FLÄKT fläk⁴t, sbst.¹, r. l. m. (f. BJÖRKMAN (1889)); best. -en; pl. -ar ((†) -er SAHLSTEDT (1757), BÖTTIGER 4: 277 (1854, 1869)). (fläkt c. 1778 osv. fläckt 1674–1844. flägt 1762–1899. flecht c. 1690–1749)
v. I]
[FLÄKT.sbst1 I]
I. (
föga br.)
till FLÄKTA, v¹ ¹-³: flaxande, viftande; fladder, svaj; flämtning. De krönta (dvs. behornade) hjordar vråla, / Med svansarna i fläkt. BELLMAN 2: 108 (
1783).
Vid skenets fläckt som lampan sprider, / Hon sitter opp. LEOPOLD 2: 317 (
1793,
1815). Den svaga brisen satte fläkt i de svenska (
flaggorna).
GHT 1897,
nr 110, s. 2.
[FLÄKT.sbst1 II]
II. till FLÄKTA, v¹ 4: luftström, vindpust. [FLÄKT.sbst1 II.1]
1) svag, hastigt uppkommande o. övergående luft- l. vindstöt, (vind) pust; luftning; svagt luftdrag. Västanvindens milda fläktar. Friskafläk- tar fr a n havet. Luften stod stilla; icke en fläkt rörde sig.
COLUMBUS BiblV A 2 a (
1674).
Han tål ej den minsta fiäkt. NORDFORss (1805). Våra dagar .. / Som vindens flägt .. / Bortila och förrinna. Ps. 1819, 7: 2. Vi .. tycka oss förnimma de genom fönstret inströmmande kalla flägtarna. LJUNGGREN Bellm. 221 (
1867).
Dessa lätta fiägtar af matos, som då och då blanda sig med den rena sjöluften. ÖDMAN VårD 2: 105 (
1888). jfr
AFTON-,
HAVS-,
VIND-,
VÅR-,
VÄSTAN-FLÄKT m. fl.
[FLÄKT.sbst1 II.2]
2) (i sht i högre stil; jfr dock a, c) bildl. Sorgebranden / Som dig utan uphör tär, / Kan af boppets fläckt ej lindras. NORDENFLYCHT Turt. 10 (
1743).
Död låg Naturen för mit öga, / Djupt låg hon för min känsla död – / Kom så en fiägt ifrån det höga, / Och ljus och lif i verlden böd. KELLGREN 2: 195 (
1790).
(Ehuru människans) kropp var tagen af jorden: så var dock hennes själ en flägt af Guds egen ande. PRANEÉN Pred.4: 74 (1844). Den demokratiska flägt, som genomgick tidens litteratur. SCHYBERGSON FinlH 2: 194 (
1889).
Mitt liv är en fläkt. Job 7: 7 (
Bib. 1917;
Bib. 1541: itt wädher). – särsk.
[FLÄKT.sbst1 II.2.a]
a) (
i sht vard.)
övergående i bet.: (högre) lyftning; schvung, kläm, piff; rutsch, ruter. Allt fick andans högre fläkt, / När nektarn återkom på borden. TRANÉR Anakr. 195 (
1830,
1833). Det var ingen flägt i honom. Beskedlig och ordentlig var han, men enfaldig, torr och olustig.
ZEDRITZ 3: 274 (
1855).
Det är .. en viss flägt i .. (denne skådespelares) framställning. PT 1899,
nr 288 A,
s. 3.
[FLÄKT.sbst1 II.2.b]
b) övergående i bet.: spår, aning, nyans, "doft". BREMER Brev 2: 427 (
1844).
En tillvaro utan ringaste flägt af något andens eller hjärtats lif. NordT 1885,
s. 613. Hon fick en liten fiäkt af värdighet öfver sig. Roos
DjupSag. 200 (
1901).
[FLÄKT.sbst1 II.2.c]
c) [jfr ha, få vind i seglen (i bildl. anv.)]
(vard., numera föga br.) lycka, framgång; (bond-) tur, "flax". "Sluta nu", hviskade v. Korthen med en gammal spelares försigtighet, "en så häftig fläkt står aldrig länge".
KULLBERG Portf. 145 (
1837). (
Hon) fick i stora verlden genast flägt / Som något grufligt romaneskt och täckt. CVASTRAND
BERG 5: 184 (
1862).
LIDFORSS DQ 2: 744 (
1892).
Men, gu'bevars, han tycks ju ha fläkten, och di tror visst, att han duger något till. HÖGBERG Frib. 367 (
1910). (
numera knappast br.)
i uttr. vara i fläkten, vara i god gång l. fart l. "en vogue", gå förträffligt o. d. En ung läkare, hvilkens prak tik är i flägten, såsom man säger nu för tiden. ZEDRITZ 3: 236 (
c.
1855).
[FLÄKT.sbst1 III]
III. redskap l. apparat varmed luften sättes i (stark) rörelse. [FLÄKT.sbst1 III.1]
1) (
numera föga br.)
fläkta; solfjäder. Flächt som en swalkar sigh medh i heta. TIDERUS GrLat. 60 (
1626).
DÄHNERT 348 (
1746).
Målade fläktar. Ro SENIUS Himmelstr. 287 (
1903).
[FLÄKT.sbst1 III.2]
2) i sht tekn. o. landt. om apparat l. maskinell anordning varigm luft suges in i l. ut ur ett rum l. on stark luftström alstras för olika ändamål (underhåll av stark eld, påskyndad avkylning av ngt, ronsniug av säd l. frö m. m.); dels (o. närmast) om det hastigt roterande vingl. skovolhjul som åstadkommer luftdragot, dels om apparaten i dess helhet; ventilator; blåsmaskin; äv.: fläktvanna, sädesharpa. ÅKERMAN KemTechn. 1: 95 (
1832).
Vid triörer och (sädes-)sorterare (förutsättes) i allmänhet, att säden eller fröet förut genomgått en god fiäkt eller harpa. MosskT 1889,
nr 3, Bil.
s. 27. En fläkt utgöres af ett vinghjul, inneslutet i en rund kåpa af järn, i hvars midt luftintaget är beläget.
2NF 3: 808 (
1905). – jfr
SUG-,
TRYCK-FLÄKT.
(stundom snarast direkt till
FLÄKTA, v¹):
–
(III 2)
FLÄKT-HARPA,
r. l. f. sädesharpa (med fläkt). LUNDEQUIST Landtbr. 364 (
1840).
TLandtm. 1886, Annonsbl. nr 6, s. 3.
–
(III 2)
FLÄKT-HJUL.
JernkA 1850, s. 92. LB 2: 110 (
1900).
–
(III 2)
FLÄKT-HUS.
tekn. mantel l. kåpa l. dyl. vari fläkthjul är placerat.
TT 1876,
s. 137.
LB 4: 420 (
1907). – (jfr
FLÄKTA, v¹ [FLÄKT-HUS.ssg 3]
3)
–
FLÄKT-MASKIN.
BJÖRNSTÅHL Resa 1: 165 (
1770).
EKENMARK Hb. 32 (
1820).
(För att få frövaran väl rensad) erfordras .. en hel del rensnings-, sorterings- och fläktmaskiner. UtsädT 1908,
s. 34. – (jfr
FLÄKTA. v¹
[FLÄKT-MASKIN.ssg 3]
3)
–
FLÄKT-VANNA,
r. I. f. LAHT 1883,
s. 254.
Fläktvanna, i hvilken en luftström från den med en vef drifna fiäkten blåser agnar, boss, slösäd och andra lätta delar ut ur maskinen och den strida säden efter sin tyngd uppdelas i de fack, hvari maskinens botten är delad. 2NF 28: 64 (
1918).