FLISA fli³sa², r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i bet. 2-7) FLIS fli⁴s, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er fli³ser². (fli(j)sa 1620 osv. flise 1770. fli(j)s 1685 osv. fliss 1788. fli(j)sor, pl. 1577 osv. fli(j)ser, pl. 1577 osv. flijsser, pl. 1640. Anm. Formen flisa (-e). som i bet. 1, 8 o. 9 är den enda anträffade, synes aldrig hava användts i bet. 2 o. 5, liksom den icke heller numera användes i bet. 4. I övriga bet. användas båda formerna, dock numera (åtminstone i skriftspr.) med avgjort företräde för formen flisa. Undantag bildar den koll. anv., där endast flis förekommer) 1) (†) reva, rispa, Sår. Jag skall skära dig ena flise, så Sol och Måne skall skina deri. ROGBERG (o. RUDA) Smål. 182 (177O). Den blodigeln, som jag hade lust att skära en flisa i sidan. SPARRE Frisegl. 2: 167 (1832). 2) (numera föga br.) bärgv. lagrings- l. strukturriktning; flatsida; särsk. i uttr. på flis, efter strukturriktningen, i samma riktning som lagringen l. skiffringen, motsatt: på borst. RINMAN 1: 671. LIDBECK Garney 1: 117 (1816). Man säger, att en sten är "slagen på flis", då den blifvit tudelad eller klufven så, att lagrings- eller skiffringsytorna framkommit. NF (1881). 3) (med anstrykning av fackspr. l. bygdemål) stenskiva, stenplatta; häll; i sht relativt tunn skiva av en i skikt liggande bärgart (ss. kalksten l. Sandsten); ofta: tillhuggen golvplatta; äv. om särskilt tillformad platta av tegel l. konst gjord sten; förr stundom om lager av kalksten l. sandsten o. d. The träskantzer .. måtte .. bliffwe .. med Jordtorffwer och fliser vthen till förwaredt. HB 2: 193 (1577). Oländsche flijser 100 st. Tullordn. 31/7 1648, s. E 1 a. (Stenbrytaren) afrögde den öfra flisan, som merendels var röd och oduge lig. LINNÉ Vg. 34 (1747). Taktäckningen är .. utförd af s. k. flisor, d. v. s. stora tunna kalkstenshällar. TurÅ 1904, s. 78. jfr GOLV-, KALK-, ODINS-, SANDSTENS-, STEN-, ÖLANDS-FLIS(A) m. fl. 4) (i fackspr.) koll. l. ss. ämnesnamn, om (skivor l. plattor av) kalksten o. d.; numera bl. i formen flis. Landet begynte nu at bestå af flisa, som stod nästan uprätt, och skifrade sig perpendiculairt. LINNÉ Vg. 19 (1747). Uthusens väggar äro (på Öland) ofta uppförda af s. k. flis, d. v. s. af kalkstensplattor. TurÅ 1900, s. 87. jfr (†) Hiertatz hårda Fljsa. SPEGEL GV 238 (1685); jfr 3. 5) koll. l. ss. ämnesnamn: vid de Skånska kolgruvorna bruklig benämning på det sämsta slaget av där förekommande stenkol, vilken stenkolssort är stark t uppblandad med svart kolhaltig skiffer; brandskiffer; "tertia stenkol", "stenkol n:o 3"; anträffat bl. i formen flis ÅrsbVetA 1824, s. 553. NDA 1912, nr 120, s. 1. 6) om litet tunt stycke av ett ämne (i sht sten l. trä), skärva, splittra; äv. (i sht i fackspr.) koll. (i formen flis), dels om stenskärvor till makadamisering, dels om trästickor (särsk. ss. bränsle l. material för beredning av trämassa). Sidst ränd' jag i min Hand en Flis. RUNIUS Dud. 3: 89 (c. 1712). Trädpluggen (var) krossad i små flisor. VetAH 1802, s. 6. Med hammarslag indrifves (mejseln) i arbetsstycket för att sönderdela detta eller uthugga smärre flisor eller spånor därur. 2NF 17: 1497 (1912). (Tub-)Pannan .. eldas med fördel med mindervärdigt bränsle, såsom flis, såg spån m. m. 2NF 33: 1067 (1922). (†) Hwar Stierna är een Flijs (dvs. flintskärva?) som Eld ifrån sig fnyser. SPEGEL GV 152 (1685). jfr BARK-, SNÖ-, STEN-, TRÄ-FLIS(A) m. fl. 7) (vard., föga br.) bildl., i pl. resp. koll. (i formen flis): pängar, "slantar". Utan ville jag nu be verkgesälln ta och lägga de här flisorna till de öfriga hopsalade pengarna för Stenhults enka. JOLIN MSmith 58 (1847). FALBE-HANSEN (1911). 8) jfr sv. dial. flister, sedlar, pängar; möjl. efter hårbottnen). LIND (1738, 1749). 9) (†) flik, snibb. (Sv.) Flisorna af märsseglet sleto sig lösa; (t.) die langen Enden des Marssegels rissen los. MÖLLER (1790). HEINRICH (1 814). : (†):