FEJA fäj³a², v. -ade ((†) pres. ind. sg.
-er ÖB 65 (
c.
1712),
SCHULTZE Ordb. 949 (
c.
1755); ipf.
-de SCHULTZE Ordb. 949 (
c.
1755)).
vbalsbst. -ANDE, -NING. (feja (fel-, feij-, feF-) 1541 osv. fäja (fäij-, fäy-) 1541– 1893. feg- 1679– 1749. fäg- 1769) [liksom d.
feje väsentligen av mnt. vegen l. t.
fegen, rengöra, putsa, sopa; sannol. har dock i ordet uppgått ett nära besläktat, icke uppvisat inhemskt
fæghia, motsv. isl.
fægja, göra blank, blankskura, polera; jfr äv. FAGA o. isl.
fága, rengöra, smycka m. m. Se för övr.
[FEJA 1]
1) (numera i sht arkaiserande) rengöra (föremål av metall o. d.) medelst gnidning l. skrapning o. d.; skura, (blank)polera, putsa, glätta, blanka, göra blank l. glänsande; i sht i fråga om vapen (o. rustning). Feja sina vapen för striden (äv. bildl.). (Svärdet) är feyat at thet blenckia skal. Hes.21: 10 (Bib. 1541). Fäja kökskärilen. SCHULTZE Ordb. 949 (
c.
1755). Här fäjas harnesket.
GYLLENBORG Bält 287 (
1785).
Bakom skanskorgarna fejade knektarna sitt skyttetyg. HEIDENSTAM Svensk. 1: 276 (
1908).
Feja ljusstakar, kakelugnsluckor. ÖSTERGRZN (
1920;
betecknat ss. mindre br.).
[FEJA 2]
2) (
numera i sht dels vard., ofta ngt bygdemålsfärgat, dels i vitter stil)
rengöra (i sht ett hus l. rum l. möbler o. husgeråd o. d.) medelst sopning l. skurning l. borstning l. tvättning o. d.; sopa, skura, städa, borsta, putsa, snygga upp, "göra fin(t)". Feja golvet, stugan. Det fejades (och pyntades) i alla vinklar och vrår. Feja rent. Feja damm et från möblerna. SCHRODERUS Comenius 624 (1639).
Slottets förnämsta våning utrymdes, fejades och pryddes. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 154 (
1847).
Då fäjades och pyntades hus och husgeråd. HILDEBRAND Medelt. 1: 154 (
1880).
Hvart fartygsskrof var ifrån vattengången / så fint och fejadt upp till högsta stången. FALLSTRÖM VDikt. 1: 23 (
1896,
1899). - särsk.
[FEJA 2.a]
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr b). Att kiämma sin Firuk, att fäija Sko och tand. ÖB 11 (1712). Fäja din talIrik, och tvätta ditt glas. BELLMAN5: 129 (c. 1775). Här i förstugan måste du låta feja dig. ATTERBOM FB 72 (
1839).
[FEJA 2.b]
b) (
†)
övergående i bet.: pryda, försköna; äv. bildl. (
Våra flickor) mäd Sminkk sitt Ansikt fäija.
WARNMARK Epigr. I 2 a (
1688).
Nog böd . (den skyldige) til, at fäja sin sak. KEMPE FabritiiL 70 (
1762).
THOMANDER Pred. 2: 266 (
1849).
[FEJA 2.c]
c) bildl.: sopa, rensopa; bortsopa. ATTERBOM LÖ 1: 15 (
1854).
Storm fejar luften. STURZENBECKER 4: 88 (
1862).
Om spejarblicken ser, / hur bort från fästet tusen solar fejas. RYDBERG Dikt. 1: 7 (
1877,
1882); jfr
FEJA BORT. (
Tillys) kanoner fejade gatorna.
MWEIBULL i
IllSvH 4: 213 (
1881).
HANSSON Notturno 132 (
1885).
[FEJA 3]
3) (
†)
allmännare: rena, rensa, luttra (ngn l. ngt från ngt); äv.: bortrensa (ngt från ngt); eg. o. bildl. Iagh skal - - fäya honom såsom man fäyar guld. Sak.13: 9 (Bib. 1541; övw. 1789: pröfva). Ewangelij lära (blev av reformatorerna) .. ränsat och fäijat ifrån then Påfwiske Wilfarelsen. SCHRODERUS Os. III.1: 8 (1635). Synderne, de der intet kunna fäjas eller oss aftvås. KLING Spect. Rr 2 a (
1735).
TULLBERG SvRättskr. 65 (
1862).
[FEJA 4]
4) [eg. specialanv. av 1]
jäg. om hjortdjur: (gm skrubbning mot träd l. buskar O. d.) befria (de nyutvuxna hornen) från den håriga hud som till en tid betäcker dem. De nya hornen (på dovhjorten) äro utbildade och fejas i augusti eller september. HbHR HbJäg. 342 (1866). TurÅ 1913,
s. 153.
[FEJA 5]
5) [jfr liknande anv. i d.; eg;: fara l. stryka över ngt ss. en kvast]
(
†)
om rörelser av visst slag. a) glida l. sväva fram o. tillbaka. För sit anokar månd .. (jakten) fäija. SLÖFVINGH (1717) i UrFinlH 264. b) stryka omkring? Sverin .. är nu i Danmark och feijar. BARK Bref 1: 41 (
1703).
[FEJA 6]
6) [jfr sv. dial. fäja för, krusa för; anv. kan ha utvecklats antingen ur bet. "göra sig grann för" l. dyl. (jfr 2) l. ur en bet. "svansa (omkring ngn)" l. dyl. (jfr den senare bet. i d.)]
(
†)
fjäsa för (ngn), krusa för (ngn). En Flicka firas och fäjas i alla samqväm. KLING Spect. X 3 b (
1735).
Anm. Hit hör möjligen äv. följ. språkprov: Här var intet annat än .. Ömkande, Qvillrande, Smekande, Feijande.
DALIN Arg. 2: nr 3, s. 6 (
1734). Jfr dock äv.
HESSELMAN (o. LAMM) Argus 3: 98.
Särsk. förb.:
–
FEJA AV ¹⁰ ⁴. jfr
AVFEJA [FEJA AV.fb 1]
1) till 1: putsa av (rost o. d. från ngt); putsa upp (ngt). Feja av rosten på klingan. Feja av pistolerna. EKBLAD 286 (
1764).
[FEJA AV.fb 2]
2) till 2: gm sopning l. skurning l. borstning osv. rengöra (ngt). Feja af golfvet i en kammare. NORDFORSS (
1805).
–
FEJA BORT ¹⁰ ⁴. till 2: sopa l. skura osv. bort (särsk. orenlighet o. d.); äv. bildl.: bortsopa; jfr FEJA UNDAN. NORDFORSS (
1805).
Sammanlänkade kulor afskötos för att feja bort, hvad som fans i deras väg. MWEIBULL i IllSvH 4: 120 (
1879).
–
FEJA KRING l. IKRING. (
†)
till 5 (b): stryka omkring. CARL XII Bref 32 (
1699).
Att fäija Staden kring och allstäds vara klär. DÜBEN Boileau Sat. 22 (
1722).
–
FEJA UNDAN ¹⁰ ³² l. ⁴⁰. jfr
FEJA BORT; äv. bildl.
Feja undan snön. Det här stället skall bli fejadt undan från jordens yta. CAVALLIN Kipling Gadsby 181 (
1897).
–
FEJA UPP ¹⁰ ⁴ l. OPP ⁴. (numera mindre br.)
till 1 o. 2: putsa upp. EKBLAD 286 (1764). Feja opp mynt. NORDFORSS (
1805).
ÖSTERGREN (
1920).
Ssgr (till
[FEJA UPP.fb 4]
4):
A
:
–
FEJ-STAM.
jäg. trädstam mot vilken ett djur fejat sina horn. 2NF 26: 843 (
1917).
B
:
–
FEJNINGS-STÄLLE.
jäg. Fejningsställe: a) Trädet, på hvilket fejningen skett; b) Den del (höjd) å trädstammen, hvarpå den försiggått. EHEMBERG i BiblJäg.4: 267 (
1897).
–
FEJNINGS-TECKEN.
jäg. "Fejningstecken" – (äro spårtecken), som iakttagas på träd och buskar. EHEMBERG i BiblJäg.4: 18 (
1897).
–
FEJ ,
n. (
föga br.)
vbalsbst. till FEJA 2. Hvarför .. / Detta fäj och fjäsk i Kyrkherrgåln? LENNGREN (SVS)2: 345 (
1796).
–
FEJARE , m. (numera knappast br. utom ss. senare led i ssgr) person som fejar (i bet.
1 o. 2). Linc. T 1 a (1640). LoW (1911). jfr HARNESK-, SKORSTENS-, SVÄRD-FEJARE.