FLO flω⁴, sbst.¹, r. l. f. (in. SAHLSTEDT (1757), WoJ (1891)) ((†) n.
BROMAN HelsB 175 (
1707: floo,
pl.),
SAHLSTEDT (
1773),
HELENIUS (
1838));
best. -n l. (numera bl. bygdemålsfärgat)
-en (
WALLERIUS Min. 49 (
1747),
JernkA 1830, s.
222); pl.
-ar (
HIÄRNE 2Anl. 50 (
1702) osv.) l. (numera knappast br.)
-er ³² (BROOCMAN Hush.2: 175 (1736), LUNDELL (1893)) ( ss. n. == (
BROMAN HelsB 175 (
1707), HÖPKEN
1: 233 (
1745))). (flo(o)
1706 osv. flod(h) 1664–1888 (:
flodvis).
flog IERICI Colerus 1: 120 (
c.
1645: Flogetals). flå
1814)
[fsv. flo, motsv. dan. o. nor. flo, isl.fló)
f.; av germ. fluh, besläktat med FLACK, adj.¹, FLAGA, sbst.¹, FLAK, sbst.¹, FLAKE, FLOKA, sbst.¹, o. på längre håll äv. med FLAT] lag(er), varv; förr mera allmänt, numera bl. dels (starkt bygdemålsfärgat): lag(er) av horisontellt lagda föremål, dels (numera dock icke i fackspr.): lag, skikt, flöts. Salé 131 (1664). Åtskillige strata eller flo af olika slags ämnen. HÖPKEN1: 233 (1745). LINNÉ Vg. 13 (
1747).
Vi lärde här, at det ej vore nog väl torka Höet på flon (dvs. på sträng) eller slaget, utan bör det äfven sättas i såter eller stack. Därs. 233. Man lägger (
ullen) i floder.
CARLSTRÖM Spinnm. 92 (
1832).
Fatab. 1908, s. 77. (Forsen) tycktes ännu vildare än förr och berget i långa mörka skikt och floar. HALLSTRÖM DödFall. 204 (
1902).
jfr KALK-, MALM-, SALT-, STEN-, VED-FLO m. fl. – särsk. (starkt bygde målsfärgat): flera lag av horisontellt lagda före mål, i sht vedträn; vedstapel. WIDEGREN (
1788).
Veden eller bränslet (lägges) i en djup flo. JernkA 1843,
s. 356.
LUNDELL (
1893). jfr
VED-FLO.
Ssgr:
–
FLO-KALK. (
numera knappast br.)
geol. flötskalk. TILAS PVetA 1765,
s. 19.
SVENONIUS Stenr,-.165 (1888).
–
FLO-LAGER,
11. (†) geol. RINMAN 1: 517 (
1788).
–
FLO-LÄGRIG, ngn gg
-LAGRIG. (numera knappast br.)
geol. som består av l. ligger i (nästan) horisontella lager, lagrad, skiktad.
Tvänne flo-lägrige Kalkstens-trakter äro i Nerike. TUNELD Geogr. 1: 146 (
1773).
Flöts- eller Flolägrige Berg. RINMAN 1: 511 (
1788).
SUNDBLAD GBruk49 (1888).
–
FLO-TRAKT. (
†)
geol. trakt med lagrad bärggrund. GWAHLENBERG i
Svea 1: 37 (
1818).
–
FLO-TÄCKA,
-ning. (†)
med avs. på ryggning av halmtak: täcka i varv. Taket ansas med Flotockning. VDAkt. 1726, F
III 7. Därs. 1810,
nr 491.
–
FLO-VED.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ved av det slag som plägar läggas i "flo" l. stapel, kluven ved, famnved. Floved saint grenved. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2.
–
FLO-VIS,
adv. (
föga br.)
i lager l. varv, varv efter varv. RISINGH Landb. 39 (
1671).
MosskT 1888,
s. 62.