FELSIT fälsi⁴t, r. l. m.; best. -en.

[jfr t. felsit, eng. felsite; sannol. till t. fels, sten, bärg (se FJÄLL

, sbst.¹); jfr dock MURRAY] (numera föga br. utom ss. benämning på grundmassan i porfyr) miner. benämning på en eruptiv l. metamorf hård bärgart, tät till finkornig, bestående huvudsakligen av kvarts o. fältspat jämte något glimmer o. andra mineral; hälleflinta. BERGSTRAND Geol. 181 (1868). 2NF (1907).

Ssgr (miner.):

– FELSIT-GÅNG, pl. -ar. (föga br.) JernkA 1897, s. 51.

– FELSIT-PORFYR. porfyr vars grundmassa utgöres av felsit.

BERGSTRAND Geol. 67 (1859).

– FELSIT-SKIFFER. (föga br.) skiffrig hälleflinta.

GeolFF 1874–75, s. 231.

Avledn.:

– FELSITISK , adj. miner. som består av l. (till struktur osv.) erinrar om felsit. HOLMSTRÖM Geol. 64 (1877). Felsitiska och ryolitiska lavor. NATHORST JordH 680 (1892).