ENBÄR e³nbä²r, stundom -bæ²r äv. ⁴~¹ (e`nbär WESTE), sbst.², l. (numera bl. vard., bygdemålsfärgat) ENEBÄR³⁰~², n.; best. -et; pl.==. (en- PALMCRON Sundh. sp. 58 (1642) osv. – ene- LEMNIUS Pest. C 2 a (1572), GRANLUND Ordspr. (c. 1880). – jene- RUDBECK Hort. bot. 60 (1685; i bet. 2), DENS. Atl. 3: 506 (1698; i bet. 2). – jöne- RUDBECK Hort. bot. 60 (1685; i bet. 2), BROMELIUS Chloris 51 (1694; i bet. 2))

[fsv. enebär, till EN sbst.,; jfr d. enebær]

[ENBÄR 1]

1) benämning på enens frukt. Gröna (omogna), mörkblå (mogna) enbär. Torkade enbär. LEMNIUS Pest. C 2 a (1572). Eenebär, lökeskaal, epleskaal eller annat wälluchtandhe (skall,) kastas i eelden (för att röka i sjukstugan). RUDBECKIUS Kyrkiost. 59 (c. 1635). Tagh Risker, salta them in medh Eenebär och Cummin. Kockeb. C 1 b (1650). Huru man kan bryggia Öhl af Enebär. RÅLAMB 13: 77 (1690). Af gröna enebären som sönderstötas och kokas med grädda blifver en god sårsalfva. FLORMAN Pharm. 20 (1809). Enbären.. verka urin- och svettdrifvande. 2 NF 7: 501 (1907).

[ENBÄR 2]

2) (†) ss. namn pd hola växten: en, enbuske, enträd. PALMBERG Ört. 41 (1684). WAHLENBERG Flora sv. 658 (1826).

Ssgr: (i allm. till 1).

– ENBÄR-OLJA, ( enebär-)

– ENBÄR-SIRAP,

– ENBÄR-TRÄ.

– ENBÄR-VIN,

– ENBÄR-ÖL, se B.

– (2) ENBÄRS-BARK. (enebärs-) (†) enbark. O. MARTINI Läk. 36 (c. 1600).

– ENBÄRS-BRÄNNVIN. (enebärs- I. ERICI Colerus 1: 245 (c. 1645), SYNNERBERG 112 (1815) ) brännvin bränt på enbär l. med tillsats av enbär till mäsken; genever, gin. RÅLAMB 13: 78 (1690). Enbärsbrännvin tillverkas hufvudsakligen i Holland. 2 UB 4: 572 (1899).

– ENBÄRS-BUSKE. (enebärs- BROMELIUS Chloris 51 (1694), BROOCMAN Hush. 5: 39 (1736) ) (numera föga br.) enbuske, en.

– ENBÄRS-DEKOKT.

– ENBÄRS-DRICKA. (enebärs- LINNÉ, NORLIND AllmogLif 391 (1912) ) dricka bryggt på l. med tillsats av enbär. Enebärs dricka brukas .. allment i Sverige. LINNÉ Gothl. 325 (1745).

– ENBÄRS-DROPPAR farm. jfr -OLJA. LINDGREN Läkem. (1891).

– ENBÄRS-LAG. (enebärs- TROZELIUS Rosensten 140 (1752), HAARTMAN) At bada Ryggen med Matricaria (m.m.).. i het Dranck eller Enebärs- och Granrislag doppade, lindrar (värken). HAARTMAN Sjukd. 295 (1765).

– ENBÄRS-MOS. (enebärs- BLOCK Pest. 37 (1711), FLORMAN Pharm. 20 (1809) ) särsk. farm. ==--SYRUP. Enbärsmos och Mahlört hjelper ibland för upkastning. SvMerc. 3: 38 (1757). JUHLIN-DANNFELT 346 (1886).

– ENBÄRS-OLJA. (enebär- HT 1900, s. 195 (i handl. fr. 1555), RÅLAMB 13: 78 (1690). enebärs- I. ERlCI, PH 11: 295 (1770) ) aromatisk olja som destilleras ur enbär. Enbärsoljan har flerfaldig medicinsk användning. I. ERICI Colerus 1: 245 (c. 1645). Koncentrerad enbärsolja. EKENBERG (o. LANDIN) (1889).

– ENBÄRS-PULVER. (enebärs-) särsk. farm I. ERICI Colerus 1: 285 (c. (1645). SALANDER Gårdsf. 14 (1727).

– (jfr 2) ENBÄRS-RIS. (enebärs-) (†) enris. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 68 b (1623). PH 5: 2947 (1750).

– ENBÄRS-SAFT. (enebärs- PALMCRON Sundh. sp. 65 (1642) ) Enbärssaft.. är styrkande för sjuka. LINDERHOLM 1: 518 (1802).

– ENBÄRS-SIRAP l.-SYRUP . (enbär- Sv. farm. enebärs- Bouppt. fr. Växiö 1782 (: Ennebärs-), Därs. 1793) särsk. farm. ss. läkeüedel; jfr -MOS. Säg, Lisu,.. Hvad skall han bjuda oss?.. Kanske.. kokt vatten med enbärssirap? TOPELIUS Vint. I. 2: 309 (1880). Syrupus Juniperi. Enbärsirap. Sv.farm. 309 (1901).

– ENBÄRS-SYRUP, se -SIRAP.

– ENBÄRS-TE. dekokt på enbär. DAHLBERG OS. 282 (1865).

– ENBÄRS-TRÄ. (enbär- FRANCKENIUS Spec. F 2 b (1638), RUDBECK Hort. bot. 60 (1685). enebär- Psalt., Må NSSON Ört. 239 (1628). enebära- 1 Kon., SCHENBERG (1739). enebärs- L. PAULINUS GOTHUS, HOLM N. Sv. 190 (1702) )

[ENBÄRS-TRÄ.ssg 1]

1) (numera bl. ngn gg i talspr.) == -TRÄD 1. (Han) satte sigh vnder itt Enebäraträä. 1 Kon. 19: 4 (Bib. 1541). DYBECK Runa 1845, s. 81.

[ENBÄRS-TRÄ.ssg 2]

2) (numera föga br.) trä (ved l. virke) av en. Psalt. 120: 4 (Bib. 1541). En swarffwadt Knap vtaff Enebärs trä. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 75 b (1623). HEINRICH (1814).

– ENBÄRS-TRÄD. (enebärs- BROMELIUS, RETZIUS Flora oec. 341 (1806) )

[ENBÄRS-TRÄD.ssg 1]

1) (numera föga br.) enträd, en. BROMELIUS Chloris 51 (1694). Enbärsträd i bibeln afser de stora, trädartade, i Orienten växande arterna af Enslägtet. FRIES Ordb. (c. 1870).

[ENBÄRS-TRÄD.ssg 2]

2) (numera knappast br.) , == -TRÄ 2. BROOCMAN Hush. 5: 40 (1736).

– ENBÄRS-VATTEN. (enebära- MÅNSSON Ört. 256 (1628). enebäre- GR. enebärs- VDAkt. 1657, nr 275, HAARTMAN) särsk. (förr) ss. läkemedel användt vatten som destillerats över enbär. GR 18: 594 (1547). Vid Andtäppa.. bör man .. dricka.. på maten Enebärsvatn. HAARTMAN Sjukd. 26 (1765). DALIN (1850) .

– (2) ENBÄRS-VED. (enebärs-) (†) enved. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 68 b (1623).

– ENBÄRS-VIN. (enebär- I. ERICI. enebärs- BRUNO Kloka gumn. 105 (1762) ) (förr) vin tillsatt med enbär. Enebär wijn.. Tienar emot Förgifft, Stenen i Niurarna och Blåsan, och vtdrifwer Qwinnors tijd. I. ERICI Colerus 1: 283 (c. 1645). LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 483 (1881; i fråga om förh. på 1760-talet).

– ENBÄRS-ÖL. (enebär- I. ERICI Colerus 1: 283 (c. 1645)) öl bryggt på l. med tillsats av enbär. HEIDENSTAM Folkung. 1: 25 (1905).

– ENEBÄRA-TRÄ,

– ENEBÄRA-VATTEN. se B.

– ENEBÄRE-VATTEN, se B.