FLYGEL fly³gel², sbst.¹, r. l. m.; best. -n, ngn gg -glen (SAHLSTEDT (1773), LJUNGGREN Resa 86 (1871)) l. (numera bl. ngn gg vard. i södra Sv.) -en (HH 20: 247 (c. 1635), Sjötactik 1795, s. 44); pl. -glar ((†) -gelar SÖDERMAN ExBook 91 (1679)). ( flygel WOLLIMHAUS Syll. A 12 b (1649). flögel HH 20: 247 (c. 1635); flöjel KKD 6: 345 (1715)) sbst.¹ Ordet har upprepade ggr (i olika betydelser) inlånats från t.] 1) (†) vinge. Hwart änglahufwud (har) allenast 2 flyglar eller wingar. HSH 3: 141 (1693; i fråga om serafimerorden). 2) om föremål som i ngt avseende l. i ngn av sina delar liknar en fågelvinge.

[FLYGEL.sbst1 2.a]

a) (stort) piano som har formen av en rätvinklig triangel med inböjd hypotenusa, i vilket strängarna äro spända vågrätt i tangenternas längdriktnmg (liggande flygel); förr av. om likartat piano vars strängar voro spända lodrätt i förh. till klaviaturen (stående flygel). Clavicymbaler . ., hvilka .. af sin skapnad i början kallades Flygel. HÜLPHERS Mus. 80 (1773). Af pianofortets olika arter: flygeln, taffeln och pianinot, kan endast den förstnämndas konstruktion och klang anses motsvara fordringarna på ett konstnärligt spel. WEGELIUS Musikl. 2: 171 (1889). b) (av Landtbruksstyrelsen föreslagen) benämning på baljväxtsläktet Tetragonolobus Knaut. NormFort. 23 (1894). jfr SPARRIS STRAND, FLYGEL.

[FLYGEL.sbst1 2.c]

c)

[av t. flügel, eg. benämning på den propeller som utgor en huvudbeståndsdel av apparaten]

tekn. instrument for uppmätnmg av strömhastighet l. vattemängd i ett vattendrag. TT 1893 Allm. nr 14, s. 1. Ymer 1912, s. 161. 3) sidoparti l. sida av ngt; mer l. mindre utskjutande del av ngt. – särsk. a) i sht mil. om vardera av de yttersta, på båda sidor om centern befintliga delarna av en i stridsordning uppställd större truppstyrka l. här (l. av denna intagen ställning); högra l. vänstra hälften av en uppställd trupp; äv. i fråga om flotta. Kavalleri betäckte högra flygeln av infanteriet. HH 20: 247 (c. 1635). (Hammarsköld) uppställde sin slagordning så, att krigsfolket stod i midteln och bönderne på båda flyglarne. VittAH 17: 379 (1839, 1846). Styrbords (babords) flygel kallas, såväl de yttersta fartygen af en linie, som alla de fartyg, hvilka äro styrbord (babord) om midt el- fartyget. BÆCKSTRÖM Sjökr. 1: 86 (1887). Benämningarna högra och vänstra flygeln bibehållas äfven efter vändning från fienden. 2NF (1907). – särsk. α) (†) i uttr. adjutant l. generaladjutant av flygeln, flygeladjutant resp. generaladjutant. HEINRICH (1814). (Han utnämndes) 1776 till general adjutant af flygeln. IllMilRevy 1898, s. 63. β) oeg., i fråga om schackspel; jfr DROTTNING-, KUNGSFLYGEL. γ) bildl. Ljus- och färgidealismen med sina representanter på motsatta flyglar: Rembrandt och Manet. RYDBERG Varia 143 (1894). Här (i England) ses ingen svart flygel på ena sidan hota med reaktion, ingen röd flygel å den andra hota med revolution. KJELLÉN Storm. 2: 16 (1905). b) jäg. om var särskild av armarna (l. deras ändpunkter) vid drevj akt. LEIJONFLYCHT (1827). SCHRÖDER SvJakt. 199 (1891). c) i sht byggn. (vanl. lägre) sidoparti som skjuter ut från en större byggnadsmassa, ofta i vinkel mot denna; stundom om den del av en våning som ligger i en dylik flygel; ofta liktydigt med: flygelbyggnad. Det .. var inom en tima giordt, at de tre gamle Flyglarne (i Stockholms slott) stodo i brand. NORDBERG C 121: 34 (1740). Han uppförde ett litet stycke från framfasaden två flyglar för kök, visthus och betjening. BRUNIUS GotlK 2: 366 (1865). Ett par framspringande flyglar .. omge ett midtparti och liksom öppna byggnaden mot omgifningen. HAHR ArkitH 396 (1902). – jfr GÄST-, KAVALJERS-, KONTORS-, KORS-, SLOTTSFLYGEL m. fl. d) (föga br. utom i ssgr) vardera halvan i en dubbeldörr (flygeldörr), dörrflygel; i sht i pl.] 5 dubbeldörr. EKBLAD 419 (1764). ROTHSTEIN Byggn. 504 (1859). De yttre, målade flyglarna (på altarskåpet). WRANGEL Bildsk. 6 (1915). e) (†) näsvinge. (Infödingarna vid Timakowa) genomborra näsans skiljovägg eller flyglarne och sticka deruti små trädbitar. FRIES ÅrsbvetA 1832, s. 3. jfr NÄS-FLYGEL. f) (mindre br.) == FLYGEL-BORD 1. Den stora salen, där ett bord med två flyglar redan stod dukat. TERSMEDEN Mem. 2: 74 (1735). g) (†) bärgv. == FLYGEL-ORT. LEIJELL PVetA 1751, s. 50. h) (förr) ridk. sidostycke på ett betsel l. en kapson. VexiöBl. 1825, nr 15, s. 4. EHRENGRANAT Ridsk. II.1: 13 (1836). Ett snäckbetsel med sina flyglar. LILLJEBJÖRN Minn. 144 (1874). i) (i fackspr., i sht förr) på jaktgevär. Lika obeböfligt är .. att förse (böss-) kolfven med en utstående flygel, för att deremot stöda kindbenet vid anläggningen. JOCH NICE Handgev. 22 (1854). HAHR HbJäg. 111 (1866).

[FLYGEL.sbst1 3.j]

j)

[jfr motsv. anv. av nor. vinge]

(föga br.) sidomed l. hjälpmed på släde. En kuskbookssläda med lackerade flyglar. SD 1892, nr 325, s. 7. – jfr KORS-FLYGEL. 1) om vartdera av de bord som sättas vid sidan av större sådant; jfr 3 f. Bröllopsborden äro ordnade i s. k. hästskoform – ett långbord .. samt tvenne flygelbord. BERGMAN GotlSkildr. 254 (1882). 2) (†) bord med nedfällbara halvcirkelformiga skivor. BoupptVäxiö 1828.