FAUNA fa[comb_0361]u⁴na l. ³² äv. fa[comb_0361]ω⁴na l. ³² (fa'una WESTE), r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er WESTE(18O7)). [af lat.
fauna, namn på en romersk åkerbruksgudinna, f. till
faunus (se
FAUN); tidigast användt av
[FAUNA 1]
1) sammanfattningen av de djurarter som förekomma ss. inhemska inom l. äro egendomliga för ett land, en världsdel, en trakt, ett vattenområde o. d., (ett lands l. områdes osv.) djurvärld. Denna Fogel (dvs. sommargyllingen) .. blifver aldeles en ny recrute för vår Svenska Fauna. LINNE i VetAH 175O, S. 128. Den marina faunan vid Göteborg.
GeolFF 1876–77,
S. 150. Fauna och Flora. (19O6;
tidskriftstitel). jfr
EVERTEBRAT-,
FISK-,
FJÄLL-,
FÅGEL-,
INSEKTS-,
VATTEN-FAUNA m. fl.
[FAUNA 2]
2) - (bok innehållande) beskrivning över ett lands osv. djurvärld. Skandinavisk Fauna. NILSSON (1820 boktitel). Svenu Nilsson (har) genom studierna hos oss. LVetA IV2: 48 (1901).
Avledn (till
1):
–
FAUNIST ,
m. m.||ig. kännare l. skildrare av djurvärlden inom ett visst område. CJSUNDSVALL hos WRIGHT Fisk. 145 (1842). PT 19O1, nr 76 A, s. 3.
–
FAUNISTIK r. läran om djurvärlden inom ett visst område. Man har .. med i: rätta kallat .. (S. Nilsson) den svenka zoologiens och framför allt den svenska faunistikens egentlige banbrytare och grundläggare. LVetA IV.2: 39 (
1901).
–
FAUNISTISK ,
adj. som avser l. behandlar djurvärlden inom ett område. Det faunistiska elementet i zoologiska läroböcker. PedT 1873,
s. 304. Faunistiska arbeten.
LAHT 1881,
s. 303.