FASTEJORD ,
f. ( fast-1691. faste- 1526–1624) (
†)
fast egendom, jordegoedom. OPETRI Tb. 117 (
1526).
Att lösa och bördha faste-jordh till sin. AOXENSTIERNA 1: 354 (
1624).
Och löste Konung Burislaus Fastjorden mäd penningar. REENHIELM OTryggv. 209 (
1691).