© Svenska Akademien. SAOB spalt: F697; tryckår: 1924
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FJÄR fjä⁴r l. fjæ⁴r, adv.; förr äv. FJÄRR l. FJÄRRE, adv. o. adj.; komp. (†, bl. anträffat ss. adv.) fjärre o. fjärrare; superl. (†, bl. anträffat ss. adv.) fjärst o. fjärrast. (posit. fjer (fier) Visb. 1: 5 (1572), RYDQVIST SSL 2: 443 (1860); fjär (fiär) HUND E14 127 (1605) osv. fjerr (fierr) HUND E14 164 (1605), WESTE (1807); fjärr (fiärr) VERELIUS Götr. 96 (1664), HEINRICH (1814). fjerre (fie-) GR 8: 282 (1533), Rüdling Suppl. 481 (1740); fjärre ( fiä-, fyä-) GR 6: 43 (1529), IHRE (1769). ferre PJGOTHUS Helg. A 6 b (1593). – komp. fjärre (fierre) HB 2: 278 (1596), LUCIDOR (SVS) 369 (1674). fiärrare (fie-) STIERNMAN Riksd. 1195 (1652), Stadga 7/12 1660, s. A 2 b. – superl. fiärst (fie-) UHIÄRNH Vitt. 81 (1664), SCHENBERG (1739). fierrast SWEDBERG Gr. Förspr. 10 (1722), DENS. Amer. 5 (1732). fjerast LIND (1749))
[fsv. fiär, adv., motsv. ä. d. fjær, isl. fjar, fsax., fht. fer, feng. feor, eng. far; o. fsv. fiærre, adv., motsv. isl. fjarri, got. faīrra, eg. komp. till fiar osv.; av en rot per, som ingår äv. i gr. πέϱα, sanskr. pára-, bortom m. m. (jfr FJOL, FORN, FÖR(E)); jfr vidare FJÄRMARE, FJÄRRAN]
[FJÄR.adv I]
I. (†; jfr dock a) adv.: fjärran, långt borta; (långt) bort. När byn eller fyärre. GR 6: 43 (1529); jfr a. Nogre vtaff Ricksens Råd (äro) .. fierre stadde ifrån vplannd än wij. HB 2: 278 (1596): (Att) I låten wredhen wijka fiärre. Fosz 399 (1621). Ett land fierrast belägit ifrå vårt. SWEDBERG Amer. 5 (1732). WESTE (1807). – särsk.
[FJÄR.adv .a]
a) (numera bl. i högre stil, med ngt ålder domlig prägel) i uttr. när och fjär, när eller fjär o. d., nära och (eller) fjärran. SVART Gensv. I 3 b (1558). Man spörier ynckeliga Tijdender både när och fierr. VDAKt. 1686, nr 82. Utur skogen, fjär och när, / Det grymma genljud henne räcker. KELLGREN 2: 314 (c. 1785). Om mål, som vi bida, är fjär eller när. FLENSBURG Sång. 198 (1915).
[FJÄR.adv .b]
b) i uttr. så fjärre (i bet. β äv. så vidt och fjärre), i överförd anv. α) så långt, dithän (att). Hermann Jsraell .. brackte oss szå fierre, att wij droge till Gutlandt. GR 8: 282 (1533). Därs. 9: 323 (1534). β) ss. konj. (med l. utan efterföljande att): såvidt, såvida. Så wijth och flerre, atj .. kunne komma medt thom till någen handling (dvs. underhandling). GR 14: 178 (1542). RA 1: 470 (1546).
[FJÄR.adv .c]
c) i komp. i överförd anv.: längre, vidare. Jagh kunde mäd alt skiäl min Pänna flärre drifwa. LUCIDOR (SVS) 369 (1674).
[FJÄR.adv II]
II. () adj.: fjärran belägen, avlägsen. AOXENSTIERNA2: 272 (1616). Ifrån fiärre ortar kompne. SCHRODERUS Os. 1: 21 (1635). WETTERSTEN Forssa 19 (c. 1750).
Ssgr, se FJÄRR-.