© Svenska Akademien. SAOB spalt: E838; tryckår: 1922
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
EXORCIST äk¹sorsis⁴t, m.; best. -en; pl. -er.
[jfr t. exorzist, eng. exorcist, fr. exorciste, senlat. exoreista; av gr. ἐξοϱκιστής, till ἐξοϱκίζειν (se EXORCISM)]
teol. o. rel.-hist. person som utdriver onda andar medelst högtidlig(a) besvärjelse(r), djävulsbesvärjare; särsk. ss. benämning på innehavarna av en av de 4 lägre ordinationsgraderna inom den ä. katolska kyrkan. L. PETRI Exorc. C 4 b (1562). Om någen är wärdigh at blifwa biskop, så skal han först blifwa Ostiarius eller Dörewård, sedhan Lector eller Sångare, sedhah Exorcist eller Beswärjare (osv.). SCHRODERUS Os. 1: 217 (1635; ur ett understucket påvebrev i de pseudoi- sidoriska dekretalerna). HILDEBRAND Medelt. 3: 91 (1899).