FLASKA flas³ka², r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†)
-er Linc. E 2 a (
1640),
HdlÅgerupArk.
1727 (:
Chris tal flasker)). ( flascha 1638 (: jern kruttflascha)) [fsv.
flaska; jfr d.
flaske, flaska, nor. dial.
flaska, träkärl av ringa höjd o. med bred botten, isl.
flaska, kärl vari dryck medföres på resor, mnt.
vlasche, t.
flasche, flaska, t. dial. (Schweiz)
flasche, platt träkärl i vilket dryck medföres av arbetare på fältet, eng. dial.
flask, ett slags korg; jfr äv. ffr.
flasche, it.
fiasco (se
FIASKO), mlat.
flasca. Ordet är av ovisst urspr. I de nyare språken torde det i allm. vara lån från mlat., som emellertid i sin ordning torde hava lånat det från germ. spr. Enligt ett antagande är det germ. ordet besläktat med
FLÄTA, v., o. betyder urspr. ett flätat kärl; jfr ordets bet. i eng. dial. Enligt ett annat antagande (se
DOrdb.) är ordet besläktat med
FLAT; jfr ordets bet. i nor. dial. o. t. dial.]
[FLASKA 1]
1) om (vanligtvis för våta varor avsett) kärl av växlande form o. storlek; i allm. om kärl som upptill avslutas med ett smalare parti (hals) vars öppning kan tillslutas med ett lock l. (vanl.) med en propp l. kork; Oftast om dylikt kärl av glas; äv. Om dylikt kärl av annat material, t. ex. lergods ] . metall; äv. om av läder l. dyl. förfärdigad behållare för vätska; äv. ss. måttsbestämning; stundom övergående i bet.: innehållet i en flaska; jfr
BUTELJ,
DAMEJEANNE,
FLAKONG,
KARAFF,
KARAFFIN,
PLUNTA.
En flaska vin, öl, vatten, mjölk. Tappa öl på flaskor. Förvara vin på flaskor. Sälja en vara på flaskor. Han drack upp (l. ut)
hela flaskan.
Ingen låther ny wijnmost vthi gambla flaskor. Mat. 9: 19 (
NT 1526). 1Sam.
10: 3 (
Bib. 1541). En Kruka eller Flaska medh en wijdh buk.
Linc. E 2 a (1640). En flaska af (dvs. med) en Alchymistisk Essence. DALIN Arg. 2: 282 (
1734,
1754).
Tappa vin i flaskor. LIND (
1749).
Öl på flaskor. KLINT (
1906). jfr
AMYKOS-,
BIR-,
BRÄNNVINS-,
FICK-,
FÄLT-,
GIFT-,
GLAS-,
KRISTALL-,
KVARTERS-,
LABORATORIE-,
LADD-,
LEYDNER-,
LINIMENT-,
LUKT-,
LÄDER-,
MEDICIN-,
MJÖLK-,
NICKEL-,
PARFYM-,
PRYDNADS-,
SPRUT-,
STOP-,
TENN-,
TOALETT-,
TROLL-,
VATTEN-,
VIN-,
ÖL-FLASKA m. fl. – särsk.
[FLASKA 1.a]
a) om diflaska. Uppföda med flaskan. BJÖRKMAN (1889). RIBBING BarnFostr. 83 (
1892). jfr
DI-FLASKA.
[FLASKA 1.b]
b) [jfr motsv. anv. av
GLAS]
(
c.
1670). Hemligen ut supa en flaska.
SCHULTZE Ordb. 1169 (
c.
1755). Hans flaska .. (
var) hans tröst.
LIVIN Kyrk. 12 (
1781). Har du något i flaskan qvar?
BELLMAN 4: 139 (
1791). Det är väl sannt, jag råkat titta / För djupt i flaskan in en qväll.
OSCAR II3: 53 (
1864.
1888). – jfr
BIR-,
BRÄNNVINS-,
CHAMPAGNE-,
CYPER-,
GENEVER-,
KONJAKS-,
VIN-,
ÖL-FLASKA. – särsk.
[jfr mot svarande anv. av VIN-BÄLG]
(
†)
person som till övermått använder starka drycker. Tu gamble Flaska. MESSENIUS Disa 12 (
1611).
[FLASKA 1.c]
c) bildl. (jfr b). – särsk. α) (†) om kvinnobröst. ÖSTERLING Ter. 3: 337 (
1708).
β) (
†)
i uttr. dricka av (ngns) flaska o. d., bliva påvärkad av (ngn l. ngt). Ingen affelling, som af jesuviternes flaska druckedt hafve, måtte blifve satt öfver någen befalning här i riket. RA 3: 283 (
1594).
(Gud straffar) alla som vtaff Ährgirigheetsens Flaska förmyckit druckit hafwa. PALMCRON SundhSp. 224 (
1642).
HTORSLOW (1701) hos CAVALLIN Herdam. 2: 96. jfr
JUTEFLASKA.
[FLASKA 1.d]
d) om vissa slags kärl av metall. – särsk.
α) om med "hals" försedt kärl av plåt för transport av våta varor, särsk. mjölk; i sht i ssgn MJÖLK-FLASKA o. elliptiskt för denna ssg. β) tekn. om större cylindrisk, lång o. smal behållare av järn l. stål för förvaring o. transport av flytande kolsyra l. acetylerigas l. dyl. TT 1890,
s. 203. jfr
KOLSYRE-,
STAL-FLASKA. γ) (
i vissa trakter)
om för våta varor avsett kärl av metall med bukiga l. insvängda l. rakt uppstigande sidor o. försett med lock; jfr KANNA, KRUKA, SPANN. Bleck .. 4 flaskor eller spannar. BoupptVäxiö 1885. jfr
KOPPAR-,
MJÖLK-,
VATTEN-FLASKA. särsk. (numera knappast br.) mil. om i soldatens utrustning ingående kärl avsett att användas för vattenhämtning o. som kokkärl m.
m.; i ssgn FÄLT-FLASKA. [FLASKA 1.e]
e) (numera knappast br.) om av trä l. näver förfärdigat kärl för våta varor. Träd Redskap .. 1 st flaska eller Lägel. Boupptväxiö 1749. Man
(flätar) af näfver
(i Finland) ett slags små flaskor . ., hvilka förnämligast äro ämnade till förvaring af salt.
RETZIUS FinKran. 99 (
1878); jfr f. jfr
NÄVER-,
TRÄ-FLASKA.
[FLASKA 1.f]
f) om vissa slags kärl avsedda för annat än våta varor. I grufvor förvaras det dagliga krutbehofvet bäst i "flaskor" af trä eller koppar. WETTERDAL Grufbr. 149 (
1878). jfr
KRUT-,
PEPPAR-,
SALT-,
SENAPS-FLASKA.
[FLASKA 2]
2) bot. Om å vissa vattenväxter förekommande klot- l. flaskformiga o. ihåliga delar. MARKLIN Illiger 434 (
1818).
[FLASKA 3]
3) i oeg. anv. – särsk. a) tekn. lådformig ram utan botten som innesluter gjutformen vid metallgjutning: formkista; äv. om varje särskild av de delar av vilka en dylik ram består. ALM ROTH Karmarsch 96 (
1838).
NDA 1913,
nr 92, s. 1. jfr
GJUT-,
UNDER-,
ÖVER-FLASKA.
b) tekn. om varje särskild av de sektioner av vilka ett vid centraluppvärmning medelst varmvatten användt värmeelement är sammansatt.
Ssgr (i allm. till
[FLASKA 1]
1):
A
:
–
(1 a) FLASK-BARN. (i sht vard.) barn som uppfödes med diflaska.
EKBERG Hvad äta? 30 (1899).
–
FLASK-BATTERI.
[FLASK-BATTERI.ssg 1]
1) (föga br.) fys. till 1: batteri som består av flera laddflaskor. NF (
1881).
[FLASK-BATTERI.ssg 2]
2) (
skämts.)
till 1 b. En flock herrar (hade) slagit sig ned kring ett väldigt flask batteri. ÖBERG Son. 168 (
1905).
–
FLASK-BORSTE.
borste för invändig rengöring av flaskor. HEINRICH (
1814).
BoupptVäxiö 1892.
–
FLASK-FODER.
( flask- 1639 osv. flaske- 1597– 1788) [jfr d. flaskefoder, t. flaschenfutter]
[FLASK-FODER.ssg 1]
1) (
i sht förr)
mindre skrin som är avdelat i olika rum för (vanl. fyrkantiga) flaskor (med spirituösa drycker); särsk. om dylikt, avsett att medhavas på resor; jfr -SCHATULL, -SKRIN. FinUrk. I. 1: 69 (
1597).
Jag (gav) honom en god sup bränvin utaf vår för detta varande Patrons flaskfoder. DeFoë Robcr. 27 (1752). BÖTTIGER 6: 65 (
c. 1875). (
knappast br.)
om flaska i ett flaskfoder. BJÖRK MAN (
1889).
[FLASK-FODER.ssg 2]
2) bildl.; särsk. [FLASK-FODER.ssg 2.a]
a) (†) liten gård på landet, ej långt från stad; i sht om sådan på vilken finnes servering, krog. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 23 (
1795).
DALIN (
1851).
[FLASK-FODER.ssg 2.b]
b) (
†)
mil. marketenteri. DALIN (
1851).
–
FLASK-FODERS-GÅRD. (
†)
== -FODER 2. SERENIUS (
1741).
DALIN (
1851).
SCHULTHESS (1885).
–
FLASK-FODER-TALS,
adv. (
†)
till -FODER 1. (De) som Stop e- Kanne- och Flaskefodertahls vth tappa allehanda Främmande Drycker. OrdnTap Accijs. 1658,
s. 2.
–
FLASK-FODRAL. särsk. (
i sht förr)
== -FODER 1. Boupptväxiö 1805.
AUERBACH (
1908).
–
FLASK-FÄRG.
(föga br.) buteljgrön färg. Meddslödf. 1899. 2:
91. –
(1 a) FLASK-FÖDD,
p. adj. (
mindre br.)
om barn: uppfödd med tillhjälp av diflaska. RIBBING BarnFostr. 11 (
1892).
–
FLASK-GLAS.
buteljglas. PrHb. 1: 72 (
1884).
–
FLASK-GRÖN. buteljgrön.
LD 1906,
nr 118, s. 4.
–
FLASK-HALS.
om den översta, smalare delen av en flaska. BERZELIUS Kemi 3: 369 (
1818).
–
FLASK-HYLSA.
i sht vid förpackning av glasflaskor använd hylsa av halm l. dyl. som trädes på en flaska för att skydda densamma mot sönderslagning.
KemT 1906,
s. 149.
–
FLASK-KORG.
korg som är avdelad i olika rum för flaskor. SvTyHlex. (
1851).
–
FLASK-KORK.
( flaske- 1825) [FLASK-KORK.ssg 1]
1) propp av kork för tillslutande av flaska; stundom äv. om dylik propp av annnat material. BoupptVäxiö 1825. särsk. koll. Ett parti Flask-Kork.
DA 1824,
nr 137, s. 3.
LfF 1900,
s. 21.
[FLASK-KORK.ssg 2]
2) kork för tillvärkning av propp ar till flaskor. 2NF18: 484 (
1912).
–
FLASK-KURBITS.
( flask- 1814 osv. flaske- 1784– 1870) [namnet syftar på fruktens form]
växten Lagenaria vulgaris Ser., kalebasspumpa; jfr -PUMPA. JÖRLIN Köksg. 28 (
1784).
ADLER Meyer 368 (
1894).
–
FLASK-KÄLLARE.
[jfr t. flasckenkeller]
(
†)
kista som är avdelad i olika rum för flaskor. THUNBERG Resa 1: 86 (
1788).
BLADH (o. HORNSTEDT) 35 (
1799).
–
FLASK-MAKARE.
(flask 1749 osv. flaska- 1700. flaske- 1640– 1690) (numera knappast br.) person som tillvärkar flaskor. Linc. (
1640).
SvTyHlex. (
1851).
–
FLASK-POST.
befordran av skriftligt meddelande i vattentätt tillsl uten flaska vilken utkastas i havet från fartyg för att av havsströmmarna föras vidare; äv. om på detta sätt befordrat meddelande. NF 20: 778 (
1897).
–
FLASK-PROPP.
för tillslutande av flaska avsedd propp; vanl. om sådan av glas l. metall o. d. Bouppt. Växiö 1843.
AUERBACH (
1908).
–
FLASK-PÄRON. (
†)
benämning på viss päronsort. RUDBECK HortBot. 96 (
1685).
–
(1 d γ slutet) FLASK-REM.
mil. rem var med fältflaska uppbäres. DA 1808,
nr 141, s. 3.
SDS 1895,
nr 549, s. 2.
–
FLASK-SCHATULL. (
i sht förr) ==
-FODER 1.
BoupptVäxiö 1881.
–
FLASK-SKRIN.
(flask 1876 osv. flaske- c. 1753) (numera föga br.) == -FODER 1. DALIN Vitt. 6: 19 (
c. 1753).
–
FLASK-SKRUV.
(flask 1699– 1852. flaske- 1707– 1744) (†) korkskruv. Bo upptRArk.
1699.
ÖoL (
1852).
(jfr [FLASK-SKRUV.ssg 2]
2)
–
FLASK-STARR.
(flask- 1835 osv. flaske- 1859– 1891) halvgräset Carex rostrata Withering, blåsstarr (se d. o. [FLASK-STARR.ssg 2]
2). WAHLBERG Foderv. 176 (
1835).
–
FLASK-STÄLL.
ställning med flaskor (för dryckesvaror, parfym o. d.); äv. om bordsställ (se d. o. [FLASK-STÄLL.ssg 2]
2). Freja 1874,
s. 38.
–
FLASK-TRATT. (flaske-) (
numera knappast br.)
tratt. WOLLIM HAUS Ind. (
1652).
B
(†):
C
(numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat):
–
FLASKE-DRAGARE.
[fsv. flaskedragare, källar sven?; se
LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 474 (
efter handl. fr. 1498)] (
†)
person som bär vin o. d. i flaskor. qLinc. Oooo 7 a (1640).
–
FLASKE-MUN. (
†)
öppning på en flaska. RÅLAMB 14: 76 (
1690).