© Svenska Akademien. SAOB spalt: E610; tryckår: 1922
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
ENGELSK äŋ⁴elsk, adj.¹; adv. -T. ( engelsk GR 16: 533 (1544) osv. engelst (n. sg.) GR 15: 28 (1543), VDR 1690, s. 632. engels STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefväxl. 1: 65 (1693). engilsk GR 11: 77 (1536) VgFmT I. 8– 9: 89 (1554). englesk J. T. BURÆUS (1637) i 2 Saml. 4: 125, EKEBLAD Bref 1: 193 1652; rättat efter hskr.). englisk OxBr. 10: 15 (1616), LAGERBERG Dagb. 155 (1711))
[fsv. änglisker, ängilsker, ängelsker; jfr d. engelsk, fnor. engilskr, mnt. o. mnl. engelsch, t. englisch, av feng. englisc, eng. english; avledn. av feng. engle, pl., angler (se ANGLER)]
adj. till ENGLAND (o. ENGELS- MAN): som tillhöi l. har avseende på l. härstammar från osv. England (l. det Brittiska riket) l. det engelska folket; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det engelska språket; jfr ENGLÄNDSK. Engelska språket, det germanska språk som har sitt hemland i England o. dessutom är huvudspråket i hela det brittiska riket samt i Nordamerikas förenta stater, engelska. Engilske lakan, xx stycker. GR 11: 77 (1536). Thet engelske sendebudt som är i Köpenhaffnn. Därs. 20: 127 (1549). Husl.. Är ett Ord aff Gamble Engelske Tungomålet, til osz infört aff the Engelske Präster. STIERNHIELM VgL Ordel. (1663; under husl). Denna engelska manien at resa. G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 21 (1776). jfr NORD-, SACHSISK-, SYD-, UTOM-, ÄKT-ENGELSK m. fl. – särsk.
[ENGELSK.adj1 .a]
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från England härstammande l. för England utmärkande naturalster l. produktor o. d. l. på sjukdomar som först uppträdt l. iakttagits i England m. m.: engelsk fullblodshäst. – engelskt horn, till oboernas familj hörande träblåsinstrument (med svagt böjt munrör) som är stämt en kvint djupare än oboen; jfr ALT-OBOE. HÖIJER Musiklex. (1864). – engelsk park l. engelsk trädgård, park l. trädgård anlagd efter engelskt mönster, utmärkande sig gm ett vidsträckt bibehållande av naturen. VALERIUS FörslSAOB (1849). TurÅ 1915 s. 45. – engelskt plåster, sidentaft bestruket med husblosslösning, muschplåster. LINDERHOLM (1802). LINDGREN Läkem. (1891). – engelskt raigräs, växten Lolium perenne Lin., renrepe. LILJA Flora ö. odl. vext. Suppl. 4 (1840). – engelskt rödt, benämning pd olika slag av målarfärg i vilka ingår järnoxid. SYNNERBERG (1815). 2 NF (1907). – engelskt salt, bittersalt, epsomsalt. WALLERIUS Min. 184. (1747). ROSENBERG Oorg. kemi 447 (1888).–
[sjukdomen blev för första gången vetenskapligt undersökt i England på
1600-talet] engelsk(a) sjuka(n), förr äv. engelsk(a) barnsjuka(n) l. engelsk(a) sjukdom(en), benämning på en barnsjukdom som gm felaktig utbildning av bensystemet medför deformiteter av skelettet, rakitis; jfr SKÄRVA(N), ÄLTA(N). ROSENSTEIN i Alm. (Ld) 1755, s. 31. WIDE Med. gymn. 342 (1896). – (förr) engelskt skinn (äldre äv. engelskt läder), benämning på ett slags bomullstyg av satinartad vävnad. Engelskt Läder. SYNNERBERG (1815). LUNDIN Stockh. minn. 1: 93 1904; i fråga om förh. på 1830-talet). – engelsk spenat, växten Rumex patientia Lin., patientiesyra, patientia. SWARTZ Vothmann 153 (1796). FRIES Syst. bot. 159 (1891). – (förr) i uttr. engelsk(a) svett(en) l. sot(en), benämning på en på 1500-talet grasserande ytterst smittosam sjukdom, som bl. a. utmärkte sig därigm att de sjuka svettades ymnigt; jfr SVETT-SOT. Then gruffuesamma swette Soot och Siukdom, som kallades then Engelske Swett, förthenskuld at then först vthi engeland begyntes. TEGEL G. I 1: 267 (1622). LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 182 (1880). –
[förvridning av EGLANTYR]
() engelskt törne, växten Rosa rubiginosa Lin., lukttörne. Engelskt törne .. är omkring Götheborg vildväxande. FISCHERSTRÖM 4: 26 (1792). – engelskt vete, växten Triticum turgidum Lin., kubbvete, tjockvete. RETZIUS Flora Virg. 120 (1809). FRIES Syst. bot. 209 (1891).
[ENGELSK.adj1 .b]
b) i mått- och myntbeteckningar. Engelska fot, pund, tum. Engelsk mil, längdmått ungefär motsvarande 1600 meter. Engelike Croner. GR 17: 549 (1545). Wår kyrkio, som är en liten Engelsk mihl ifrå staden belägen. SWEDBERG Amer. 45 (i handl. fr. 1714). – särsk. (förr) med adj. ställt efter sitt sbst. 1 Kong Karls Daller .. gör 3 skilling engleske. J. T. BUREUS (1637) i 2 Saml. 4: 125.
[ENGELSK.adj1 .c]
c) i uttr. engelska kyrkan, anglikanska kyrkan. SWEDBERG Amer. 12 (1732).
[ENGELSK.adj1 .d]
d) () om klädesplagg o. d.: som är förfärdigad av 'engelskt' (se d. 0.). En suart siidh Engilsk kiortill vnderfodrett medt iller skin. VgFmT I 8– 9: 89 (1554). Eett paar engelske böxor. BtSöd KultH 12: 79 (1597). VDakt. 1663, nr 453.
[ENGELSK.adj1 .e]
e) i substantivisk anv.
[ENGELSK.adj1 .e.α]
α) om individ av engelska folket; jfr ENGELSK sbst.¹, ENGELSMAN ¹. – särsk. α') (numera bl. arkaiserande) i best. form pl., föregånget av best. art. The Schotter och Engelske. GR 19: 167 (1548). SERENIUS (1734; under b e). De engelska äro sådana, att de aldrig frukta för att sjunga. LAGERLÖF Antikr. 219 (1897). β') () i obest. form pl. i best. anv. Tydske, Fransöske, Beehmske, Engelske, hade .. vthtolkat Byblien .. in på theres eget måell. SVARTG. I 101 (1561). Sädan kommo Engelske tijt (dvs. till Sverge), / The giorde om trona stor flijt. MESSENIUS Christnm. 242 (c. 1616). KIÖPING Resa 65 (1667).
[ENGELSK.adj1 .e.β]
β) () i obest. form sg., om det engelska språket; jfr ENGELSKA 2. Ett testament på latin och ängelsk. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 37.
[ENGELSK.adj1 .e.γ]
γ) () i obest. form sg., om engelskt sätt,; i uttr. på engelsk; jfr ENGELSKA 3. Klädd på änglisk. EKEBLAD Bref 1: 323 (1654).
[ENGELSK.adj1 .e.δ]
δ) i obest. form sg.:kläde från england, se ENGELSKT.
[ENGELSK.adj1 .f]
f) i överförd anv.: som i sinnelag l. levnadssätt o. d. liknar l. efterliknar l. är påvärkad av engelsmännen; äv.: engelsksinnad. Amerikanerbe voro för mycket engelska för att icke (osv.). SVEDELIUS Statsr. ansv. 150 (1856). Det rika, 'engelska' Göteborg. HELLANDER Teat. 171 (1898).
Ssgr:
A
ENGELSK-FÖDD. p. adj. född i England l. av engelska föräldrar. NYBLOM i 3 SAH 16: 295 (1901).
ENGELSK-GOTISK. En .. kyrka, bygd .. i s. k. engelsk-gotisk kyrkostil. Ill. Sv. 1: 195 (1882).
ENGELSK-HAT. Engelskhatet i tyskland. VALLENTIN London 94 (1912).
ENGELSK-HATARE.
ENGELSK-PÅVÄRKAD, p. adj. Engelskpåverkade tyska författare. LAMM UpplRom. 1: 200 (1918).
ENGELSK-SINNAD, p. adj. (enbeiskt- ÖSTERGREN (1919; jämte engelsk-)). WACHHMEISTER Indien 1: 186 (1894).
ENGELSK-SINT, p. adj. () ,
ENGELSK-SINNAD. HÖPKEN 1: 94 (1752).
ENGELSK-SKOTSK, sbst. (förr) benämning på visst slags tyg; jfr ENGELSKT Enn kista, ther wdij war engelskotsk blått 8 alnar. BtFinlH 4: 197 (1563).
ENGELSK-SPRÅKIG. som har engelskt språk. Dublin blev en engelskspråkig stad. NORDENSTRENG Män.-ras. 156 (1917).
ENGELSK-SVENSK. Engelsk-svensk ordbok. WENSTRÖM o. LINDGREN 1889; boktitel).
ENGELSK-TALANDE, p. adj. Alla engelsktalande nationer. AB 1890, nr 27, s. 4.
ENGELSK-VÄNLIG. SNOILSKY i 3 SAH 17: 172 (1902).
B
:
ENGELSKT-AFFEKTERAD. (enst.) Den tid, då .. den engelskt-affekterade natur-härmningen despotiserade allt. ATTERBOM Minnen 508 (c. 1818).
ENGELSKT-SINNAD. se A.
Avledn.:
ENGELSKHET ³⁰~³ l. ~⁴⁰¹, r. l. f. (föga br.) GOSSELMAN Sjöm. 2: 13 (1839). 1900-talets engelskhet blir en annan än 1800-talets varit. STEFFEN Engl. s. världsm. 326 (1898).