FENOMEN fe¹nologi⁴ l. fen¹-, l. -å-, äv. -ω-, sbst. o. adj.; ss. sbst. n. ((†) r.
GOSSELMAN Col. 1: 187 (
1828));
best. -et; pl. == l. -er. Anm. I ä. tid förekommer äv. den gr.-lat. formen phenomenon med pl. -mena. (förr ofta skrivet phænomen (phä-, phe-), stundom äv. -ene) [jfr t. phänomen, fr. phénomène, eng. phenomenon, av senlat. phænomenon, av gr. φαινόμενον, og. p. pr. pass. av φαίνειν, visa, φαίνεσϑαι, synas, uppenbara sig]
[FENOMEN I]
I. Sbst. [FENOMEN I.1]
1) företeelse, i sht natnrföreteelse, Som kräver förklaring l. göres till föremål för undersökning; faktum l. förlopp som visar sig (o. blir utsatt för observation); ngt som ses l. iakttages (l. synbilden därav). SERENIUS Yy 2 b (
1734). Det fenomen att man öfver allt på hela jorden träffar alldeles lika redskap och vapen af sten.
NILSSON Ur. I. 3: 22 (
1843).
Det allmänt bekanta fenomen.., som kallas echo. BJÖRLING Sol. 86 (
1869).
När vi se en annan person röra sig, .. (osv.) så uppfatta vi egentligen ingenting annat än fysiska fenomen. LARSSON Psyk. 1 (
1910). jfr
BI-,
EROSIONS-,
FOT-,
FÖRRUTTNELSE-,
INFLUENS-,
KNÄ-,
KONGRUENS-,
LIVS-,
LJUS-,
NATUR-,
RETNINGS-,
SPRÅK-,
TIDS-,
TVÅNGS-,
ÅLDERS-FENOMEN m. fl. – särsk. i fråga om religiösa l. litterära förh. o. d.
GEIJER I. 5: 116 (1811). De många osunda fenomenon i vår djupt upprörda tids skiftningsrika skön litteratur. CDWIRSÉN i VL 1907,
nr 249, s. 3. Den riktiga uppfattningen af det religiösa fenomenets väsen.
SÖDERBLOM Gudstr. 181 (
1914).
[FENOMEN I.2]
2) [jfr motsv. anv. av t. erscheinung]
filos. om det av människan sinnligt förnumna i dess re lation till det absoluta. (Vi få blott) en kännedom om Tingen såsom phænomener, eller såsom de äro i våra fattningsgåfva, men – (få) aldrig veta; hvad de i sig sjelfva äro. BOËTHIUS Kant 113 (
1797). Att någonting är ett fenomen af ett annat betyder, att detta andra för en ofullkomlig uppfatt ning visar sig såsom något, som det i sjelfva verket icke är.
WIKNER Tidsex. 139 (
1888).
Den sinnliga världen.. är fenomen av idéernas osinnliga förnuftiga värld. LARSSON Id. 16 (
1908;
ifråga om Boströms åskådning).
[FENOMEN I.3]
3) om ngt som år särdeles uppseendeväckande l. anmärkningsvärdt, sällspord l. underbar förteelse l. händelse. Sjelfva det medelmåttiga har blifvit et phænomen i Franska Händer. LANÆRUS Försök 72 (
1788).
Det är ett fenomen, att i slutet af Januari ännu röna en blid och regnig November-månads snö- och islösa väderlek. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 87 (
1817).
Man har kallat Almqvist ett "psykologiskt fenomen". STURZEN-BECKER1: 93 (1861). – särsk. Om person som väcker uppmärksamhet gm ovanliga egenskaper, underbar begåvning l. dyl., "under". Dalin var verkligen i Sverige ett fenomen på sin tid. LEOPOLD 5: 429 (
1789).
Ha, det var fenomenet Late-jim, som troligen sofvit under katastrofen och sof alltjämt, .. omöjlig att väcka! HÖGBERG Jim 30 (
1909). jfr
LÖPAR(E)-,
SPRÅK-FENOMEN m. fl.
[FENOMEN II]
II. (
föga br.)
filos. adj. till I 2, FENOMENELL 2. BIBERG 1: 351 (
c. 1820). Lifvets phaenomena mångfalld.
BOSTRÖM 3: 565 (
c. 1835).
Ssgr:
–
FENOMEN-LÄRA.
[FENOMEN-LÄRA.ssg 1]
1) (
†)
till I 1 naturlära; jfr FENOMENOLOGI 1. PASILJESTRÖM i TLär. 1847–48,
s. 285.
[FENOMEN-LÄRA.ssg 2]
2) filos. till I 2 lära(n) om fenomenet (se d. o. 2) ; jfr FENOMENOLOGI 2. NF 4: 1136 (
1881).
–
(I 2)
FENOMEN-MÄNNISKA.
filos. STAGNELIUS (SVS) 2: 139 (
c. 1820). En inom fenomenmänniskan befintlig homo noumenon.
RYDBERG Varia 142 (
1894).
–
(I 2)
FENOMEN-VÄRLD.
filos. LEOPOLD4: 14 (c. 182O). Vår erfarenhetsverld är en fenomenverld, som väl för oss eger verklighet, men åtminstone icke i den form, i hvilken hon är till för oss, har någon verklighet i och för sig. YSAHLIN i SvTidskr. 1875,
s. 587.
–
FENOMENAL (med avledn.): Se d. o.
–
FENOMENELL ,
adj. [FENOMENAL.avl 1]
1) (
föga br.)
till I 1. Så fanns hos konstnären (dvs. Lanræns) nog ett säkert öga för verkligheten både i afseende å dess inre karakteristik och dess yttre fenomenella sida. ESTLANDER KonstH 514 (
1867).
2NF (
1907).
[FENOMENAL.avl 2]
2) filos. till I 2. (Människans) kropp (är enl. Boström).. ej annat än hennes andes sinnliga, phaenomenella form. SvBL 2: 370 (
1859).
[FENOMENAL.avl 3]
3) (
föga br.)
till I 3 fenomenal (se d. o. [FENOMENAL.avl 2]
2). Den gamle herrn.. var begåfvad med en alldeles fenomenell aptit. RAMSAY Barnaår 4: 10 (
1905).
–
FENOMENISK ,
adj. BJÖRKMAN (1889). [FENOMENISK.avl 1]
1) (föga br.) filos. till I 2 fenomenell (se d. o. [FENOMENISK.avl 2]
2). ALMQVIST (
1819) i
Skandia 7: 52.
SNELLMAN EICurs. 1: 33 (
1837).
[FENOMENISK.avl 2]
2) (
†)
till I 3 ansedd som ett fenomen. LEOPOLD 3: 331 (
1794,
1816).