FATTIGMAN fat³ig~man² l. (vard.) fat³i~man², m.; best. -mannen; pl. (numera föga br.) fattigmän ~män² (1527– 1920) ((†) fattigemän 1526– 1530). ( fatig- 1526– 1558) [fsv.
fatighman; jfr d.
fattigmand; av
FATTIG 1 o.
MAN, m.]
[FATTIGMAN 1]
1) (
numera mindre br.)
fattig man, fattiglapp. GR 3: 137 (
1526).
En fattigman .., i händerna valkad af spaden. LAGERLÖF Theokr. 97 (
1884).
Tarvliga fattigmän. HEIDENSTAM Svensk. 2: 30 (
1910).
[FATTIGMAN 2]
2) i sg. obest. i totalitetsbemärkelse: den fattige, en fattig. Fattigmans barn.
RP 2: 97 (
1631).
UB 3: 388 (
1873). –
[FATTIGMAN 2.slutet]
särsk.
[FATTIGMAN 2.a]
a) i ordspr. Fattigmans mat är snart äten, (dvs.) ringa förråd är snart förtärdt. DALIN (
1851).
Fattigmans barn och rik mans kalf dör ej gerna. GRANLUND Ordspr. (
c.
1880). Fattigmans korn växer alltid tunnt.
Därs. b) i växtnamn; se FATTIGMANS-PEPPAR,
-TRYSSEL.
A
:
–
FATTIGMANNA-SKATT. (
tillf.)
den fattiges egendom. Fattig manna skatt, / Glättigt sinne dag och natt. DALIN Vitt. 6: 225 (
1760).
B
:
–
FATTIGMANS-DEL. (
†)
== FATTIG-DEL. Jnhyses folck, fast the en alle kunna få Fattigmans dehln åtniuta, böra äntå .. hielpa til Kyrkians twättande, effter g(amma)l Sedwänio til Midsommars högtiden. OfferdalKArk. N I 1, s. 166 (1731).
–
FATTIGMANS-KOST.
enkel kost som fattigman får nöja sig med. SJö -GREN (1795). Fattigmanskost det är råg, och hvetet är till för de rika. STRINDBERG Fagerv. 303 (1902).
–
FATTIGMANS-KÅPA.
(möjl. att fatta ss. två ord) bildl., om skogen, i följ. ordspr.: Skogen är godh fattigmans kåpa. GRUBB 725 (
1665).
–
(2 b) FATTIGMANS-PEPPAR. (ofta skrivet ss. två ord) benämning på växten
Lepidium latifolium Lin., bitterkrasse.
Bladen (av litterkrasse) nyttjas på somliga ställen till krydda emedan de smaka nästan pepparlikt ("Fattigmans peppar"). NYMAN VäxtNatH 1: 341 (
1867).
–
FATTIGMANS-SOMMAR. (
föga br.) .
brittsommar, indiansommar. NF 7:
525 (
1883).
–
(2 b) FATTIGMANS-TRYSSEL.
(ofta skrivet ss. två ord) [jfr d. fattigmandstrussel]
(i Skåne) benämning på växten Chrysanthemum segetum Lin., gul kragblomma, solsicka. LINNÉ Sk. 277 (
1751).
Fattigmans-tryssel .. Den fattige, som icke förmår behörigen häfda sin åker, erhåller, efter utsädet, denna ört i ymnighet. DYBECK Runa 1845,
s. 73.
FRIES Ordb. (
c.
1870).
–
FATTIGMANS-TRÖJA.
(ofta ss. två ord) (bygdemålsfärgat) bildl., om skogen; jfr -KÅPA. JernkA 1858,
s. 287.
–
FATTIGMANS-VINTER.
om blid vinter. Den såkallade fattigmans vintren, för sin blidhet skull.
Norrls 42 (
c.
1770).
VL 1898,
nr 35, s. 2.