VÄXT. NF (1881).

– ELFENBENS-PAPPER. tekn.

[efter eng. ivorypaper]

ett slags tjockt, glansigt (ofta för miniatyrmålning användt) papper i elfenbenston. Allm. journ. 1814, nr 187, s. 2.

– ELFENBENS-PIPA. blåsinstrument av elfenben. KANKEL Hemmersam 73 (1674).

– ELFENBENS-PORT. LAGERLÖF Hom. Od. 243 (1908; om drömmens elfenbensport; jfr ELFEN-PORT).

– ELFENBENS-SKRIN. BRUNIUS Metr. 179 (1836).

– ELFENBENS-SKÄRARE. (†) == -SNIDARE. NDA 1863, nr 268, s. 2.

– ELFENBENS-SNIDARE. (elfen- ben- MeddSlöjdf. 1899, 2: 80) BÖTTIGER Drottningh. 86 (1889).

– ELFENBENS-SNIDERI. NF 2: 523 (1877). konkret, om föremål av snidat elfenben. AHB 123: 44 (1885).

– ELFENBENS-SOLFJÄDER ~⁰²⁰. (elfenben- Freja 1873, s. 67). Bouppt. fr. Växiö 1736.

– ELFENBENS-SPÅN. (elfenben- ÅKERMAN Kem. techn. 1: 167 (1832) ) i sht tekn. o. farm. oftast i pl. SPF 1816, s. 231.

– ELFENBENS-STAV. SCHRODERUS Liv. 154 (1626).

– ELFENBENS-STOL. (elfenben- 2 Krön., BOËTHIUS) 2 Krön. 9: 17 (Bib. 1541). Till .. (de romerska konsu- lerna) öfvergingo den kungliga elfenbenstolen och purpurmanteln. BOËTHIUS Hist. läsn. 1: 203 (1895).

– ELFENBENS-SVART, n. (elfenben- Freja, SFS 1876, nr 8, s. 7, m. fl.) tekn. finare pulveriserat benkol, eg. av bränt elfenben; äv. färg beredd av dyl. benkol: bensvart, bensvärta. Freja 1874, s. 155.

– ELFENBENS-SVARVARE.

– ELFENBENS-SVÄRTA, r. l. f. tekn. == -SVART. RINMAN 1: 1062 (1788). Elfenbenssvärta gifver en ganska vacker svart färg. LINDERHOLM 1: 503 (1802).

– ELFENBENS-SÄNG. Am. 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917 soffor av elfenben).

– ELFENBENS-SÄTE. SCHRODERUS Osiander 1: 223 (1635).

– ELFENBENS-TAND.

[ELFENBENS-TAND.ssg 1]

1) (†) elefantbete. THUNBERG PVetA 1784, s. 40.

[ELFENBENS-TAND.ssg 2]

2) bildl.: glänsande vit tand. CEDERBORGH UvT 3: 10 (1810).

– (jfr 3) ELFENBENS-TON. om färgton. Där står en stor och prydlig spisel i elfenbenston med sparsamt anbringade ornament. GHT 1896, nr 131, s. 2.

– ELFENBENS-TORN, n. Tin hals är såsom itt Elpenbeene torn. Höga v. 7: 4 (Bib. 1541).

– ELFENBENS-TUNKEN.

[av nt. l. holl. -tunken]

(†) liten dosa (eg.: tunna) av elfenben. Ordn. ö. siötullen 1667,s. D 4 a.

– (jfr 3) ELFENBENS-VIT. MARKLIN Illiger 461 (1818).

– ELFENBENS-VITT, n. tekn. ren, vit benaska, eg. av bränt elfenben. EKENBERG (o. LANDIN) (1889). – (jfr 1 c) -VÄXT. (†) bot. == -PALM. LfF 1865, s. 136.