FLOTT flot⁴, sbst.², n.; best. -et. ( flott (-å-) 1541 osv. flot (-å-) 1549 (: flote ppanner) – c. 1880 (: flåtet). flöt 1799 (: flötmölja)) [fsv. flot, (vid kokning ovanpå flytande) fett, flott, nor. flot, ngt som flyter ovanpå, i sht fett, isl. flot, ovanpå flytande fett; urspr. samma ord som FLOTT
, sbst.¹ 1]
(gm kokning l. stekning) utsmält djurfett; i sht om dylikt fett som hopsamlats o. stun dom äv. särskilt beredts o. uppblandats för att användas i stället för smör; smult, stekfett; förr stundom, numera nästan bl. ss. första led i ssgr, allmännare: fett. Skumma (av) flottet av buljongen. Det är billigare att steka i flott än i smör. Hotellets kotletter drypa av flott. Vetebrödet hade en bismak av flott. Här osar flott. Theras hierta är feet wordet såsom flott. Psalt. 119: 70 (
Bib. 1541). Flåtet är väl vtbrädt (
dvs. utsmält).
BROOCMAN Husk. 6: 23 (
1736).
(Termometerns rörkanal) bör ock vara .. fri för damb, fuktighet och flott. VetAH 1763,
s. 86.
På fläsket lades först med hela lagret an, / At flottet öfver alt om mun och fingrar rann. LIVIN Kyrk. 92 (
1781).
Mjukt bröd .. doppades i flottet. ODMANN Hågk. 20 (
1801). – jfr
FLÄSK-,
HUSHÅLLS-,
STEK-,
SVIN-FLOTT m. fl. – Särsk.
[FLOTT.sbst2 .a]
a) i vissa ordspråk o. talesätt. Icke alt floth i skomakaren. GRUBB 375 (
1665).
Han är kommen up i flottet öfver båda öronen. RHODIN Ordspr. 67 (18O7). Han vill flyta över som flåtet i gryta.
GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
[FLOTT.sbst2 .b]
b) (
i fackspr.)
om utsmält fett av svinister. Amerikanskt flott. CRONQUIST 339 (
1880).
DENS. 341.
Ssgr]
6 A
: –
FLOTT-BÄRG. (
†)
== -STEN.
RINMAN 1: 510 (
1788).
–
FLOTT-DRAGEN,
p. adj. (
mindre br.)
om brödstycke: som "mättats" med smält flott. NILSSON fauna 1: 85 (
1820).
–
FLOTT-FABRIK.
Margarin-, oleomargarin- samt flottfabrikerna. KemT 1914,
s. 173.
–
FLOTT-FENA. (
numera knappast br.)
zool. fett fena. LINNÉ Vg. 231 (
1747).
GHT 1896,
nr 111 A, s.
2. –
FLOTT-FLACK.
fettfläck. Taga ut flottfläckar ur kläder. SERENIUS A a 1 b (
1734).
–
FLOTT-FRÖKEN. (
†)
nedsmord köksa. LIND (
1749).
DÄHNERT (
1784; angivet ss. vulg.).
–
FLOTT-GLANS. (
numera knappast br.)
miner. fettglans. Såsom arter af glans urskiljer man Metallglans, Demantglans, Flottglans, Glasglans och Perlmorsglans.
JournManuf.4: 108 (1834).
–
FLOTT-GÅS,
r. l. f. pl.
-ar. (
mindre br.)
flottsmörgås. BERGMAN SmSkr. 358 (1846). MLÖNNBERG Skogsbygd. 18 (
1881).
–
FLOTT-HINNA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
hinnaktig betäckning av fett. VetAH 1799,
s. 174.
–
FLOTT-KOCK. (
†)
nedsättande benämning på person som handlar med matvaror. LIND 1: 1509 (
1749).
–
FLOTT-MAT.
[FLOTT-MAT.ssg 1]
1) (
†)
om matvaror som huvudsakligen bestå av fett. LIND 1: 709 (
1749).
[FLOTT-MAT.ssg 2]
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) flottsmörgås. BENEDICTSSON Folkl. 53 (
1887).
–
FLOTT-MUN. (
†) eg.: person som är flottig om munnen; ss. skymford. Then groffue Flottmunnen driffuer på hinsiden med idkelige poster till Pålen sitt spel.
HB 2: 293 (
1596;
om Klas Fleming, om vilken det berät- tades att han åt upp en skinka i målet).
–
FLOTT-MÖLJA,
äv. -MELJA, r. l. f.
[jfr sv. dial. flottmölja]
(i vissa trakter) ett slags allmogerätt som består av fläskRäticka och spad l. fläskflott med ilagda brödbitar. Flottmölja, En bonde rätt af blött bröd med flott öfver. SCHULTZE Ordb. 3137 (
c. 1755).
WALLIN Vitt. 1: 388 (1805; uppl. 1878).
LARSSON Hem 6 (
1899).
MODIN GTåsjö 244 (1916).
–
FLOTT-OST. (
†)
växtsläktet Malva Lin. Malva, FIått-ost. Ar fordom brukad til kål. ASPELIN Fl. 40 (
1749).
–
FLOTT-PANNA.
(flotte 1549) (förr) under Stekspett Ställd panna i vilken fettet vid stekningen rann ned. BtFinlH 3: 240 (
1549).
SERENIUS Q q 3 a (
1734).
–
FLOTT-PÄRLA.
Flott- pärlorna måste omsorgsfullt skummas från bul- jongen.
–
FLOTT-RIK. (
†)
om luft: mättad med flottos. Den flåttrike lufft som står kring gården.
Bröl- Besv. 158 (
c. 1670).
–
FLOTT-SMÖRGÅS ~⁰² l. ~²⁰ brödskiva med påstruket flott (med l. utan pålägg). SIÖSTEEN ModBelg. 212 (
1906).
–
FLOTT-STEN.
[jfr t. speckstein]
(
numera knappast br.)
benämning på späcksten o. andra mineralier med fettglans. JOHANSSON Noraskog 3: 57 (
efter handl. fr. 1656).
(Gruvans) malm är flåtsteen.
Därs. 129 (
i handl. fr. 1684).
RINMAN (
1758).
(Malmstenarna) voro .. inuti mycket glänsande, som tillhör rödbräckta malmer, och hvaraf de fått sin benämning flottstenar. JernkA 1828, 2:
126. Därs. 1847,
s. 142.
Ymer 1913,
s. 313.
–
FLOTT-SÄCK. (
†)
nedsättande benämning på person. Belsebub tu gamble flott säck. CreatMundi 12 (
c. 1570).
–
FLOTT-ÖRT. (
†)
bot. örten Pinguicula vulgaris Lin., fetört. TILLANDZ D
3 b (
1684).
B
(†):
Avledn.:
–
FLOTTA ,
v.¹,
-ning.
[FLOTTA.avl 1]
1) tr. [FLOTTA.avl 1.a]
a) göra flottig, nedsöla l. nedfläcka (med flott); numera nästan bl. i förbindelsen flotta ner (se nedan). Flotigh, som flotar lijka som Talgh. Linc. Z z z
2 b (
1640).
(Jordgumman skall akta sig) at hon ey flåttar och smörjer Hustruns Kläder. HOORN Jordg. 1: 26 (
1697).
SCHULTHESS (
1885).
[FLOTTA.avl 1.b]
b) (
†)
: smörja med flott, bestryka med flott, doppa i flott. Flåtta .. (pillerna) med Bomolja och bruka dem som bör (dvs. som de böra brukas). ROBERG Beynon 191 (
1697).
Mamsellerna K. voro mästarinnor i konsten att flotta bröd. NLovÉN (1856) i 1LundagKron. 122. FinlFörf. 1858 s. 158.
[FLOTTA.avl 2]
2) (mindre br.) refl., om fläsk l. dyl.: giva från sig flott. Nu fräste fläsket, det flottade sig, blev brunt och var så färdigt. LINDWALL Jakt 19 (
1916).
Särsk. förb.:
–
flotta ner l.
ned. (
vard.)
nedsöla, nedfläcka (med flott). Flotta ned sina kläder. SCHULTZE Ordb. 1187 (
c. 1755).