© Svenska Akademien. SAOB spalt: F822; tryckår: 1925
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FLO flω⁴, sbst.¹, r. l. f. (in. SAHLSTEDT (1757), WoJ (1891)) ((†) n. BROMAN HelsB 175 (1707: floo, pl.), SAHLSTEDT (1773), HELENIUS (1838)); best. -n l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en (WALLERIUS Min. 49 (1747), JernkA 1830, s. 222); pl. -ar (HIÄRNE 2Anl. 50 (1702) osv.) l. (numera knappast br.) -er ³² (BROOCMAN Hush.2: 175 (1736), LUNDELL (1893)) ( ss. n. == (BROMAN HelsB 175 (1707), HÖPKEN1: 233 (1745))). (flo(o) 1706 osv. flod(h) 1664–1888 (: flodvis). flog IERICI Colerus 1: 120 (c. 1645: Flogetals). flå 1814)
[fsv. flo, motsv. dan. o. nor. flo, isl.fló)
f.; av germ. fluh, besläktat med FLACK, adj.¹, FLAGA, sbst.¹, FLAK, sbst.¹, FLAKE, FLOKA, sbst.¹, o. på längre håll äv. med FLAT] lag(er), varv; förr mera allmänt, numera bl. dels (starkt bygdemålsfärgat): lag(er) av horisontellt lagda föremål, dels (numera dock icke i fackspr.): lag, skikt, flöts. Salé 131 (1664). Åtskillige strata eller flo af olika slags ämnen. HÖPKEN1: 233 (1745). LINNÉ Vg. 13 (1747). Vi lärde här, at det ej vore nog väl torka Höet på flon (dvs. på sträng) eller slaget, utan bör det äfven sättas i såter eller stack. Därs. 233. Man lägger (ullen) i floder. CARLSTRÖM Spinnm. 92 (1832). Fatab. 1908, s. 77. (Forsen) tycktes ännu vildare än förr och berget i långa mörka skikt och floar. HALLSTRÖM DödFall. 204 (1902). jfr KALK-, MALM-, SALT-, STEN-, VED-FLO m. fl. – särsk. (starkt bygde målsfärgat): flera lag av horisontellt lagda före mål, i sht vedträn; vedstapel. WIDEGREN (1788). Veden eller bränslet (lägges) i en djup flo. JernkA 1843, s. 356. LUNDELL (1893). jfr VED-FLO.
Ssgr:
FLO-BÄRG. () geol. flötsbärg. NORDFORSS (1805). DALIN (1851).
FLO-KALK. (numera knappast br.) geol. flötskalk. TILAS PVetA 1765, s. 19. SVENONIUS Stenr,-.165 (1888).
FLO-LAGER, 11. (†) geol. RINMAN 1: 517 (1788).
FLO-LAGRIG, se -LÄGRIG.
FLO-LÄGIG. () geol. == -LÄGRIG. DÄHNERT (1784). SCHULTHESS (1885).
FLO-LÄGRIG, ngn gg -LAGRIG. (numera knappast br.) geol. som består av l. ligger i (nästan) horisontella lager, lagrad, skiktad. Tvänne flo-lägrige Kalkstens-trakter äro i Nerike. TUNELD Geogr. 1: 146 (1773). Flöts- eller Flolägrige Berg. RINMAN 1: 511 (1788). SUNDBLAD GBruk49 (1888).
FLO-TALS. () == -VIS. IERICI Colerus 1: 120 (c. 1645). AHLQUIST Öl. 1: 417 (1822).
FLO-TRAKT. () geol. trakt med lagrad bärggrund. GWAHLENBERG i Svea 1: 37 (1818).
FLO-TÄCKA, -ning. () med avs. på ryggning av halmtak: täcka i varv. Taket ansas med Flotockning. VDAkt. 1726, F III 7. Därs. 1810, nr 491.
FLO-VED. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ved av det slag som plägar läggas i "flo" l. stapel, kluven ved, famnved. Floved saint grenved. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2.
FLO-VIS, adv. (föga br.) i lager l. varv, varv efter varv. RISINGH Landb. 39 (1671). MosskT 1888, s. 62.