EPISTEL epis⁴tel, r. (f. Förspr. t. Rom. 1 a e(NT 1526); m. LIND (1749), DALIN (1850), LUNDELL) ((†) n.?
LUDVIGSSON Norman 7 (
c. 1550));
best. -n, ngn gg -tlen (Förspr. t. 2 -Kor. (NT 1526), LJUNGGREN Bellm. 175 (1867) ) ((†)
-telen Förspr. t. Rom. 3 a (
NT 1526),
C. F. DAHLGREN 4: 125 (
1831); jfr
LINDER Regl. 85 (
1886) ); pl.
-tlar ((†)
-tler 0.
PETRI Men. fall F
8 b (
1526),
HOF Skrifs. 174 (
1753);
-teler O.
PETRI Men. fall A 4 a (
1526),
DENS. Ors. A 4 a (
1531) ); förr äv.
EPISTOLA,
f.;
best. -an; l. EPISTOLE,
f.; best. -en. (
edistel Gal. (NT 1526) osv:
epestel Förspr. t. Rom. 1 a (
Nt 1526). –
epistola Förspr. t. NT 1526,
s. 3 b,
Förspr. t. Rom. 1 a
(Därs.). –
epistole DRYSELIUS Turk. måne 246 (
1694). –
epistla Förspr. t. 1 Tess. (
NT 1526),
Förspr. t. Jak. (
Därs. )) [jfr t.
epistel; av lat.
epistola, av gr. ἐπιστολή, av ἐπιστέλλειν, av ἐπί, [@err:(27)F694/66] på, med anledning av (se
EPI-), o. στέλλειν, sända (se
STÄLLA)]
[EPISTEL 1]
1) brev (skriftligt meddelande); sändebrev numera bl. (se dock slutet) med skämtsamt arkaistisk anstrykning. Hertugh Jöriens (av Sach- sen) epistell (mot Luther). GR 4: 13 (
1527).
Den lilla epistel som jag under nyssförledna sommar skickade. ATTERBOM (1824) i 2 Saml. 27: 94. WRANGEL Schwerin 207 (
1912). jfr
KÄRLEKS-EPISTEL. – särsk.
estet. litterärt, särsk. poetiskt alster i brevform. Horatius' epistlar. TEGNÉR FilosSkr. 346 (
1808).
[EPISTEL 2]
2) sändebrev till ngn av de älsta kristna församlingarna l. ngn av de älsta enskilda kristna; nästan bl. om de i den nytestamentliga kanon upptagna breven från apostlarna o. de apostoliska fäderna. Sancti Pauli Epistola till the Romerska. (NT 1526).
Ett fragment af en Paulinsk Epistel (på gotiska) är .. funnet i Wolfenbüttel. GEIJER I. 1: 201 (
1845). – parodierande. Fredmans 82 Epistlar.
BELLMAN 3: 12 (
1790). till
2. I
MELIN Hel. skr. (
1865) o. i Bibelkommissionens öv. av
NT (
1873) ersattes
epistel i denna bet. med: brev, som därefter användts i följande öv.
[EPISTEL 3]
3) utdrag ur en epistel (i bet. 2) l. (undantagsvis) annan biblisk text, ingående i en serie dylika utdrag, avsedda att uppläsas (l. sjungas, mässas) vid högmässogudstjänsten, ett för varje sön- l. helgdag (o. att nyttjas ss. predikotext vid aftonsångsgudstjänsten). NT 1526, s. O o
1 b. Uti Högpredikan, skal Epistelen och Evadgelium siungas för Altaret.
Kyrkol. 2: 5 (
1686).
MELIN Pred. 3: 83 (
1852).
Ssgr:(
3)
–
EPISTEL-BOK.
Evangelier och epistlar förekommo .. (under katolska tiden) i olika böcker, hvilka dessutom hade olika platser på altaret. Evangelieboken skulle alltid ligga på norra sidan, epistelboken på den södra. HILDERBRAND Fyrkl. konst 123 (1875).
Avledn.:
–
EPISTOLAR ,
adj. till 1, särsk. till 1 slutet: brev-. Femtonhundratalets satiriska och epistolara litteratur. SÖDERHJELM Ital. renäss. 193 1907).
–
EPISTOLARISK adj. (
mindre br.)
== EPISTOLAR. JournSvLitt. 1799 s. 212. LYTTKENS o.
WULFF (
1889).
–
EPISTOLISK ,
adj. (
†)
1) till 1: brev-. LINDFORS (
1815).
G. DALIN (
1871).
[EPISTOLISK.avl 2]
2) till 3: epistel-. Våra antagna Evangeliska och Epistoliska Pericoper. SvLittT 1821, sp.
195 REUTERDAHL KyrkH II. 2: 587 (
1850).
–
EPISTOLÄR adj. == EPISTOLAR. (Madame de Sévinés) bref anses af hela Europa för de fullkomligaste modeler af den Epistolaira stylen. SP 1779,
s. 1060.
PT 1904 nr 210, s. 3.