FJOL fjω⁴l l. (företrädesvis i södra Sv.) FJOR fjω⁴r, adv. ( fiord(h) GR 2: 30 (1525), CAEHRENSVÄRD Brev 2: 222 (1798); fiordt GR 3: 101 (1526), Därs.14: 87 (1542: fiordt gammalt); fiörd BtFinlH 4: 359, 365 (1568). fiorder UrkFinlÖI.2: 8 (1597), SUFinlH 2: 12 (1603). fioder HA 1: 78 (1695). – fjol (fiol, fiohl, fiool) OxBr. 1: 43 (1614) osv.; fjoll (fioll) RP 7: 197 (1638), MURENIUS VP 35 (1640). fiorll OxBr. 9: 23 (1622). -fjor (fior) RP 8: 146 (1640) osv. fiur FiuKyrkohSP 2: 146 (1688))

[fsv. (i) fiordh, motsv. d. (i) fjor, fnor. (i) fjorð, mht. vert, av ett germ. ferði ieur. peruti, som föreligger äv. i sanskr. parút, gr. πέϱυσι, armen. heru, fir. uraid; av roten per- (se FJÄRRAN, FORN) o. en lokativform till ieur. u[comb_032F]et- gr, ἔτος, (jfr VÄDUR). - fjol o. fjor ha båda utvecklats ur fjord(h), det förra i mellan- o. nordsv. dial. gm övergång av rd(h) till (urspr. kakuminalt, s. k. tjockt) 1 (jfr (HIN) HÅLE, VULEN, VÅLNAD m. fl.), det senare i sydsv. dial. gm bortfall av d(h) efter r ss. i dan. – Prep. i har (liksom vid i går) tillagts efter mönstret av närstående uttr., ss. i dag, i morgon, i sommar o. d.]

jfr FÖRRFJOL. numera bl. i förb. i fjol resp. fjor, för1- äv. ensamt: (under) förra året, (under) sistlidna år. 1 fjol våras. I fjol i december. Han har varit sjuk sedan i fjol. Gamla löv från i fjol. GR2: 30 (1525). I fiord winter. Därs. 8: 266 (1533). (Han) haf(wer) inted warit hosz sacramentet sedhan fiord om Påscha. ÄARofst 6 (1596). Alt förandras vnder Sool, / Eij är i åhr, som war i fiool. GIRS Edelh. E 4 b (1627). Mins du i fjol just denna dagen? / Gud sig förbarme, den var slem WENNERBERG 2: 128 (c. 1848,1882). Rågskörden var i fjor omkring 500 millioner hektoliter. PT 1899, nr 200, s. 3. – särsk. i det bildl. uttr. (tala icke om l. vad tjänar det till att tala om o. d.) den snö som föll i fjol o. d., dvs. gamla saker, förgångna händelser, utagerade mellanhavanden o. d. (som man gör klokast i att låta falla i glömska). Seent tala om dhen Snöön som i flool föll. GRUBB 646 (1665). Tal ej om Snö, som föll i fjor. DALIN Vitt. 5: 423 (c. 1753). Kära mor! hvad är det värdt, att tala om den snön, som föll i fjol? BÖTTIGER 3: 39 (1843, 1858).

Ssgr:

– FJOL-FRUKT resp. FJOR-FRUKT. (†) fjolårsfrukt.

LIND 1: 707 (1749).

– FJOL-GAMMAL. från fjolåret.

Fjolgamla ungar (t. eX. av änder). Fjolgamla föl, kalvar. Fjolgamla löv. GR7: 178 (1530). Fiolgamalt (vin) är thet bäste. SCHRODERUS Comenius 441 (1639). Bröd som verkade fjolgammalt. ÖSTERGREN (1920).

särsk. (föga br.) bildl., i uttr. fjolgammal snö jfr FJOL slutet. Jag trodde, att Anjalasaken vore fjolgammal snö. TOPELIUS Vint. II.1: 412 (1856, 1881).

– FJOL-KALV. i sht landt. fjolårskalv. ÅgerupArk. 1713.

– FJOL-LAMM. i sht landt. fjolårslamm. BRAUNER Bosk. 15 (1756).

– FJOL-ÅR. nästan bl. i sg. best.: fÖrra året, sistlidna år. Under fjolåret. Fjolårets skörd. Fjolårets val till andra kammaren. Vtlagorna för fioråret. VRP 1655, s. 952.

Ssgr:

– fjolårs-blad resp. fjorårs-blad. från fjolåret kvarsittande blad å träd l. buske. ROSENIUS Naturst. 87 (1897).

– fjolårs-frukt.

– fjolårs-gren. i sht bot. under fjolåret utvuxen gren. BotN 1880, s. 189.

– fjolårs-gris. BoupptVäxiö 1807.

– fjolårs-kalv. LÖNNBERG Ren. 114 (1909).

– fjolårs-lamm.

– fjolårs-löv. från fjol året kvarliggande löv. ROSENIUS Naturst. 2 (1897). -skott. i sht bot. jfr -gren. LINNÉ Öl. 63 (1745).

Avledn.:

– fjolårig resp. fjorårig, adj. (mindre br.) från fjolåret; fjolårs-; fjolgammal. HAHNSSON (1888). NILSSON FolklFest. 88 (1915).

Avledn.;

– FJOLIG , adj. ( fiool- 1662) (i Finl.) som inträffade (osv.) i fjol; fjolgammal, från fjolåret; fÖrra årets. MURENIUS AV 513 (1662). Min fjoliga födelsedag. LAGUS Pojk. 52 (cit. fr. 1829). (Den) fjoliga årgången av Dagens Press. BERGROTH FinlSv. 86 (1917).