ERÖVRING æ³r~øvriŋ l. ä³r~, äv. e³r~, stundom -ö²v- (erö'fring WESTE), r. l. f. ((†) m.
SAHLSTEDT (
1773)
); best.
-en; pl.
-ar.
[jfr t. eroberung]
vbalsbst. till ERÖVRA; äv. mer l. mindre konkret. EHRENADLER Tel. 798 (
1723).
Däruti var (rikets tillstånd).. förmonligt, at .. (det) uti lugn bibehöll sina nya äröfringar. - SCHÖNBERG Bref 2: 174 (
1778).
Krigsföretagen begynte å svenska sidan med eröfringen af Peenemynde. HALMSTRÖM Hist. 4: 324 (
1874). – jfr
ÅTER-ERÖVRING. – bildl.
Äfven den bästa hustru, plär eljest vilja pråla med dylika äröfringar. EURÉN Redl. 24 (
1797).
Hoppet att för vetenskapen göra en eller annan eröfring. CASTRÉN Res. 1: 186 (
1852).
(Frödings) formella erövringar (ha) nu till en del lagts till det poetiska språkets stora allmänning. MJÖBERG Stilstud. 6 (
1911).
Ssgr
–
ERÖVRINGS-KRIG.
PALMBLAD Palæst. 58 (1823).
–
ERÖVRINGS-LUST.
NORDFORSS (
1805).
Tysklands verkliga skäl till kriget (med Danmark) var ingenting annat än eröfringslust. DE GEER Minn. 1: 254 (
1892).
–
ERÖVRINGS-LYSTEN.
En eröfrings- och ärelysten furste. PALMBLAD Norige Bih.
92 (
1847).
–
ERÖVRINGS-LYSTNAD.
AdP 1789,
s. 466.
–
ERÖVRINGS-PLAN,
r. ADLERBETH Ant. 1: 181 (
c. 1792).
Gustaf III:s eröfringsplaner (mot Danmark). ODHNER i 3 SAH 9: 206 (
1894).
–
ERÖVRINGS-TÅG.
krigståg i syfte att göra erövringar. Charthaginensernes eröfringståg längs Afrikas norra kust. WRANGEL Krigsh. 1: 31 (
1866).