EXISTENS äk¹sistän⁴s (äcksistä'nns o. -stánngs DALIN; jfr skrivn. e x i s t a n c e HSH 7: 237 (c. 1750), BERZELIUS Kemi 2: 154 (1812), ävensom å andra sidan REMMER Theat. 1: 262 (1814), där e x is t e n s rimmar med g r ä n s), r. ( m. LINDFORS (
1815); f.
DALIN (
1850),
LUNDELL);
best. -en; pl. -er. ( -ens Lyceum 2: 135 (1811) osv. -ence RYDELIUS Förn. 11 (1718, 1737), SP 1809, nr 12, s. 2. -ents B. HÖIJER i LittT 1795, s. 134, AdP 1800, s. 206; -enz ATTERBOM i Phosph. 1810, s. 100) [jfr t. existenz, eng. existence; av fr. existence, av senlat. existentia, tillvaro, förefintlighet, till lat. existere (se EXISTERA 1)]
[EXISTENS 1]
1) tillvaro; förefintlighet. RYDELIUS Förn. 11 (
1718,
1737).
Det cosmologiska beviset för Guds existens. BOSTRÖM 2: 81 (
1838).
Genom en sådan (muntlig) literaturs exsistens under flera århundraden förklaras möjligheten af allt bokskrifveris upphörande. AGARDH ThSkr. 1: 32 (
1842,
1855).
(De hedniska lapparna) ansågo (ingalunda) existensen upphöra med döden. Dü BEN Lappl. 252 (
1873).
Alla organismens skilda delar.. tjena samma ändamål, upprätthållandet av individens existens. VASENIUS Harm. 106 (
1908). jfr
FÖRUT-,
RUMS-,
TIDS-EXISTENS o.
PREEXISTENS. – särsk.
[EXISTENS 1.a]
a) filos. konkret(are). ATTERBOM PhilH 529 (
1835).
Platons statsideal.. kräfver den enskilda existensens uppgående i den politiska totalexistensen. EkonS 1: 88 (
1891).
[EXISTENS 1.b]
b) övergående i bet.: liv (sådant det leves l. gestaltar sig), levnadsställning, ställning i livet, förhållanden o. omständigheter under vilka ngn (l. ngt) lever l. existerar l. frestar tillvaron. HSH 7: 237 (
c. 1750).
Hela min existens har varit tryckt och besvärad. H. REUTERDAHL (
1839) i
2Saml. 25: 164. Bereda arbetaren .. en betryggad existens.
EkonS 1: 426 (
1894).
[EXISTENS 1.c]
c) (
föga br.)
övergående i bet.: utkomst bärgning. C. J. L. ALMQVIST (
1841) i
2Saml. 12: 88. Jag har flytt öfver till detta land för att få en existens.
DENS. TreFr. 1: 175 (
1842).
[EXISTENS 2]
2) konkret om person; i sht med kvalificerande bestälnning om tvetydig l. misstänkt person l. on som misslyckats l. kommit på sned i lifvet: 'individ', 'subjekt'; mest i pl. Tvivelaktiga, förkomna, förolyckade existenser. RYDBERG KultFörel. 5: 406 (
1887).
'Den bildade allmänheten' är en sammanfattning af diverse existenser. J. A. EKLUND i SvTidskr. 1893,
s. 355.
Herr Almager är egentligen en misslyckad existens. WIRSÉN i PT 1908,
nr 224 A,
s. 3.
BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 128 (
1898).
–
EXISTENS-FORM. pl.
-er.
(Om själen) lefvat lastfullt, så får hon
(enl. Pytha- goras) genomgå lägre existensformer i djur- och vextkroppar.
REIN Psyk. 1: 45 (
1876).
Tid och rum, den fysiska världens existensformer. NYBLOM i 3SAH 8: 310 (
1893).
– (jfr
1 c)
EXISTENS-MINIMUM. (minsta möjliga) inkomstbelopp som anses nödvändigt för att en person (jämte familj) skall kunna leva utan understöd utifrån. KÔ
ERSNER PolHlex. (
1883).
Det skattefria inkomstbeloppet ('existensminimum'). SvH 10: 123 (
1909).
–
EXISTENS-MÅLERI ¹⁰¹⁰⁰⁴, sällan ¹⁰³~⁰⁰². [jfr t. existenzmaleri]
mål. urspr. o. vanl. om för det venetianska måleriet under 1500-talet karakteristiska framställningar i glada o. livliga färger av harmoniska, i måleriska dräkter klädda gestalter, sammanförda i väl avvägda grupper i en enkel o. lugn situation utan dramatisk handling.
Det venetianska existensmåleriet. NF 12: 360 (
1888).
bildl. 'höststormar' (av Math. Roos) är helt enkelt existensmåleri för målningens egen skull. NSvTidskr. 1887,
s. 445.