© Svenska Akademien. SAOB spalt: E479; tryckår: 1921
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
ELLIPS elip⁴s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Förr äv. i lat. form o. med lat. böjning. RÅLAMB 4: 54 (1690: ellipsin, ack.). BERGKLINT Sam. 1: 69 (1775).
[jfr t. ellipse, eng. ellipsis, ellipse, fr. ellipse; av lat. ellipsis, nylat. ellipsis, av gr. επςι-οςι-οχλλειψις, av ἐλλείπειν, kvarlämna, utelämna, fattas, vara mindre än, av ἐν, i, o. λείπειν, lämna (jfr LÅN)]
[ELLIPS I]
I) språkv. handling(en) att bilda l. process varigm bildas ett formellt ofullständigt uttr. I. ord som med avs. på sin bet. är likvärdigt ined ett fullständigare ur vilket det uppkommit; förkortat uttryckssätt; vanl. konkretare om på dyl. sätt uppkommet uttr. l. ord; stundom motsatt BRAKYLOGI. TRENDELENBURG Gr. spr. 16 (1801). NOREEN VS 5: 77, 694 (1904); jfr K. F. SUNDÉN i SoS 1911, s. 197. En del ellipser ha samma genus som ellipsbasen. SAHLGREN Skagersh. sjön. 27 (1912).
[ELLIPS II]
II)
[namnet, som första gången användts av APOLLONIOS från Perga (c. 200 f. Kr.), är föranledt av det förh. att vid ellipsen, betraktad ss. konisk sektion, det skärande planet bildar en mindre vinkel mot basplanet än konens sida; motsatt HYPERBEL]
geom. plan, sluten kroklinje (oval) så beskaffad att sammanlagda avståndet mellan en punkt vilken som helst pd periferien o. två fasta punkter (brännpunkterna) alltid är detsamma. Ellipsens större, mindre axel, diametrar, brännpunkter, medelpunkt. FALMQUIST Con. sect. 33 (1752). Ellipsens excentricitet. VetAH 1799, s. 281. Den största och minsta diametern stå vin kelrätt mot varandra och kallas ellipsens stor- och lillaxel. HENRIKSSON Projekt.-lära 7 (1919). – jfr, HALV-ELLIPS.
Ssgr: (I)
ELLIPS-BAS. om det fullständigäre uttr. l. ord varur en ellips uppkommit.
(I) ELLIPS-BILDNING. äv. konkret.
(II) ELLIPS-FORM.
(II) ELLIPS-FORMIG.
(II) ELLIPS-VALV. ellipsformigt valv. ESTLANDER KonstH 84 (1867).
Avledn.
ELLIPSERA , v. () till I: elliptisera, A. G. SILFVERSTOLPE Språkl. 23 (1814). ENBERG; Sv. spr. 242 (1836).