EMEDAN

© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [E499][tryckt år 1922]
eme³dan² (eme`dan WESTE), adv. o. konj.
(e(e)- Ebr. 3: 15 (NT 1526) osv.; ä- FALCK Underv. 132 b (1558), BALCK Ridd. A 8 b (1599); i- RA 3: a (1593), WETTERSTEN Forssa o. Hög 29 (c. 1750). – -med(h)an GR 3: 122 (1526) osv.; -meden(n) GR 19: 206 (1548), OxBr. 11: 449 (1631); -meda ConsAcAboP 1: 174 (1645). -mäd(h)an Ebr. 3: 15 (NT 1526), EHREN­ ADLER Tel. 25 (1723); mädhn Polit. vis. 219 ) från c. 1600). men Ps. 1536, s. 23. – I ä. tid stundom särskrivet, t. ex. Ps. 1536, s. 23, Polit. vis. 219 (från c. 1600))
[fsv. ä(ä)mäþan, e(e)mäþan, ä meden, ä män, av ä (e), förstärkande o. förallmänligande adv., eg.: alltidi städse (se E, adv.) o. mäþan (se MEDAN); jfr d. ime(de)ns]


[I]

I) (†) adv.: under tiden; emellertid.
GR 3: 122 (1526).
Tu weest at wij för tina skul försmädde warde, Emädhan håller oss titt ord vppe tå wij thet få. jer. 15: 16 (Bib. 1541).
Emedhan stodh Rytte­ rijt.. til reedz, om Fienden någhot sigh företaghit hadhe. SCHRODERUS Liv. 419 (1626).
LIND (1749).
[II]

II) konj.
[II.1]

1) (†) temporal konj.: medan, under det att; medan ännu; så länge som; stundom i förb. med ett efterföljande (pleonastiskt) som l. att.
Then vpbyrdh ock wtgifft, som han hafft haffuer, ee medan han wår fogte .. warit haffuer. GR 12: 56 (1538).
Ee meden werlden ståår. SVART Gensv. K 5 b (1558).
Att vij .. smide järnett, emedann thet varmt är. OxBr. 5: 18 (1612).
Emedan som K. Saul hölt Mönstringh.., så faller Jonathan til dhe Philisteers Lägre i Gibea. RUDBECKIUS Kon. reg. 207 (1615).
Emedan att håff-staten, cancelliet och drabanterne stilla stodo, lät.. Hans Kongl. Maij:tt sielf widh staden Wieprick bestorma. KKD 3: 204 (c. 1710).
THOMANDBR 1: 61 (1829).
ANMÄRKNING: till 1. Redan HOF Skrifs. 184 (1753) o. SAHLSTEDT Crit. saml. 272 (1759) skilja bestämt mel­lan emedan o. medan o. tillerkänna icke längre det förra ngn annan bet. än den kausala. I litt. anträffas dock, ehuru sparsamt, den tempo­rala bet. ännu ett stycke in på 1800-talet.
[II.2]

2) för att beteckna ett motsatsförh.: under det att (däremot).
SERENIUS (1741).
Las .. är föråldradt, emedan supinum Läsit, och part. pass. Läsen, kunna ännu ganska väl brukas. BIVIE Sv. spr. 248 (1834).
[II.3]

3) (†) jämförande konj.: i så stor utsträck­ning (l. till sådan myckenhet osv.) som, så långt som, så mycket som.
Iach tagher alt slett, / ee men iach kan gotzet fonga. Ps. 1536, s. 23; jfr Ps. 1695, 205: 8. (Skepparen) wari skyldigh.. at åter­gälda (skadan), emedan Gods hans tilräcker. Sjöl. 1667, Am. 1.
[II.4]

4)
[med avs. på övergången från temporal till kausal bet. jfr ALLDENSTUND, DÅ, ENÄR, MEDAN, ävensom d. da, siden, t. da, weil, eng. since, fr. puisque, lat. quum m. fl.]

(nästan bl. i skriftspr.) kausal konj.: av den orsak att, därför att, enär, allden­ stund, eftersom; förr ofta i förb. med ett efter­följande (pleonastiskt) (så)som l. att.
OxBr. 11:. 427 (1628).
Emedan at man inte kan sellie för så­ dan lågh prijss. Därs. 460 (1631).
Emädan Gudh hafwer tigh altså skapadt, at tu kan elska, så skalt tu elska Gudh. MURÆUS Arndt 4: 194 (1648).
Eme­ dan såsom de stora fahrkosterna intet kunde gå när under landet. KKD 3: 118 (c. 1710).
Emedan­som du hade skrivit. SCHULTZE Ordb. 4702 (c. 1755).
Denna bevisning misslyckades .., emedan sjelfva uppgiften var outförbar. CLAËSON 1: 136 (1857).
Jag ler bara, emedan jag ser er så muntra. HALLSTRÖM Erot. 102 (1908).
ANMÄRKNING: till 4. 1:o. I motsats till ALLDENSTUND, DÅ, EFTERSOM o. SOM användes enmedan numera vanl., då det i bisatsen omtalade faktum fram­ställes ss. icke förut bekant l. allmänt erkänt (jfr anm. under EFTERSOM). 2:o. Emedan an­vändes numera sällan, då bisatsen icke i eg. mening angiver orsak, utan innehåller en för­klaring av huvudsatsens utsaga l. giver en mo­tivering av en förmodan l. fråga l. uppmaning o. d.; i detta fall användes i st. DÅ, EFTERSOM l. (med huvudsats i st. f. bisats) TY. EX.: Hwart skall jagh nu mitt hufwud luta / Emädan alla osz förskiuta(?) KOLMODINUS Genes. 277 (1659).
Dock lärer denna öfversättning vara ganska fritt för­ färdigad, emedan det heter i Företalet, att (osv.). HAMMARSKÖLD Sv. vitt. 1: 48 (1818).
Låtom oss älska Gud, emedan ban är älskansvärd öfver allt annat! SCHÜCK Vår förste förf. 186 (1916).
Mindre ofta användes numera emedan efter en frågande huvudsats, äv. då denna betecknar värklig or­ sak l. anledning, t. ex.: Skall din fosterfader fara / ohörd från din gård, emedan / ej ett dockspel vill ta slut? TEGNÉR (WB) 5: 38 (1825).
Den vanl. konj. är här: därför att. Efter nekande huvudsats användes emedan, om bisatsen hänför sig till hela den negerade satsen, därför att, om den hänför sig bl. till negationen. EX.: Jag gör det [eof] [version:kinn] [status:clean.etym] [status:homografseparerad] [status:formparentesen genomgången] icke, emedan det skulle vålla olycka. Däremot: Jag gör det icke därför, att jag tror att det skulle göra ngn nytta. 3:o. I den med emedan inledda satsen användes stundom (väl delvis gm infly­tande från den samordnande konj. TY) huvud. satsordföljd; numera är dock detta fallet endast ngn gg då ett (längre) adverbial l. ett predika­tiv framskjutits till satsens början. EX.: Har du ej läst.. (artikeln), så ber jag dig göra det, eme­dan annars inser du ej fullt meningen af detta bref. C. A.AGARDH (1835) i Tegnérs ppr 364. Malthus's system väckte det största uppseende, emedan det var redan förberedt genom ofvannämnde företeel­ser. AGARDH (o. LJUNGBERG) Stat. II. 1: 188 (1854). Om i dig (Kristus) talar jag, emedan af allt, som någonsin funnits eller kommer att finnas i him­melen och på jorden, finnes.. ingenting, som så förtjenar att tänkas på och talas om som du. WIK­ NER Tankar o. fr. 8 (1872).