FINAL fina⁴l, adj. o. sbst. r. l. m. ((†) n.
BAUCK 1MusH 247 (
1862)); ss. sbst. best.
-en, äv.
-n; pl.
-er.
[jfr fr.
final, adj.,
finale, sbst., av lat.
finalis, adj., till
finis, slut, mål, ändamål (jfr
FIN, ävensom DEFINIERA,
FINIT m. fl.)]
[FINAL I]
I. adj. [FINAL I.1]
1) (
föga br.)
i sht mus. som tillhör l. utgör l. har avs. på en avslutning.
ENVALLSSON MusLex. (
1802).
DALIN (
1871).
[FINAL I.2]
2) (
†)
definitiv; jfr ÄNDTLIG. ConsAcAboP 2: 153 (
1659).
Jnthet heller önskandes, än ett finalt sluut (på rättegången). VDAkt. 1680,
nr 340.
2RARP 5: 74 (
1727).
[FINAL I.3]
3) språkv. o.
filos. som uttrycker l. innebär l. hänför sig till (osv.) ändamål l. avsikt.
Finala konjunktioner, bisatser. AULIN
Krüger 224 (
1859).
BJERRE Själsläk. 178 (
1914).
[FINAL II]
II. sbst.; avslutning, slut(mål), ände; numera bl. i bet. a o. b samt i anv. som uppfattas ss. bildl. i förh. till dessa. Thetta är .. then yterste final och ända, at (människan vid livets slut) .. måtte intagha .. Salighetens Hampn. PHRYGIUS HimLif. 126 (
1615).
1840-talets rörelser slutade med en våldsam final. SYLWAN FyrtiotStud. 242 (
1914); jfr
a. - särsk.
[FINAL II.3.a]
a) i sht mus. sista satsen av en större musikalisk komposition (i sht en sonat l. en symfoni); flerstämmig avslutning av en opera l. operaakt o. d. SP 1780,
s. 250.
Glanspunkten i denna opera är andra aktens final. BAUCK 1MusH 185 (
1862).
HALLSTRÖM Sparfv. 81 (
1909; i
bild).
[FINAL II.3.b]
b) [av eng. final]
idrott. (av förberedande tävlingar förutgången) sluttävlan (mellan de i förtävlingarna segrande). Kvalificera sig för finalen. Hvarje klubb som uteblir från spel i semifinal eller final .., må (osv.) NordIdrL 1901, s. 375. Finalen i morgon kommer .. att stå mellan England och Danmark. PT, 1912, nr 151 A, s. 3. jfr
SEMI-,
SERIE-FINAL.
[FINAL II.3.c]
c) (
†)
slutbokstav, slutljud. Suomi 1841,
4: 22.
Ssgr.:
–
(I 3)
FINAL-BISATS ~²⁰ l. ~⁰², (föga br.)
språkv. finalsats.
SCHILLER SvSpr. 27 (
1859).
– (jfr II
c)
FINAL-BOKSTAV ~²⁰ l. ~⁰², (numera föga br.)
slutbokstav.
SWEDENBORG RebNat. 1: 312 (
1740).
FAHLGRÉN Boktr. 16 (
1853).
–
(I 1,II a) FINAL-KADENS.
mus. (
Recitativet) bar ock egna Final-Cadentzer. LONDÉR
Kellner 21 (
1739).
– (jfr
II b)
FINAL-MATCH.
idrott. NordIdrL 1900,
s. 288.
–
FINAL-SATS.
[FINAL-MATCH.ssg 1]
1) mus. jfr FINAL I 1 o. fl a. 2NF 8: 260 (
1907).
[FINAL-MATCH.ssg 2]
2) språkv. avsiktssats; jlr FINAL I 3. AULIN Krüger 224 (
1859).
–
(I 1,II) FINAL-STOCK.
boktr. slutvinjett.
WESTE (
1807).
WoJ (1891).
Avledn.5
–
FINALIST ,
m. ||ig. l. r. idrott. till II b: person l. lag som deltager i en final. JONASON Fotb. 137 (
1917).