FORDRAN fω³rdran², vanl. uttalat fω³dran², äv. FODRAN fω³dran², sbst.², , r. l. f. i best. anv. utan slutartikel. Anm. I pl., ofta äv. i sg. best., användas motsv. former av FORDRING, sbst.¹ (jfr anm. under d. o.). (numera nästan uteslutande skrivet fordran. foddheran 1688. fodran 1650–1754. fordran 164O osv. fordren 1568) vbalsbst. till FORDRA; jfr FORDRING sbst.¹

[FORDRAN.sbst2 I]

I. (†) till FORDRA, v.¹ I.

[FORDRAN.sbst2 I.1]

1) till FORDRA, v.¹ I 1: transport, befordring. De blesserade .. skulle .. (få) fri fordran till Elbingen. KURCK Lefn. 139 (1705). 2) understöd; underhåll, uppehälle; jfr FORDRA v.¹ I 3 o. 5. En godh .. Fadher och Hwshållare, then ther .. hafver wårdnath om .. (sina barns och sitt husfolks) timeliga födho, fordran och frälse. BUREUS Kon. Föret. A 3 a (1630). Näst wyrdig helsan och skyldig tacksäijelse för all godh faderlig fodran och alt annat wälbewijst got. VDAkt. 1650, nr 77. jfr VÄL-FORDRAN. 3) till FORDRA, v.¹ I 6: skötsel, drift. Trä .., som man .. kundhe hafue gangn af .. till glashytters fordran. OxBr. 11: 55 (1 629). II. till FORDRA, v.¹ II.

[FORDRAN.sbst2 II.1]

1) till FORDRA, v.¹ II 1; eg.: handling(en) l. förhållande(t) att fordra ngt; numera bl. konkretare: krav, anspråk, begäran. Det är en billig, rättvis fordran. Man får ofta höra denfordran uppställas l. framställas att (osv.). Jag vill icke sträcka min fordra,n utöver vad som rimligen kan begäras. Vidhåller du din fordran på att han gör avbön? RA2: 209 (1568). (Sv.) fordran, (lat.) Effligitatio, expostulatio. Linc, (1640). De ofrälse ståndens .. fordran på reduktion blef 1650 utan verkan. MALMSTRÖM Hist. 1: 3 (1855). Genom lagen förkunnar Gud sin heliga fordran, att vi skola vara helige i hjerta och lefverne. Kat. 1878, nr 6. Mot fordran på det språkliga uttryckets korthet kan den frågande på mångahanda sätt bryta. BERGQVIST Fråg. 60 (1898). jfr KOMPETENS-, MINIMI-FORDRAN m. fl. – särsk. om (rättsligen giltigt) krav på fullgörande av en prestation (särsk. i pänningar) ss. en ekonomisk tillgång; ofta: vad ngn har att fordra hos ngn annan, tillgodohavande; jfr FORDRA v.¹ II 1 a. Be- tala, bevaka, efterskänka, utkräva en fordran. Prioriterad fordran. Rekningen för stadhen Elbingen är sluthin, och blifwer deras foddheran 50000 rd. CARL XI (1888) i HH XVIII.2: 56. Hafver man fordran hos annan i gods, penningar, eller hvad thet är (osv.). HB 9: 12 (Lag 1734). I bouppteckningen efter Adelsvärd fanns upptagen en fordran hos Hamilton på 200,000 kronor. DE GEER Minn.2: 230 (1892). jfr GEN-, HUVUD-, KRONO-, LÖNINGS-, MOT-, PÄNNING-, RÄNTE-, SKULD-FORD RAN m. fl. 2) (†) till FORDRA, v.¹ II 3: förhållande(t) att ngt nödvändiggör ngt, behov, tarv. Allt efter sakens fordran. LINDFORS (1815). DALIN (1851). Fordrans-Vapn, som är, när en Regent ej under sitt väl de hafver det land, hvars Vapn han förer, utan endast prätension eller rättighet det at äga. CHUGGLA i SvMerc.6: 323 (1760).