FILTER fil⁴te, n.; best. filtret; pl. l. filtrer, ngn gg filtrar (GRÖNBERGER Hvitbet. 22 (1872: benkolsfiltrarne)); l. FILTRUM fil⁴rum, n.; best. filtret l. (vard.)
filtrumet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl.
filtrer l., med. lat. pl.-ändelse,
filtra fil⁴tra.
Anm. ¹:o Ss. rent lat. form torde man böra uppfatta filtrum hos
FRANCKENIUS CollPhilos. C 2 b (
1651). 2:o Pl.
-formen filtra förekommer stundom äv. hos förf. som i sg. använda formen filter.
NYBLÆUS Pharm. 66 (
1846).
( filter1846 osv. filtrum 1749 osv.) [jfr fr. filtre, av it. filtro påvärkad lärd biform till feutre, filt, av mlat. filrum; ordet är av germ. urspr; jfr FILT]
[FILTER 1]
1) porös kropp l. massa varigm en vätska (gas) silas (ledes) för att befrias från orenliglhet l., i allm., från främmande, vanl. olösta ämnen; anordning l. apparat för filtrering; förr stundom: filtrersten. WALLERIUS Min. 74 (
1747).
VetAH 1749,
s. 139. BERZELIUS Kemi 3: 369 (
1818).
Den heta vätskan filtreras .. genom ett filtrum af glasull eller asbest. SFS 1900,
Bih. nr 47,
S. 11. Nere på slätten ligga de väldiga filtra, som rensa vattnet från organismer och uppslammade föroreningar.
TurÅ 1914,
s. 264. jfr
ASBEST-,
BENKOLS-,
BOMULLS-,
KOL-,
NATUR-,
PAPPERS-,
SAND-,
SÅGSPÅNS-FILTER l.
-FILTRUM m. fl.
[FILTER 2]
2) i utvidgad anv., dels fotogr. om färgad glasskiva l. kemisk lösning o. d. med vars hjälp man avskiljer ljusstrålar som icke böra invärka på den fotografiska plåten, dels med. om metallskiva o. d. varmed radiumstrålning befrias från strålar som icke äro avsedda att komma till användning. 2NF 8: 1002 (
1907).
Därs. 22: 882 (
1915). jfr
FÄRG-,
GRÖN-,
LJUS-,
METALL-,
RÖD-,
SEKUNDÄR-,
SKYDDS-,
STRÅL-FILTER l.
-FILTRUM m. fl.
Ssgr (till l; i fackspr., mindre br.; i allm. ersatta av motsv. ssgr till
FILTRERA)]
Sthm 2: 328 (
1897).
TT 1901, V.
s. 49.
PALMBERG Hels. 785 (
1889).
2NF 31: 871 (
1920).
TT 1898, K.
s. 12.
KemT 1912,
s. 60 –
FILTER-PRESS.
GRö NBERGER Hvitbet. 16 (
1872).
,
s. 59.
–
FILTER-STEN. (
†)
filtrersten. (
1746).
DENs. Diet.2: 90 (c. 1760).