FLÅ flå⁴, r. l. m. l. f. (LINNÉ Ungd.2: 123 (1732), ARWIDSSON Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.)) l. n. (EKSTRÖM Sättet 123 (1845), Hembygden 1910, s. 238 (anfört fr. Finl.)); best. -n (ARWIDSSON Strömm. 11 (1913)) ((†) -en LINNÉ Ungd. 2] 5 123 (1732: flåden)) l. -et (EKSTRÖM Sättet 123 (1845)); pl. -r (VGR 1729, Verif. s. 116 (: nykleflåår), Snällp. 1848, nr 41, s. 4 (möjl. sg.; jfr FLÅR), ARWIDSSON Strömm. 11 (1913; flårnar, best.; anförtfr. Hälsingl.)) l. == (RÄÄF Ydre 3] 5 253 (1861; efter handl. fr. 1696: flån, best.)). (flåden, sg. best. (i bet. 1) , LINNÉ Ungd. 2: 123 (1732))

[sidoform till FLARN (se vidare d. o.); jfr äv. FLÅR, FLÄR. Med avs. på formen flåd jfr blåd, biform till BLÅ]

[FLÅ.sbst 1]

1) (†) bark; jfr FLARN 1 o. FLÅR. Den understa barken ned vid roten är bäst (att baka bröd av), dock måste den hårda karten eller flåden väl afrensas. LINNÉ Ungd. 2: 123 (1732). FISCHER STRÖM 1: 330 (1779).

[FLÅ.sbst 2]

2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flöte av bark, kork l. trä; jfr FLARN 2. EKSTRÖM Sättet 123 (1845). RÄÄF Ydre 3: 253 (1861; efter handl. fr. 1696). ARWIDSSON Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.).

[FLÅ.sbst 3]

3) träskiva, bräde; anträffat bl. i ssgrna FLÅ-BLAD, FLÅ-TAK o. NYCKEL-FLÅ.

– (3) FLÅ-BLAD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bräde varpå linet (l. hampan) hopvecklas för Spinning, flagabräde.

SD(L) 1893, nr 206, s. 4. SDS 1921,

– (3) FLÅ-TAK. (†) innertak av bräder.

HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 83 (1867).