FERRO fær³o~, äv. -å~ l. -ω~. [ssgsform av lat. ferrum, järn]
(
i fackspr.)
i ssgr: med tvåvärdt järn ingående ss. beståndsdel.
Ssgr:
–
FERRO-ALUMINIUM.
metall. legering av järn (stål) o. aluminium, stålaluminium.
JernkA 1892,
s. 287.
–
FERRO-CYANKALIUM.
kem. förening av cyankalium o. järncyanur, gult blodlutsalt. LIEDBECK KemTekn. 292 (
1864).
–
FERRO-FÖRENING.
kem. Ro SENBERG OorgKemi 511 (
1888).
–
FERRO-KROM.
metall. legering av järn o. krom, kromjärn. JernkA 1887,
s. 65.
–
FERRO-LEGERING.
metall. legering av järn o. annan metall i vilken denna senare ingår i betydande kvantitet. JernkA 1909,
s. 99.
–
FERRO-MANGAN. metall. legering av järn o. mangan, manganjärn.
CLEVE KemHlex. 176 (
1883).
–
FERRO-SILICIUM.
metall. kiseljärn.
2NF 8: 96 (
1907).