FALA ,
v. -ade.
[fsv.
fala. begära till köps, vilja köpa; avl. av
FAL, adj.¹ ; jfr sv. o. nor. dial.
fala, d.
fale, isl.
fala, vilja köpa, bjuda på; jfr äv. mnt.
velen, veilen, mnl. o. holl.
veilen, salubjuda, mht.
veilen. t.
feilen. utbjuda till salu, köpa]
(
†)
[FALA.v 1]
1) göra ett köpeanbud l. bjuda (på ngt); tillhandla sig, köpa (ngt). Lex.Linc. (
1640;
under liceor).
Een mächta skön Jungfrw tu här omtaaler, / För tree Peningar man ey bättre faaler. CHRONANDER Bel. I 2 b (
1649;
ironist). – bildl.
(Elin till Signill om "Elska", den förklädde Habor:) Hennes ögon gåå och i leek
(dvs."spela") / På
Eders nådh hwart ögnebleek. Elska (till Elin). .. Medh ögon iagh icke på tigh falar (dvs. det är icke dig jag kastar begärliga ögon på). MESSENIUS Sign. 29 (
1612).
[FALA.v 2]
2) utbjuda till försäljning, salubjuda, sälja. En part, som bygge och boo offiwan longehedhen i Bergzlagne .. bruke ..
(i Västerås) all borgere näring, fala theres jern både i marcknader och emellan marcknader,
STIERNMAN Com. 1: 56 (
1539). –
Anm. Kanske står "fala" felaktigt för "fata, (jfr
G. I:s reg. 12: 175).
Ssgr (†):
A
:
– (
2)
FAL-BÄNK.
eg.: bänk l. (bod)disk på vilken salubjuden vara framlägges l. utställes till beskådande; bl. anträffat bildl. i förb. ställa (ngt ngn) på falbänken, eg.: utbjuda till försäljning. Sine egne Döttrar ställa the på Faalbänken. SCHRODERUS Hoflefv. 189 (
1629).
– (
2)
FAL-GATA. (fala- BALCK. fale-
G. I:s reg. 7: 451 (
1531)
Därs. 10: 12 (
1535)) eg.: gata där ngt utbjudes till försäljning? bl. bildl. i uttr.
föra, (ut)sätta, våga o. d. (ngt)
på falgatan, sätta (ngt) på spel, utsätta (ngt) för risk l. fara (jfr
FAL, adj.¹ I 3). Wore icke .. gott att man skulle så wåge Skip, godz och folck på falgatunn.
G. I:s reg. 18: 81 (
1546).
(När prästerna) äre försumelighe vthi theres embete, eller skrymta, och såledbes dragha siälarna på falagatur.
BALCK Musæs K
5 a (
1596).
B
:
C
: