FERTIL färti¹l l. fær-, adj. -are. adv. -T. [av lat. fertilis, till lat. ferre (se BÄRA)]
i sht
bot. som frambringar frukt, fruktsam; fruktbar; i fråga om växt: som har förmåga att frambringa l. som bär frö, sporer l. dyl.; motsatt: steril. Fertila blad (hos ormbunkarna). NILSSON Fauna 1: 477 (
1847).
Hälften af den fertila jorden. AB 1845,
nr 178, s. 3.
Strålblommorna (hos en viss syngenesist) äro fertila. BotN 1853,
s. 320. – bildl. i fråga om författarskap.
KELLGREN (5115)
6: 126 (
1783).
Avledn.:
–
FERTILITET ,
r. [jfr t. fertilität, eng. fertility, fr. fertilité]
i sht bot.: fruktsamhet, frukt barhet. BERGMAN SmSkr. 26 (
1820).
AGARDH LinnéArt. 85 (
1885).
Mänsklig fertilitet. FolklEtnogrStud. 1: 264 (
1916).