FJORD fjɯ⁴rd, äv. fjå⁴rd, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (fjord (fiord(h)) SUFinlH 2: 111 (1604) osv. – fjol (fio(h)l) GYLLENIUS Diar. 27 (c. 1660), LINNÉ Vg. 194 (1747); fioll HT 1906, s. 139 (c. 1585)) [fsv.
fiordher, fiärdher (den senare formen från en ursprunglig böjning nom. sg.
fiorþber) 6 gen. sg.
fiarþar, fiärþbar osv.; jfr
FJÄRD), motsv. dan. o. nor.
fjord, isl.
fjǫrðr (o. det från nord. spr. lånade eng.
firth); av ett urnord.
ferþu-, ieur.
pertu-, eg.: farled, överfartsställe, i avljudsförh. till ieur.
prtú- som föreligger bl. a. i nor.
for(d), väg över ett träsk, t.
furt, eng.
ford, vadställe, avest.
peretu, bro, möjl. äv. lat.
portus, hamn (se
PORT); till roten
per-, por-, fåra (se FARA,
v.²). - Med avs. på överg. rd(h)) l i formen fjol (fiohl, fioll) jfr under FJOL. – Anv. i senare tid beror (utom i västliga Sv.) väsentligen på lån från nor.]
[FJORD 0]
(i fråga om sv. förh. företrädesvis i västra sv.) vik, fjärd; numera i sht om långt in i landet trängande, djup o. smal (ofta grenad) havsvik omgiven av höga o.branta bärgväggar; särsk. om norska förh.
De bohuslänska fjordarna. Skottlands många fjordar. Kus ten är starkt sönderskuren av fjordar. En fioll (i Norge), såm kalles Bolmfiol. HT 1906,
s. 139 (c.
1585). Där (
älven vid Uddevalla) .. går in i hafvet, genom en lång fjol.
LINNÉ Vg. 194 (
1747).
(Den) mängd af långt in i landet gående fjordar, hvilka utmärka Norrige. GEIJER Häfd. 2 (
1825).
(Sjön Åsnen) är i det hela vacker med en rik omvexling af vikar, fjordar och sund. Hö JER Sv. 2: 288 (
1876).
KAUDERN Mad. 146 (
1913). jfr
DAL-,
GREN-,
HAVS-,
SIDO-FJORD m. fl.
:
–
FJORD-BILDNING. (
i sht i fackspr.)
Fjordbildningen (kan) iakttagas i Syd-Amerika, särdeles å dess vestra kust. NF 4: 1402 (
1881).
–
FJORD-BOTTEN.
jfr BOTTEN I 4. PT 1902,
nr 1 A,
s. 2.
–
FJORD-DAL.
geol. o.
geogr. dal som från en havsfjord fortsätter inåt landet (o. som geologiskt sett utgör en med fjorden gemensam bildning).
GenRegGeolFF 1872–81,
s. 32 (
1882).
–
FJORD-HÄST.
landt. (individ av) en från Norges bärgiga kusttrakter stammande småvuxen hästras. LAHT 1881,
s. 49.
–
FJORD-KUST.
i sht geogr. av fjordar sönderskuren kust. LfF 1902,
s. 165.
NORDENSKIÖLD Vega 1: 247 (
1880).
–
FJORD-LANDSKAP ~²⁰. l.
~²⁰.
–
FJORD-LIKNANDE,
p. adj. Fjordliknande vikar.
–
FJORD-NAMN. EHELLQUIST i
Landsm. XX.
1: 34 (
1903).
–
FJORD-SJÖ.
geol. o.
geogr. sjö som uppkommit därigm att en del av en fjord avspärrats (gm moränbildning o. d.).
GeolFF 1895,
s. 518.
–
FJORD-VIK. (
mindre br.)
fjord l. fjordliknande vik. NILSSON Dagb. 152 (
1816,
1879).
Antarctic 2: 110 (
1904).