FINKEL fiŋ⁴kel, sbst. o. adj.; ss. sbst. r. l. m. ((†) n. LAGERSTRÖM, ÖoL (
1852)), best.
-n (ss. n. finklet).
[jfr d. finkel, elliptiskt för finkeljokum (se FlNKELJOCKUM)]
[FINKEL I]
I. sbst.; ofullständigt renat, s. k. finkelolja (se nedan) innehållande brännvin; allmännare; dåligt brännvin; förr äv. om dåligt vin. Låt mig få ett glass miöd! ty nu håller jag mig förgod til at dricka gement Finckel. LAGERSTRÖM Jeppe 73 (
1735).
Matroserna köpte finkel och surt öl utan all ända. WALLENBERG Gal. 68 (
1771;
uppl.
1921). MÖLLER (
1790).
NORDFORSS (
1805).
Det vidbrända finkel .. (som flaskan) innehöll. WINGÅRD Minn. 1: 44 (
1846). Supa det gemenaste finkel.
Därs. 63.
KARLFELDT FlPom. 17 (
1906). jfr
KORN-FINKEL.
[FINKEL II]
II. (bygdemålsfärgat) adj.; eg.; finkelhaltig; simpel, tarvlig; anträffat bl. i uttr. finkelt brännvin (jfr dock FINKEL-BUSS, -SNUS). Ofverhufvud drucko den tidens bönder otroliga qvantitoter öl och finkelt bränvin. BRUZELIUS Allmogel. 55 (
1876).
CRONHOLM Minnesbl. 144 (
1908).
LoW (1911). (Han) tömde .. ett halft dricksglas finkelbränvin. CALLERHOLM Stowe 80 (1852). – (jfr
II)
FINKEL-BUSS. (
†)
buss simpel tobak?; jfr -SNUS. Gapitlet sätter sig. Ligg stilla, du .. Gutår! / En äkta finkelbuss, en bit, om du förmår!
(
1769).
–
FINKEL-HALT,
r. l. m. halt av finkelolja i brännvin.
(
1832).
–
FINKEL-HALTIG.
som innehåller finkelolja. Finkelhaltigt bränvin.
ÅKERMAN KemTechn. 2: 488 (
1832).
–
FINKEL-JOCKUM,
se d. o.
–
FINKEL-JUNGFRU,
r. l. f. (
†)
ett s. k. "jungfrumått" (1/32 kanna) finkel. Bättre smaka i det fria / Finkeljungfrurna på hästen / Till en tummegås.
WADMAN Saml. 1: 185 (
1830).
–
FINKEL-OLJA,
r. l. f. vid spritjäsning bildad oljartad o. vidrigt luktande blandning av vissa alkoholer. (
1827).
–
FINKEL-SMAK.
smak av finkelolja. (
1803). (jfr
II)
-SNUS. (†) simpelt snus?; jfr
-BUSS. Vid de värsta händelserna tog han sig en pris ljusbrunt finkelsnus.
ALMQVIST Grimst. 7 (
1839).
LfF 1845,
s. 375.
QUENNERSTEDT Torneå 2: 321 (
1903).
–
FINKEL-TRATT,
m. (
vard.)
storsupare (som dricker finkel). Passa dig, Acke, din gamle finkeltratt (förmanade fodermarsken). HEDENSTIERNA Sveenssons 221 (
1903).
Avledn.5
–
FINKLA ,
v. (
†)
till J: supa (finkel).
Dot var väl gubben dödde, ty hans finklande tog förmycket öfverhand. PORTHAN BrefCalonius 182 (
1795).
WESTE (
1807).
MEURMAN (
1846).
–
FINKLARE ,
r. l. m. (
†)
till I: finkelsup. Han (hade) ett par gånger af bekanta och vänner blifvit bjuden på en liten finklare. SJÖBERG SthmHeml. 196 (1844).
–
FINKULÖS ,
adj. (
†) simpel, tarvlig?; jfr
FINKEL JJ.
(
1848).