FLOG flå⁴g, sbst.², n.; best. -et; pl. =. ( -å- 1906 osv.) [sv. dial. flög, flåg (flygg), brant, bärgl. klippvägg, no. flog (fly), isl. flug, brant fjällsida, sannol. eg. samma ord som FLOG
, sbst.¹]
[FLOG.sbst2 1]
1) (1 vissa, trakter, bygdemålsfärgat) brant bärg- l. klippvägg. En Ström buldrar medan han är i sielfwa floget, men när han tädan kommer, tystnar han. KALFF HPedersson D
1 a (
1644)
[jfr t. wo der fluss am engsten ist, macht er das meiste geräusch]
.
DAHLSTIERNA (SVS) 45 (
1691).
Flog (kallas) de ställen der berget är tvärbrant. VetAH 1797,
s. 33.
Stupande klippor spegla sina skrofliga flog i vågen. HEMBERG Kola 243 (
1902). jfr
KLIPP-FLO G. [FLOG.sbst2 2]
2) växtgeogr. om den smala, terassformiga markremsan invid själva basen av bärghammaren, bärgrot.
ANDERSSON o. BIRGER 54 (
1912).